Steloperation och operation för utvidgning av ryggradskanalen. Nervrotsskada. PV 57/2022

Steloperation och operation för utvidgning av ryggradskanalen. Nervrotsskada. PV 57/2022

Händelseförloppet

Patienten hade haft tilltagande ryggsmärtor, domningar i båda fötterna och svårigheter att stå. På grund av besvären i nedre extremiteterna hade gångsträckan blivit kortare.

I den ENMG-undersökning (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) som utfördes i nedre extremiteterna konstaterades i muskler som innerveras av L5–S1 myotomen förändringar som passar in på kronisk axonskada (skada i nervtrådar). Vid röntgenundersökning av ländryggraden såg man omfattande degenerativa förändringar i ryggraden, vriden skolios samt kotförskjutning i ländryggraden. Vid magnetundersökning konstaterades svår förträngning i ryggradskanalen (spinalstenos) på flera kotnivåer i ländryggraden.

På grund av besvärliga symtom och undersökningsfynden beslutade man att göra en operation. Patienten genomgick en operation för vidgning av ryggradskanalen och steloperation på universitetssjukhuset. Vid operationen konstaterades svår förträngning i ryggradskanalen på flera kotnivåer och i kotmellanrummet mellan den nedersta ländkotan och korsbenet (på nivån L5–S1) förträngning i rotkanalen, vilka utvidgades. Dessutom utfördes steloperation i en del av ryggraden. I slutet av operationen konstaterade man att nervstrukturerna löpte fritt, och man konstaterade inga skador i nervstrukturer eller deras hinnor.

Patientens ryggsmärtor lindrades, men hen hade domningar i ena extremiteten och svaghet i foten efter operationen. Vid den ENMG-undersökning som utfördes konstaterades omfattande förändringar i nervrötterna i ländryggen. De kraftigaste förändringarna fanns i området för nervrot L5. Behandlingen var vriststöd. Peroneussvaghet och känselbortfall blev bestående.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att operationen var medicinskt motiverad på grund av svår förträngning i ryggradskanalen. Enligt centralens bedömning genomfördes åtgärden korrekt. Utöver det tidigare domningssymtomet i vänstra nedre extremiteten uppkom vid åtgärden motorisk svaghet och domningssymtom i L5-nervrotens område. Enligt centralens bedömning kunde komplikationen i detta fall inte undvikas genom ett annat förfarande, och komplikationen orsakades inte av felaktigt eller bristfälligt genomförande av behandlingen. Centralen ansåg, att det inte var frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden ansåg att operationen var motiverad på grund av domningar i nedre extremiteterna, gångsvårigheter samt omfattande förträngningar i ryggradskanalen i ländryggsområdet, vilka konstaterats vara orsaken till symtomen.

Operationen genomfördes i enlighet med gängse vårdpraxis. Steloperationen i ländryggraden var också motiverad på grund av den konstaterade skoliosen i ländryggraden samt kotförskjutningen.

Enligt operationsjournalen fanns det mycket kraftiga förträngningar på flera kotnivåer, och S1-nervrötterna var trängda. Säcken av hårda ryggmärgshinnan (durasäcken) bevarades också hel vid operationen. Utifrån operationsjournalen och den magnetundersökning som gjordes efter operationen kunde man planenligt frilägga komprimerade nervstrukturer vid operationen. På röntgenbilderna efter operationen kunde man konstatera att ryggradens pedikelskruvar var i bra läge. Enligt nämndens bedömning genomfördes operationen korrekt och den professionella standard som krävs av en erfaren specialistläkare inom ortopedi och traumatologi uppnåddes vid operationen. 

Nämnden ansåg att det var sannolikt att det fanns ett orsakssamband mellan den försämrade lyftkraften i stortån och fotbladet och den genomförda ryggoperationen. Det var inte frågan om fullständig förlamning. När man öppnar nervrotskanaler som på grund av en underliggande sjukdom har varit mycket trånga, måste man för en kort tid till och med öka kompressionen av nervroten vid behov för att åstadkomma en vidgning. Då är uttöjning eller kompression av en nervrot en komplikation, som inte alltid kan undvikas trots att behandlingen genomförs korrekt. Enligt nämndens bedömning är det i patientens fall sannolikt frågan om en sådan uttöjning eller kortvarig kompression, eftersom ingen skada orsakad av operationsinstrument konstaterades ens i rotens hårda hinna (duran). Denna typ av funktionsstörning i nervroten korrigeras vanligen småningom helt, men i patientens fall blev den permanent. Det är dock frågan om en mycket omfattande operation, där prognosen för läkning var sämre.

Enligt nämndens bedömning hade patienten inte orsakats en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.