Kompression av medianusnerven. Operation för friläggning. Re-operation. PV 61/2022

Kompression av medianusnerven. Operation för friläggning. Reoperation. PV 61/2022

Händelseförloppet

Patienten hade under flera månaders tid lidit av fortgående domning, vilosmärta, motorisk svaghet och klumpighet i handen. I ENMG, dvs. undersökning av aktiviteten i perifera nerver och muskler, konstaterades kraftig nervinklämning i övre extremiteten. Patienten sattes i operationskö. Vid tumbasen konstaterades också muskelförtvining (atrofi).

Patienten genomgick en operation för friläggning av medianusnerven under lokalbedövning med metoden blodtomt fält. Cirka fyra centimeter av nerven frilades. Efter operationen fick patienten fortsatt vård på ett vårdhem, där patienten mådde bra och klarade bra av att sköta sina dagliga sysslor på egen hand trots förbandet på handen.

Tre månader efter operationen uppsökte patienten sjukhuset på nytt med remiss. Patienten upplevde att operationen inte var till någon nytta, utan en besvärlig smärta som strålade ut i fingrarna hade utvecklats i operationsområdet och fingrarna hade dragits ihop i krökt ställning. Handen var klumpig och värkte på natten. I ENMG-undersökningen konstaterades kraftig nervinklämning i handen. Man beslutade att göra en ny operation.

En ny operation utfördes cirka sex månader efter den första operationen under lokalbedövning med blodtömningsmanschett. Medianusnerven (nervus medianus) frilades helt och hållet. Vid operationen konstaterades tämligen tjock vävnad och betydande kompression. Trots reoperationen förblev tillståndet i handen dåligt. Patienten hade fortgående värk i handen och fingrarna var fortgående i krökt ställning, vilket begränsade användningen av handen.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Operationen för friläggning av nervkompressionen var enligt centralens bedömning medicinskt motiverad för behandling av den kraftiga inklämningen av nerven som konstaterades i den ENMG-underökning som gjordes före operationen. Även reoperationen var motiverad, eftersom nerven inte hade visat tecken på läkning efter den första operationen. Centralen konstaterade att man vid reoperationen inte konstaterade tecken på brister i den föregående operationen och bedömde att operationen hade genomförts korrekt. Enligt centralens bedömning berodde det svaga slutresultatet sannolikt på det svåra utgångsläget, dvs. den kraftiga kompressionen av nerven.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                         

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Kraftig nervkompression hade konstaterats hos patienten före operationen. Nämnden ansåg att operationen var motiverad.

Enligt bedömning utifrån från operationsjournalen utfördes operationen tekniskt korrekt.

Efter operationen hade patienten fortfarande kraftiga smärtor och i ENMG-undersökningen kunde kraftig kompression ännu konstateras. Nämnden ansåg att även reoperationen var motiverad.

Enligt nämndens bedömning genomfördes även reoperationen korrekt enligt bedömning utifrån operationsjournalen. Att symtomen fortsatte efter operationen för friläggning av nerven kan å andra sidan bero på att man inte öppnade området vid handlovskanalen tillräckligt och att man vid reoperationen konstaterade att det ännu fanns trånga ställen. I det granskade fallet omnämns detta inte i samband med den reoperation som utfördes på patienten. Enligt operationsjournalen fanns det tjock vävnad i området, som också kan uppkomma som ärrförändringar.

Det att de önskade slutresultatet inte uppnåddes i detta fall berodde sannolikt på det svåra utgångsläget, dvs. att nervkompressionen var kraftig och att atrofi hade hunnit uppkomma i tummens muskler.

Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.