Spondolys i ryggraden steloperation. Montering av skruv. Nervrotsskada. PV 53/2022
Spondolys i ryggraden steloperation. Montering av skruv. Nervrotsskada. PV 53/2022
Händelseförloppet
Man hade tidigare konstaterat en nervrotsskada hos patienten i ländryggens 5:e nervrot. Patienten hade fått smärtor som strålade i nedre extremiteten.
Patienten genomgick en steloperation i ryggraden för behandling av den strålande smärtan och förträngning i ryggradskanalen. Efter operationen hade patienten fortfarande strålande smärta i nedre extremiteten. Situationen var något bättre än före operationen, men patienten blev inte smärtfri.
Cirka två år efter operationen förvärrades patientens symtom. Vid undersökningar konstaterade man att steloperationen hade lyckats, men att en av de skruvar som sattes in vid operationen gick genom en fördjupning i ryggradskanalen (recessus). Man ansåg att orsaken till de förvärrade symtomen var den skada som hade konstaterats på 5:e nervroten redan före operationen.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patientförsäkringscentralen ansåg att fixeringsskruven i en ryggkota hade monterats fel vid operationen och att den gick lite utanför benet. Enligt centralen hade detta inte orsakat en ersättningsgill personskada. Ingen ersättning betalades.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelse som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Bedömning av vårdens korrekthet
Enligt nämndens bedömning var den steloperation i ryggen som gjordes på patienten motiverad och den genomfördes med en allmänt vedertagen metod. Nämnden konstaterade att en av de skruvar som monterades in vid operationen låg något högre än normalt, men att det inte var frågan om någon stor avvikelse från det normala. Skruvens placering var inte optimal i detta fall, men på grund av anatomiska förhållanden måste man ibland placera utgångspunkten för den ifrågavarande skruven till och med via kanten av den ifrågavarande leden, och detta orsakar i allmänhet inga problem vid långtidsuppföljning.
Nämnden ansåg att det var ytterst osannolikt att skruvens placering skulle ha påverkat de symtom som uppkom cirka två år efter operationen. I sin helhetsmässiga bedömning ansåg nämnden att det var sannolikt att patientens symtom inte hade orsakssamband med skruvens placering, utan att de var förknippade med patientens underliggande sjukdom.
Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.