Akillesseneruptur. Gipsbehandling. Reruptur. PV 24/2022

Akillesseneruptur. Gipsbehandling. Reruptur. PV 24/2022

Händelseförloppet

Totalruptur i akillessenan konstaterades hos patienten efter en fysisk ansträngning. Som behandling valdes konservativ (icke-operativ) behandling med så kallat gips i sträckställning (equinus gips). Cirka 2,5 månader efter den första rupturen uppkom en ny ruptur i akillessenan i samband med en krängning. Man utförde en ny gipsbehandling, från vilken man övergick till lättare behandling.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att behandlingen av skadan i akillessenan var medicinskt motiverad och förenlig med gängse vårdpraxis. Centralen konstaterade att konservativ behandling är förknippad med risk för reruptur (ny bristning) och ansåg att rerupturen inte hade orsakats av fel eller brister i genomförandet av behandlingen.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                                

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Akillessenerupturen diagnostiserades hos patienten genast efter att skadan (knäpp i vristen) uppkommit i samband med den fysiska ansträngningen, utifrån både kliniska fynd och ultraljudsundersökning. Utifrån fynden var det frågan om totalruptur i akillessenan.

Nämnden konstaterade att totalruptur i akillessenan kan behandlas antingen med operation eller icke-operativt med så kallat gips i sträckställning (equinus gips). Med lättare behandling läks inte en totalruptur i akillessenan på ett bra sätt. Nämnden ansåg att behandlingen därmed i detta fall var korrekt. Patienten fick också adekvata anvisningar för fortsatt vård och behandling. Kontroller ordnades med cirka två veckors mellanrum.

Nämnden konstaterade att behandling av akillesseneruptur alltid är förknippad med risk för reruptur trots att behandlingen har genomförts på korrekt sätt. Rerupturen i patientens akillessena var enligt utlåtandet från ultraljudsundersökningen mindre än den första rupturen. Enligt bedömningen utifrån de tillgängliga utredningarna var även behandlingen av reupturen korrekt.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.