Operation för utvidgning av förträngning i ryggradskanalen. Blodutgjutning. Oskälighet. PV 55/2022
Operation för utvidgning av förträngning i ryggradskanalen. Blodutgjutning. Oskälighet. PV 55/2022
Händelseförloppet
Patienten hade lidit av smärtor i ländryggen i flera år. Hos patienten konstaterades förträngning av ryggradskanalen (spinalstenos) på nivå 4–5 och lindrigare förträngning på två högre nivåer. Konservativ behandling hjälpte inte mot symtomen, och därför beslutade man att utföra operation för utvidgning (dekompression) av ryggradskanalen. Operationen förlöpte utan komplikationer.
Ett par dagar efter operationen konstaterade man att den ena nedre extremiteten gav vika och var svag. Dessutom konstaterades nedsatt funktion i ändtarmsmynningens slutarmuskel. Vid en magnetundersökning konstaterades en blodutgjutning (ett hematom) i operationsområdet, och därför utfördes en operation där blodutgjutningen avlägsnades och dessutom gjordes en ytterliga utvidgning på en nivå.
Efter ett par dagar förvärrades tillståndet på nytt och vid magnetundersökning konstaterades en ny blodutgjutning, som avlägsnades genom operation.
Efter åtgärderna kvarstod hos patienten nästan fullständig peroneuspares (droppfot) i den ena nedre extremiteten, nedsatt kontroll över bäckenet och störningar i avföringsfunktionen.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patientförsäkringscentralen ansåg, att det inte var frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen.
Patienten lämnade en rättelseyrkan till centralen.
Centralen konstaterade i sitt ersättningsbeslut med anledning av rättelseyrkan, att det bestående men som blodutgjutningen orsakat motsvarade minst invaliditetsklass 7. Därför gjorde centralen en bedömning av huruvida det var frågan om en skada som ska ersättas som en oskälig skada. Centralen kom i sin bedömning fram till att det inte var frågan om en skada som ska ersättas som en oskälig skada.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelser som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Enligt 2 § 1 mom. 7 punkten i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada, om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd förutsatt att följden är en bestående svår sjukdom eller handikapp eller död och följden kan anses oskälig med beaktande av hur allvarlig skadan är, arten av och svårighetsgraden hos den sjukdom eller de handikapp som behandlats och vårdats, patientens hälsotillstånd i övrigt, hur sällsynt skadan är samt hur stor skaderisken är i ett enskilt fall.
Bedömning av vårdens korrekthet
Nämnden konstaterade att patienten innan operationen genomfördes lidit av smärtor i ländryggen i flera år. Hos patienten konstaterades förträngning i ländryggen på kotnivå 4–5. Enligt handlingarna var patienten villig till operation, och hen hade fått information om riskerna förknippade med operationen och att återhämtningen från så här svåra symtom kan vara långsam. Enligt nämndens bedömning var operationen motiverad. Före operationen hade man satt patientens blodförtunnande läkemedelsbehandling på paus.
Nämnden konstaterade att operativ behandling alltid är förknippad med risk för blodutgjutning. En blodutgjutning kan inte alltid undvikas trots att behandlingen utförs korrekt. Vid bedömning utifrån handlingarna kunde inte några fel eller brister konstateras i vården av patienten. Enligt nämndens bedömning var vården och behandlingen helhetsmässigt sett korrekt, och blodutgjutningarna kunde inte undvikas. Även de åtgärder som utfördes på grund av blodutgjutningarna utfördes korrekt.
Oskälighetsbedömning
Nämnden konstaterade att i regeringens proposition om ändring av patientskadelagen (RP 91/1998) konstateras (sid. 25–26) att oskälighetsbedömning görs då skadan har orsakat patienten ett bestående svårt handikapp eller lett till patientens död. Av regeringens proposition framgår att en skada i allmänhet inte kan betraktas som allvarlig innan den kan placeras i åtminstone invaliditetsklass 7–8 definierad enligt social- och hälsovårdsministeriets beslut om invaliditetsklassificering.
Nämnden bedömde därmed först huruvida patienten till följd av behandlingen har orsakats en sådan bestående skada som motsvarar åtminstone invaliditetsklass 7–8.
Nämnden ansåg att i patientens fall inverkade många individuella faktorer hos patienten på rörelsesvårigheterna. Enligt nämndens bedömning förklarade patientens neurologiska rörelsesjukdom större delen av den symtombild som utvecklades efter operationen för utvidgning av ryggradskanalen. Den nytta som erhölls snabbt genom läkemedelsbehandling av sjukdomen tydde på att sjukdomen låg bakom de flesta av de symtom som framkom mer efter operationen för utvidgning av ryggradskanalen.
Nämnden konstaterade att patienten efter ryggoperationerna och blodutgjutningen sannolikt hade kvar kronisk smärta, rörelsesvårigheter i någon form och funktionsproblem i nedre extremiteterna. Patientens smärtor i nedre delen av ryggen och nedre extremiteterna var sannolikt till största del förknippade med tillståndet efter operationen och felställningen och degenerationen i ryggraden. Enligt handlingarna lindrades de värsta smärtorna rätt bra redan efter operationen, och de hade hållits under rätt bra kontroll med smärtlindrande läkemedel.
Nämnden bedömde att patienten till följd av vården och behandlingen inte hade orsakats bestående men som motsvarar åtminstone invaliditetsklass 7–8, vilket är en förutsättning för oskälighetsbedömning. Sålunda genomfördes ingen egentlig oskälighetsbedömning i ärendet.
Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.