Artros i tå. Steloperation. Felställning. Reoperation. PV 31/2022

Artros i tå. Steloperation. Felställning. Reoperation. PV 31/2022

Händelseförloppet

Patienten genomgick en steloperation (artrodes) i stortåns falangealled på grund av artros med svåra symtom i stortåns falangealled. Vid kontroller konstaterade man att det stelopererade området hade förbenats och att skruvarna var på plats.

Efter operationen uppkom problem med att tå II skavde mot stortån. Vid kontroller konstaterade man en lindrig vridning inåt i stortån och att tå II vred sig mot stortån. Symtomen i tå II fortsatte trots försök med silikonstöd. Man konstaterade att tå II var betydligt längre än tå I och III samt att det i distala interfalangealleden fanns en betydlig utåtvriden felställning och att tåns distala falang var förtjockad och svullen. Man konstaterade att stortån delvis låg ovanpå tå II.

Cirka ett halvt år efter steloperationen utförde man en operation för korrigering av felställningen i tå II (trochlea resektion dvs. avlägsnande av ledytan). Vid röntgenkontroll konstaterade man att distala interfalangealledens ställning hade försämrats. Felställning i tå II kvarstod.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen                                          

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att steloperationen var medicinskt motiverad på grund av artros i leden och besvärlig smärta. Operationen genomfördes enligt centralens bedömning i enlighet med gängse vårdpraxis. Enligt centralens bedömning var operationen för korrigering av felställningen motiverad på grund av kraftig felställning och att operationen genomfördes korrekt. Enligt centralens bedömning är de komplikationer som orsakades patienten följder förknippade med behandlingen, som inte kunde undvikas trots korrekt genomförande av behandlingen. Behandlingen var helhetsmässigt sett korrekt.

Begäran om rekommendation till avgörande                                          

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                                          

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Patienten hade under lång tid lidit av smärtor i stortån och man hade konstaterat artros och felställning i stortåns falangealled. Vid röntgenundersökning av foten konstaterades rikliga artrosförändringar i stortåns falangealled och lindrig felställning i distala interfalangealleden i tå II. Enligt anteckningar i journalhandlingarna hade patienten dagligen besvärliga smärtsymtom i fötterna. Patienten hade lärt sig att gå på fotens yttre kant och stortån försvårade rörligheten. Stortån kunde nätt och jämt rätas ut. Sträck- och böjrörelserna var begränsade. Vid palpation fanns ömhet vid leden. Med hänsyn till undersökningsfynden och patientens besvärliga symtom ansåg nämnden att den operativa behandlingen var motiverad.

Enligt bedömningen utifrån de tillgängliga utredningarna genomfördes operationen med en allmänt vedertagen metod och tekniskt korrekt.

Efter steloperationen konstaterades kraftig felställning i tå II och tydlig urledvridning i den distala interfalangealleden. Enligt nämndens bedömning var operationen för korrigering av felställningen motiverad på grund av undersökningsfynden och patientens besvärliga symtom. Operationen för korrigering av ställningen genomfördes med en allmänt vedertagen metod och tekniskt korrekt. Vid åtgärden korrigerades ställningen.

Utebliven läkning är en komplikation som det alltid finns risk för vid steloperationer, trots att behandlingen genomförs korrekt. Nämndens bedömning utifrån de tillgängliga utredningarna är att den uteblivna läkningen och utvecklingen av felställningen sannolikt inte skulle ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande vid operationen.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.