Skador i flera ledband i knäet. Operativ behandling. Blodkärlsskada. PV 42/2022

Skador i flera ledband i knäet. Operativ behandling. Blodkärlsskada.  PV 42/2022

Händelser  

Patienten skadade sitt knä. Vid den magnetundersökning som utfördes på en privat läkarstation konstaterades bristningar (rupturer) främre och bakre korsbanden, bristning i vadmuskelns inre delar vid lårbenets fäste samt en hårfraktur i gott läge i skenbenet i området vid bakre korsbandets undre fäste. Underbenet gipsades för att stöda knäleden och en remiss upprättades till universitetssjukhuset. På sjukhuset beslutade man att operera knäet. Vid operationen korrigerades främre korsbandet, bakre korsbandet, yttre kollateralligamentet och posterolaterala hörnet.

Vid efterkontrollerna konstaterade man att bakre korsbandet hade blivit lösare. Nästan ett år efter den första operationen beslutade man att göra en ny operation, där man planerade att korrigera bakre korsbandet på nytt med transplantat från akillessena. Vid reoperationen konstaterade man att bakre korsbandet hade töjts ut och gått sönder. I uppvakningen konstaterade man en cirkulationsstörning i patientens nedre extremitet och remitterade därför patienten för bedömning av kärlkirurgen. Vid kontrastundersökning av blodkärlen i nedre extremiteten konstaterades en blodkärlsskada på knänivå och denna korrigerades vid en jourmässig operation.

Vid kontroller konstaterade man känselstörningar i vänster ben och instabilitet i knäet. Vid ENMG-undersökning (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) konstaterades måttlig skada i skenbensnerven på knänivå.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Enligt centralens bedömning var den kirurgiska åtgärden i knäet medicinskt motiverad och det tekniska genomförandet av åtgärden korrekt. Det att bakre korsbandets fäste gav vika senare var inte en sådan komplikation, som i detta fall skulle ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande vid den kirurgiska åtgärden. 

Även reoperationen var medicinskt motiverad på grund av att rekonstruktionen av bakre korsbandet gett vika, och åtgärden genomfördes korrekt. Enligt centralens bedömning var uppkomsten av blodkärlsskadan i situationen med ärrbildning vid reoperationen en eventuell följd som det alltid finns risk för i samband med åtgärden, och den skulle inte ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande. Den aktuella situationen i knäet berodde enligt Patientförsäkringscentralens bedömning i huvudsak på de allvarliga skadorna i flera ledband och inte på behandlingen av skadan.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Man beslutade att behandla den multipla ledbandsskadan i knäet genom operation cirka två veckor efter knäskadan. Vid operationen korrigerades främre korsbandet, bakre korsbandet, yttre kollateralligamentet och posterolaterala hörnet. Vid operationen användes transplantat från tre vävnadsdonatorer, och det tjockaste transplantatet användes för korrigering av bakre korsbandet. Transplantatet fixerades vid benkanalerna med självupplösande skruvar. Efter operationen sattes en gipshylsa på benet.

Korrigeringen av skadorna på flera ledband i knäet var en tekniskt krävande kirurgisk åtgärd. Inga brister eller försummelser observerades i det tekniska genomförandet av operationen. Enligt nämndens bedömning genomfördes operationen för korrigering av flera ledband i knäet korrekt och i rätt tid.

Bakre korsbandet är ett kraftigt ledband, som belastas fortgående under knäets rörelsebana och när man stöder på benet. Rehabiliteringen efter operationen är därmed besvärligare, eftersom man måste belasta transplantatet försiktigt. Transplantatet kan ge vika på grund av att det småningom töjs ut eller glider ur sitt benfäste. Bakre korsbandet hade sannolikt gett vika småningom, och patienten hänvisades till ny kirurgisk behandling när symtomen på instabilitet förvärrades. Enligt nämndens bedömning utfördes reoperationen och behandlingen i rätt tid enligt den prioritet som skadan krävde, och inga brister eller försummelser konstaterades i behandlingen och undersökningarna av knäet.

Enligt operationsjournalen från reoperationen var främre korsbandet helt, medan man konstaterade att bakre korsbandet hade töjts ut och gått sönder. Man avlägsnade det bakre korsbandstransplantatet och korrigerade bakre korsbandet med ett transplantat från akillessena av en donator. Efter operationen avlägsnade man blodtomheten och satte förband på benet. I uppvakningen återkom inte blodcirkulationen på normalt sätt i benet. Patienten remitterades för bedömning av sjukhusets kärlkirurg, som konstaterade en blodkärlsskada på knänivå. Blodkärlsskadan korrigerades jourmässigt. Blodcirkulationen i benet återställdes.

En blodkärlsskada inträffade vid reoperationen, varvid både artären och venen i knävecket gick av helt. Nämnden ansåg att de ifrågavarande blodkärlsstrukturerna är så stora, att skadorna borde ha observerats under operationen. Enligt nämndens bedömning hade skadan sannolikt inträffat under putsningen av underbenets benkanal, varvid reamerborrens bett eller dess ledskruv hade gått genom benkanalen och vidare genom ledkapselns strukturer och kapat av artären och venen. Vid operationer för korrigering av bakre korsbandet är det brukligt att placera ett skyddande instrument på benets bakre yta för att hindra att borren går in i strukturerna bakom. I operationsjournalen nämns inget om skydd av strukturerna, och till denna del genomfördes reoperationen inte korrekt. Skydd av strukturerna på knäets baksida skulle sannolikt ha förhindrat skadorna på blodkärlen och eventuell nervstruktur i samband med operationen. Det var frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.