Förträngning i ryggradskanalen. Diagnostisering. PV 56/2022

Förträngning i ryggradskanalen. Diagnostisering. PV 56/2022

Händelseförloppet

Patienten hade i flera års tid haft smärtor i båda fötterna, först i tårna samt senare också i benen och hen fick småningom svårigheter att gå. I den magnetundersökning av ländryggen som hade utförts konstaterades artros i ryggraden och diskdegeneration (åldersförändringar i kotmellanskivorna) längs hela ländryggraden.

Efter cirka ett år fick patienten komma till centralsjukhuset för undersökningar, eftersom hen hade ryggsmärtor som strålade ut i låren, vaderna och vidare ut i stortån. I den ENMG-undersökning (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) var fyndet ospecifikt, och vid undersökningen konstaterades inte någon förklaring till symtomet. Operativ behandling ansågs inte motiverad. Därefter besökte patienten hälsovårdscentralen flera gånger på grund av smärtor i fötterna. Under de följande åren vårdades patienten på grund av fotbesvär och hen genomgick bland annat två fotoperationer.

Cirka fem år efter de föregående undersökningarna på centralsjukhuset kom patienten med en ny remiss för undersökningar på grund av smärtor i båda fötterna och tårna samt symtom på intermittent hälta. Gångsträckan hade förkortats till under en kilometer. Vid de kliniska undersökningarna konstaterades ingen tydlig ömhet i fötterna. Patienten genomgick undersökningar på både neurologiska och kärlkirurgiska poliklinikerna för uteslutning av polyneuropati och blodkärlsrelaterade orsaker. Vid ENMG-undersökningen konstaterades normalt fynd, och man hittade inte heller någon blodkärlsrelaterad orsak.

Efter cirka ett år fick patienten remiss till magnetundersökning av bröstryggraden på grund av symtom på intermittent hälta och brännande smärta som strålade ner i benen och tårna. Vid undersökningen konstaterades förträngning i ryggradskanalen (spinalstenos) i bröstryggraden och kompressionstillstånd i ryggmärgen (medullopati), och därför utfärdades en remiss för operationsbedömning. I situationen beslutade man att göra en operation för borttagning av en kotbåge och dessutom för utvidgning av ryggradskanalen. Operationen hade ingen inverkan på patientens smärtor i nedre extremiteterna.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att patienten hade förträngning i halsryggraden vars symtombild var ospecifik. I ENMG-undersökningen framkom inget som tydde på nervskada, och undersökningarna av ländryggraden förklarade inte symtomen. Centralen konstaterade att smärtor i fötterna inte är ett typiskt symtom vid förträngningar i ryggradskanalen ovanför ländryggraden. Därmed hade man inte kommit fram till rätt diagnos i det inledande skedet. Enligt centralens uppfattning var det inte frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. 

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden bedömde att patienten hade en typisk symtombild som passar in på förträngning i ryggradskanalen när patienten undersöktes på centralsjukhuset första gången på grund av ryggsmärtor som strålade ut i låren, vaderna och vidare till stortårna. Enligt nämndens uppfattning skulle det ha varit motiverat att göra en magnetundersökning av bröstryggraden redan då. Genom detta förfarande skulle man utifrån patientens symtombild, de kliniska fynden och magnetundersökningen sannolikt ha kunnat komma fram till operativ behandling redan i det skedet. Det skulle ha varit motiverat att utföra en magnetundersökning av bröstryggraden senast i det skede då man vid undersökningarna på neurologiska och kärlkirurgiska poliklinikerna inte konstaterade några förklaringar till symtombilden, och en blodkärlsrelaterad orsak till symtomen på intermittent hälta hade uteslutits.

Enligt nämndens bedömning skulle man med tidigare operativ behandling sannolikt ha uppnått ett bättre vårdresultat än det nuvarande. Det var frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten i patientskadelagen. Nämnden rekommenderade att Patientförsäkringscentralen betalar ersättning för den personskada som har orsakats patienten i enlighet med patientskadelagen.