Olycksfall. Övervakning. PV 25/2023
VÅRD. FALL FRÅN SÄNG. ÖVERVAKNING.
Händelser
Patienten genomgick 2019 en steloperation i bröstryggradsområdet på ett universitetssjukhus. Efter operationen hade patienten smärtor och på grund av kotförskjutning som konstaterades i magnetundersökning måste man göra en ny operation. Patienten var desorienterad på avdelningen, särskilt nattetid.
Fyra dagar efter reoperationen överflyttades patienten för fortsatt vård till hälsovårdscentralen. Dagen efter överflyttningen hittade man på kvällen patienten ståendes på knäna bredvid sängen. Patienten berättade att hen hade fallit från sängen. Hos patienten konstaterades en kompressionsfraktur i bröstryggradsområdet.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patienten ansökte om ersättning från patientförsäkringen för den personskada som orsakades av fallet från sängen. Patientförsäkringscentralen konstaterade i sitt ersättningsbeslut, att det var frågan om ett olycksfall som uppkommit under vistelsen på en vårdinstitution och som inte hade direkt koppling till någon undersöknings- eller vårdåtgärd. Därför var det inte frågan om en ersättningsgill olycksfallsskada enligt patientskadelagen. Enligt centralens bedömning berodde den uppkomna skadan inte på bristfällig övervakning eller assistans. Centralen ansåg, att det inte var frågan om en ersättningsgill patientskada.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelser som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten i den vid tidpunkten för händelsen gällande patientskadelagen (879/1998) betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Enligt 2 § 1 mom. 4 punkten i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av olycksfall i samband med undersöknings- eller vårdåtgärd eller i samband med motsvarande åtgärd eller olycksfall under sjuktransport.
Bedömning
Nämnden konstaterade att fallet från sängen inträffade på natten när patienten vårdades på hälsovårdscentralens sjukhus. Det var frågan om ett olycksfall, som inte direkt hänförde sig till en undersöknings- eller vårdåtgärd eller någon annan motsvarande åtgärd på det sätt som förutsätts i patientskadelagen. Det var frågan om ett olycksfall där den personskada som orsakats inte ersätts med stöd av bestämmelserna om olycksfall i patientskadelagen.
Även om patientens fallolycka inte har samband med en sådan undersöknings- eller vårdåtgärd eller annan motsvarande åtgärd som avses patientskadelagen, kan dess följder bli ersättningsgilla från patientförsäkringen även med motiveringen att den övervakning som patientens tillstånd krävde försummats.
Nämnden bedömde därefter huruvida övervakningen av patienten hade varit tillräcklig och huruvida den kompetens som krävs av en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården uppnåddes i vården.
Enligt de tillgängliga utredningarna var patientens sänggrindar inte upphöjda när hen föll ur sängen. Efter händelsen lyfte man upp sänggrindarna.
När patienten anlände till hälsovårdscentralens sjukhus var det känt att hen hade varit desorienterad särskilt nattetid. Patienten rörde sig på avdelningen med hjälp av rollator. Patienten fick hjälp vid behov med dagliga funktioner. Nämnden konstaterade att begränsning av rörelsefriheten inom sjukvården är en metod som används i sista hand och som det ska finnas klara och entydiga motiveringar för. Det är svårt att förhindra fallolyckor utan kraftig begränsning av rörelsefriheten eller fortgående övervakning av patienterna.
Patienten hade varit desorienterad nattetid. Det fanns inga anteckningar om minnesproblem och dagtid kunde patienten i huvudsak agera självständigt. Enligt nämndens uppfattning var patientens hälsotillstånd sådant att det skulle ha krävt fortgående övervakning eller begränsad rörelsefrihet genom att höja sänggrindarna eller spänna fast patienten i sängen. Att lyfta upp sänggrindarna kan minska risken för fall ur sängen, men å andra sidan är detta också förknippat med risk för att patienten skadar sig när hen klättrar över grindarna, och därmed förbättrar inte sänggrindar alltid nödvändigtvis entydigt patientsäkerheten.
Nämnden ansåg att övervakningen i samband med vården av patienten hade genomförts korrekt och med hänsyn till hens hälsotillstånd tillräckligt effektivt. Nämnden ansåg att den professionella standarden hos en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården hade uppnåtts i vården och övervakningen av patienten. Nämnden ansåg att det inte var fråga om en ersättningsgill personskada enligt patientskadelagen.