Hallux valgus. Steloperation. Felläge. Reoperation. PV 28/2022

Hallux valgus. Steloperation. Felläge. Reoperation. PV 28/2022

Händelser

Patienten genomgick en fotoperation på grund av hallux valgus med felställning, varvid man utförde en steloperation av falangealleden (TMT) i mellanfotsben I, för korrigering av ställningen i falangealleden i tå I samt åtgärder för korrigering av hammartå i tå II. Efter operationen lindade man foten.

Vid det första kontrollbesöket bedömde man att benen som stelopererats och kapats (osteotomier) hade läkt, trots att det enligt radiologens utlåtande såg ut som om ledspringan inte hade läkt helt ännu. Fotens ställning var bra och falangealled I som stelopererades på fotryggen var stabil vid vippning på foten. Patienten fick tillstånd till fullt stöd på foten.

Hallux valgus med felställning återkom snabbt, och vid datortomografiundersökning av falangealleden i mellanfotsben I konstaterade man att leden inte hade förbenats. Drygt tre månader efter den första operationen beslutade man att göra en ny operation, där man fixerar falangealleden i mellanfotsben I med en ny platta. Även i leden mellan kilbenen konstaterades instabilitet och denna led stelopererades. Via ett snitt i hälområdet tog man dessutom bentransplantat, som man satte på nivån för falangealleden i mellanfotsben I.

Under uppföljningen upplevde patienten att situationen i foten var bättre. På röntgenbilderna var benens och fixeringsmaterialets lägen som förut.  

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Enligt centralens bedömning var operationen i foten medicinskt motiverad på grund av hallux vallux med felställning och genomförandet av åtgärden korrekt. Återfallet av felställningen efter operationen och den uteblivna läkningen i det stelopererade området var följder som det alltid finns risk för i samband med behandlingen och som inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt.

Begäran om rekommendation till avgörande     

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Man hade konstaterat hallux valgus och svår felställning som orsakade skoproblem och smärta i falangealleden (MTP I) i tå I. I tå II fanns hammartå. I falangealleden i tå I hade man konstaterat artrosförändringar i viss mån och särskilt i mellanfotsbenet. Enligt nämndens bedömning var den fotoperation som utfördes på patienten en motiverad åtgärd i enlighet med gängse vårdpraxis.

Nämnden konstaterade att den operationsmetod som användes var allmänt vedertagen och korrekt för korrigering av hallux valgus med svår felställning och instabilitet. Även i fråga om de anslutande åtgärderna var de valda operationsmetoderna i enlighet med gängse vårdpraxis.  Utifrån operationsjournalen utfördes operationen i foten tekniskt korrekt. Fixeringen av falangealleden i mellanfotsben I med skruv och fixeringsplatta var enligt rekommendationerna. Vid genomlysningskontroll konstaterade man att läget var bra.

Nämnden konstaterade med hänvisning till utredningen som den hade erhållit, att det är besvärligt att steloperera falangealleden i mellanfotsben I och att störningar i förbeningen är vanliga.

I patientens fall lättade man belastningen på foten för cirka en månad. Därefter konstaterade man vid ett kontrollbesök genom att vippa på foten att falangealleden i mellanfotsben I var stabil. Den stelopererade leden var stabilt fixerad med skruv och platta, och hos patienten fanns inga kända faktorer som försämrar benläkningen. Med hänsyn till dessa omständigheter var övergång till full belastning vid det första kontrollbesöket godtagbart, även om ledspringan enligt radiologens utlåtande inte ännu hade förbenats helt.

Nämnden konstaterade att operationen i foten och eftervården genomfördes i enlighet med gängse vårdpraxis och korrekt. Nämnden bedömde att den uteblivna benläkningen i falangealleden i mellanfotsben I och återfallet av felställning i mellanfotsbenet sannolikt inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt. Nämnden ansåg att det inte heller var sannolikt att man skulle ha kunnat undvika behovet av reoperation genom att fortsätta med lätt belastning under en längre tid. Patienten hade inte orsakats en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.