Ledprotesoperation i knä. Reoperation. PV 49/2022

Ledprotesoperation i knä. Reoperation.  PV 49/2022

Händelseförloppet

Patienten genomgick en ledprotesoperation i höger knä på grund av kraftig artros. Efter operationen klarade knäet inte av belastning. I knäet konstaterades beröringsömhet samt känslolöshet.

Drygt ett år efter den första operationen gjordes en reoperation, varvid en del i knäledsprotesen byttes ut. Smärtorna i knäet ökade. Drygt tre år efter den ursprungliga operationen gjorde man en andra reoperation, varvid delar i ledprotesen byttes ut till stadigare delar.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen                                          

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att genomförandet av den första ledprotesoperationen inte var korrekt till den del, att man vid operationen satte in för tunn plast, vilket orsakade fortgående symtom i knäet och att man måste göra en ny operation. Centralen betalade ersättning till patienten för tillfälligt men samt nödvändiga utgifter på grund av skadan.

Begäran om rekommendation till avgörande                                          

Patienten var missnöjd med den ersättning som Patientförsäkringscentralen betalade och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                                          

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 11 b § 3 mom. i patientskadelagen (879/1998) får Patientskadenämnden behandla ett ersättningsärende också när det gäller grunden för ersättningen, även då begäran om rekommendation om hur ärendet ska avgöras endast gäller ersättningens storlek.

Enligt 2 § 1 mom. 1 punkten i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada, om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikit skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden konstaterade att ledprotesoperationen i patientens högra knä var en motiverad åtgärd på grund av svår artros.

Enligt nämndens bedömning genomfördes ledprotesoperationen i enlighet med gängse vårdpraxis. Enligt bedömningen utifrån operationsjournalen utfördes operationen tekniskt korrekt. Ledbandens spändhet var stabil när knäet var rakt och när det var böjt. Enligt nämndens uppfattning fanns det vid tidpunkten för operationen inga uppgifter som tydde på att det vid operationen skulle ha varit motiverat att använda tjockare plast.

Efter den andra operationen hade patienten kraftiga smärtor i knäet. Man konstaterade domning, känselbortfall och ökad känslighet som passade in på en nervskada redan efter den första operationen.  Nämnden ansåg att det var sannolikt att någon form av nervskada uppkom redan vid den första operationen, eftersom patienten började få problem med ytkänseln efter bra återhämtning inledningsvis.

Ledprotesoperationer i knäet görs vanligen via ett så kallat centralt snitt, liksom i detta fall. Det här operationssnittet är allmänt förknippat med känselstörningar av olika grader på knäets utsida, vilket beror på att snittet orsakar en skada på infrapatellargrenen av skenbensnerven-lårnerven. Känselstörningen och dess omfattning minskar vanligen med tiden.  I samband med ledprotesoperationer i knäna kan också mångformiga lokala smärtsyndrom av svårare grad förekomma. Dessa kan utlösas av själva operationen eller en nervskada i anknytning till denna. Sådana smärtsyndrom är dock mycket sällsynta.

Fyndet vid den andra reoperationen var enligt journalhandlingen främst instabilitet på flexionssidan. Man ökade stabiliteten i knäet genom att byta ut de ledproteskomponenter som stöder knäet och korrigerade obalansen. Patienten återhämtade sig från detta rätt bra, och knäet blev sammantaget bättre.

Enligt nämndens bedömning skulle byte av ledprotes redan vid den första reoperationen ha medfört en onödigt stor operation utifrån de uppgifter som var kända vid tidpunkten för operationen. Om man förmodar att man kan uppnå önskat behandlingsresultat med en mindre åtgärd, är det korrekt att välja den mindre åtgärden. Bedömningen av en patientskada kan inte grunda sig på uppgifter om operationsresultat som har erhållits i efterhand, om de lösningar som valdes vid åtgärden utifrån uppgifterna vid tidpunkten för åtgärden var korrekta.

Enligt centralens uppfattning var det inte frågan om en ersättningsgill personskada.