Höftledsplastik. Skada på ischiasnerven. Perosneuspares. PV 38/2022

Höftledsplastik. Skada på ischiasnerven. Perosneuspares. PV 38/2022

Händelseförloppet

Patienten genomgick en höftledsplastik (ledprotesoperation) i höger höft på grund av framskriden artros med besvärliga symtom. Innan operationen inleddes var patientens högra nedre extremitet knappt 2 cm kortare än den vänstra, och patienten led av ett svårt smärttillstånd i nedre extremiteten.

Vid operationen satte man in en cementfixerad ledprotes i höger höft. Efter åtgärden observerades förlamningssymtom i ischiasnerven, och vid den magnetundersökning som utfördes dagen efter operationen konstaterades svullnad kring ischiasnervens stam. Man ansåg att det inte fanns behov av kirurgiska åtgärder.  Vid den ENMG-undersökning som utfördes på patienten (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) konstaterades förändringar som passade in på skador i ischiasnerven. Patientens höftrörelser är bra och smärtfria, men nervskadan orsakar smärta och gångproblem.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen                                          

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Bedömningen utifrån utredningarna var att åtgärden var medicinskt motiverad. Åtgärden genomfördes korrekt. Uttöjning av en nerv i samband med höftledsplastik är alltid möjlig, trots att nerven har identifierats under operationen. Symtomen efter höftledsplastiken har inte orsakats av felaktigt eller bristfälligt genomförande av behandlingen och den skulle inte ha kunnat undvikas.

Begäran om rekommendation till avgörande                                          

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE                                          

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden ansåg att höftledsplastiken i patientens högra höft var en motiverad åtgärd på grund av svår artros.

Vid operationen användes så kallat posteriort (bakifrån) snitt, varvid höftleden friläggs från sätesområdet och vidare bakom lårbenet. I operationsjournalen nämns inga eventuella komplikationer under operationen. Enligt operationsjournalen identifierades piriformis (”den päronformade muskeln”) sena och ischiasnerven vid åtgärden och en tråd fästes som höll undan piriformis sena. Med hjälp av tråden skyddas ischiasnerven i princip under operationen.

Monteringen av ledprotesen utfördes korrekt, och de valda ledproteskomponenterna var av rätt storlek. På de röntgenbilder som togs efter operationen kunde man konstatera att ledprotesens position var bra. 

Nämnden konstaterade att peroneuspares kan uppkomma i samband med höftledsplastik antingen till följd av uttöjning av ischiasnerven, vars ena huvudgren utgörs av peroneusnerven, eller en skada orsakad av ett kirurgiskt instrument.  Symtomen och fynden är likadana efter skadan oberoende av vilket av alternativen som är orsak till skadan. En töjningsskada kan inte alltid undvikas trots korrekt genomförande. Det är känt att sannolikheten för uttöjning av ischiasnerven vid en operation som genomförs via bakre snitt är mindre än vid så kallat Hardangers snitt (snitt framifrån). En skada orsakad av ett kirurgiskt instrument kan däremot undvikas med korrekt operationsteknik. En skada på ischiasnerven orsakad av ett kirurgiskt instrument i samband med höftledsplastik kan eventuellt orsakas av ett instrument som ger trubbigt slag eller är skärande eller av en så kallade automatisk sårhake av metall som orsakar kompression. 

Det är också känt att förlängning av nedre extremiteten med över 2 cm i samband med höftledsplastik medför risk för skada på ischiasnerven. I detta fall var högra nedre extremiteten cirka 1,8 cm kortare än den vänstra före operationen. På motsvarande röntgenbild som togs efter operationen kunde man konstatera att nedre extremiteterna var ungefär lika långa. Vid åtgärden förlängde man planenligt den extremitet som opererades, och det är möjligt att den behövliga förlängningen av den nedre extremitet som opererades hade orsakat uttöjning av peroneusnerven.

I operationsjournalen för det aktuella fallet nämns inte någon eventuell nervskada orsakad av ett instrument under operationen.  Enligt operationsjournalen identifierades ischiasnerven på adekvat sätt och skyddades mot mekaniska skador med hjälp av en tråd i piriformis sena. Nämnden ansåg att det inte var sannolikt att nervskadan skulle ha orsakats av instrument som användes vid operationen.

Nämnden ansåg att det var sannolikt att nervskadan var en följd av uttöjning av nerven under åtgärden, vilket inte skulle ha kunnat undvikas med ett annat förfarande. Symtomen efter höftledsplastiken orsakades därmed inte av felaktigt eller bristfälligt genomförande av behandlingen, och det var inte frågan om en ersättningsgill skada.