Tandläkarvetenskap. Behandling med tandimplantat. Trasig tandkrona. PV 1/2025

Händelseförloppet

Patientens saknade tand 16 ersattes med ett implantat år 2017. Implantatkrona sattes på implantatet cirka fem månader senare. Vid uppföljningen var implantatet problemfritt i flera år. Cirka fyra år efter insättningen av implantatkronan konstaterades att den hade gått sönder.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att insättningen av implantatkrona varit medicinskt motiverad och att den utförts enligt gängse praxis. Implantatkronan tillverkades på en distans enligt standardproceduren och med normal utformning. Benstrukturen i placeringsområdet var tillräcklig med adekvat benstöd och tillräckligt avstånd till tänderna intill. Kronan hade tillverkats på en relativt smal standarddistans där den keramiska kronan inte har något särskilt stöd. Det är ändå fråga om en allmänt antagen och använd metod, och det kan inte konstateras några fel eller brister i behandlingen. Att implantatkronan sprack var en följd förknippad med behandlingen, som inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Enligt nämnden var behandling med implantat en motiverad behandling för en förlorad tand. Likaså genomfördes implantatoperationen tekniskt adekvat vad gäller placeringen av implantatet.

Nämnden konstaterade utifrån den tillgängliga utredningen att den distans som använts i implantatkronan hade varit smal. Den standarddistans som använts ger inte alltid bästa möjliga stöd till kronan, vilket sannolikt bidrog till att kronan gick sönder. Det är enligt nämndens uppfattning ändå fråga om en tillverkningsmetod för implantatkronor som används allmänt i Finland. Användning av denna metod kan i fråga om en enskild patient därmed inte anses utgöra sådan bristande professionell standard som avses i patientskadelagen, trots att den smala standarddistansen inte har ett optimalt stöd. Av patientjournalerna som rör patienten framgår i detta fall ingen särskild orsak som skulle ha utgjort en absolut kontraindikation för användningen av en standarddistans.

Enligt nämndens uppfattning är det möjligt att för implantatkronor tillverka och använda alternativ som är stadigare än de befintliga prefabricerade standarddistanserna. Ändring av vårdrekommendationerna och vårdpraxis till denna del ankommer dock primärt hälso- och sjukvården. Eftersom det i detta fall är fråga om en allmänt använd distans, kan användning av den inte anses utgöra en ersättningsgill patientskada, trots komplikationen.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.