Handledsfraktur. Konservativ behandling. Gipskompression. Skada i armbågsnerven. PV 65/2022

Handledsfraktur. Konservativ behandling. Gipskompression. Skada i armbågsnerven. PV 65/2022

Händelser

Patienten fick en handledsfraktur (fraktur i strålbenet, radius) vid en fallolycka. Som behandling drogs frakturen på plats (reponering) och stöddes med gips (konservativ behandling. Man planerade in kontroller av handledsfrakturen efter 1, 2 och 5 veckor. Vid kontrollbesöken berättade patienten att gipset klämde, men utifrån röntgenbilderna var frakturens läge bra, och man bytte eller lossade inte på gipset. Eftersom gipset fortfarande klämde beslutade man att ta bort det 2 veckor i förväg. Efter borttagningen av gipset konstaterade man att det fanns kraftiga svullnader i handleden och handflatan. På röntgenbilden såg frakturen ut att ha läkt, men en frakturbit tryckte eventuellt på handens medianusnerv. Man planerade in en ENMG-undersökning (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler), där man konstaterade en lindrig men tydlig kompressionsskada i både sensoriska och motoriska fibriller på yttre sidan av handleden och lindrig kompression av handens medianusnerv (nervus medianus). Även i strålbensnervens (nervus radialis) sensoriska respons konstaterades lindrig asymmetri.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg, att det inte var frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Undersökningen och behandlingen var medicinskt motiverad på grund av fraktur i armens strålben. Frakturens läge var så bra att det inte fanns motiv för operativ behandling. Behandlingen genomfördes i enlighet med gängse vårdpraxis och gipsförbandet var inte för spänt och där fanns tillräckligt med vaddering. Det fanns en lindrig förskjutning i frakturen, vilket leder till större blodutgjutning och svullnad. Strålbenets del mot handflatan hade vridits mot handflatan och detta ökar trycket på medianusnerven. Svullnaden och förändringarna i nerverna berodde därmed på själva frakturen, och inte på behandlingen. Frakturen läkte i godtagbar ställning.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden bedömde att den nervskada som konstaterades hos patienten sannolikt var en följd av den kompression som gipset hade orsakat. Känslan av att gipset klämmer beror vanligen på utveckling av blodutgjutning och svullnad till följd av frakturen. I detta fall fanns det en lindrig förskjutning i frakturen, vilket eventuellt medförde större blodutgjutning och svullnad. Dessutom hade strålbenets del mot handflatan vridits mot handflatan, vilket kan ha orsakat ökad tryckeffekt på medianusnerven och därmed främjat nervkompressionen.

Nämnden konstaterade att det är motiverat att korrigera eller vid behov byta gipset när patienten klagar att gipset trycker på. Den allmänna anvisningen är att kompressionen ska minskas antingen genom att lossa på det bandage som har lagts ovanpå gipset eller genom att byta gips. Det finns inga anvisningar om vilken grad av smärtor som kräver ett gipsbyte.

Nämnden ansåg att man inte reagerade korrekt när patienten berättade att gipset tryckte på under uppföljningen av frakturen. Det är inte möjligt att utvändigt bedöma huruvida gipset trycker på, utan patientens egna upplevelse har stor betydelse vid bedömningen. Genom gipsbyte eller genom att lossa på gipset kan man vanligen åstadkomma en nästan omedelbar smärtlindring.  Gips ska inte trycka på och man måste lyssna på patienten. Man får inte upprätthålla frakturens läge med risk för skador på mjukvävnaden och man får inte orsaka större men med behandlingen och vården.

Nämnden bedömde att man i detta fall med bra gipsbehandling sannolikt skulle ha kunnat undvika kompressionsskador på nerven. Den konstaterade nervskadan fanns på armbågsbenets sida (ulnart), medan själva frakturen fans på strålbensbenets sida (radialt), och frakturens karaktär var relativt godartad, varvid det är osannolikt att nervskadan skulle ha orsakats av inre tryck eller till följd av en blodutgjutning. Om det fanns en blodutgjutning som orsakade kompression i handleden, skulle det ha varit mycket viktigt att lossa på gipset för att förhindra uppkomsten av nervskador. Till denna del var det frågan om en ersättningsgill patientskada.  

Nämnden rekommenderade att Patientförsäkringscentralen betalar ersättning för den personskada som har orsakats patienten i enlighet med patientskadelagen.