Diskbråck. Förträngning av ryggradskanalen. Operation för friläggning av nervrötter PV 51/2022
Diskbråck. Förträngning av ryggradskanalen. Operation för friläggning av nervrötter PV 51/2022
På patienten utfördes dekompression av nervrotskanalen och avlägsnades ett löst diskbråck genom spolning på grund av symtom i nedre extremiteterna, hotande cauda equina-syndrom (kaudasyndrom). Vid magnetundersökning hade man i kotmellanrummet mellan den nedersta ländkotan och korsbenet (L5–S1) konstaterat en stor bit av ett diskbråck som man bedömde var orsaken till symtomen. Efter operationen lättade inte symtomen i nedre extremiteterna, och patienten hade urineringsbesvär. Som orsak till de fortsatta besvären misstänkte man postoperativ blodutgjutning i ryggradskanalen. I en magnetundersökning konstaterades ingen blodutgjutning. Ett nytt diskbråck hade dock utvecklats något jämfört med den magnetundersökning som gjordes före operationen. Den stora biten från diskbråcket hade avlägsnats helt vid operationen. Nervkanalen vid S1 verkade ännu vara smal.
Framöver hade patienten känselstörningar i nedre extremiteterna och svaghet i tårna vid promenad. Vid undersökning av nervbanorna (ENMG) konstaterades funktionsstörningar i S1-nervroten. I magnetundersökningen av ländryggen konstaterades en utbuktning på nivån L5–S1. Kompression av nervstrukturer konstaterades inte. I en kontroll magnetundersökning som gjordes cirka fyra månader senare konstaterades att diskbråcket hade blivit större jämfört med tidigare. En reoperation ansågs inte motiverad. I en ny magnetundersökning som gjordes drygt ett år senare konstaterade man att diskbråcket hade minskat betydligt. Patienten hade fortsatt smärtor i nedre extremiteterna och domningssymtom och funktionsstörningar i vristen.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patientförsäkringscentralen ansåg att vården av patienten på centralsjukhuset var medicinskt motiverad och korrekt. Centralen ansåg att operationen var motiverad och att den hade utförts korrekt. Den postoperativa magnetundersökningen visade ett typiskt postoperativt tillstånd. Den stora utbuktningen hade avlägsnats och det fanns inte motiv för en ny operation, eftersom inget betydande tryck på nerverna konstaterades i den nya avbildningsundersökningen. Enligt centralens bedömning hade smärtorna efter operationen sannolikt inget orsakssamband med vården. Centralen ansåg, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelse som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Bedömning av vårdens korrekthet
Patientskadenämnden ansåg att operationen var motiverad på grund av smärtor i vänstra nedre extremiteten, hotande cauda equina-syndrom och den bit (sekvester) som lossnat från disken L5-S1 och som konstaterades vid en magnetundersökning.
Nämnden ansåg att operationen utfördes med en allmänt etablerad metod och tekniskt korrekt. Vid operationen utvidgades på korrekt sätt S1-kanalen som konstaterats vara trång och avlägsnades en lös bit från diskbråcket genom spolning. I den magnetundersökning som gjordes på sjukhuset efter operationen kunde man påvisa att den separata biten från diskbråcket hade avlägsnats helt. En ny förändring som kunde konstateras var ett nytt litet diskbråck som hade utvecklats efter operationen, och som hade kontakt med S1-nervroten. Nämnden konstaterade att detta alltid är en möjlig komplikation även efter en korrekt genomförd diskbråcksoperation. Utvecklingen av det nya diskbråcket skulle sannolikt inte ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande vid operationen.
Redan före operationen hade patienten problem med smärtor i nedre extremiteterna och känselstörningar i underbenet och utsidan av fotbladet samt nedsatt funktionsstyrka i foten. Nämnden konstaterade, att det alltid är möjligt att dessa besvär fortsätter och att ett diskbråck utvecklas efter en korrekt genomförd operation.
Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.