Urininkontinens. TVT-operation. Urinretention. PV 71/2022

Urininkontinens. TVT-operation. Urinretention. PV 71/2022

Händelseförloppet

Patienten hade under många år i varierande grad lidit av urininkontinens och efter långt övervägande beslutade man att göra en TVT-operation. Vid operationen sätter man in ett band i urinrörsområdet för att lösa patientens problem.

Efter operationen hade patienten urinretention, som behandlades med engångskatetrisering. Cirka en månad efter operationen upphörde symtomet. Bakterieväxt konstaterades i urinen och därför påbörjades antibiotikabehandling.

Cirka ett halvt år efter operationen berättade patienten om urinläckage. Vid endoskopisk undersökning av urinblåsan konstaterade man ingen förklaring till symtomen och bedömde att problemet var av typen trängningsinkontinens. Senare utförde man en urodynamisk mätning och ultraljudsundersökning av TNT-bandet, varvid man konstaterade att bandet var på rätt plats. Cirka ett år efter operationen var symtomet kraftig urinkontinens av typen trängningsinkontinens, som under uppföljningen hade fortsatt efter TVT-operationen. Läkemedelsbehandling gav inte önskat resultat.

Cirka ett år efter den första operationen gjorde man ett ingrepp för kapning av TVT-bandet. Vid kontrollen efter operationen berättade patienten att symtomen hade lindrats.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen                                         

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att den TVT-operation som utfördes var medicinskt motiverad för behandling av ansträngningsinkontinens. Operationen genomfördes tekniskt korrekt. Efter operationen uppkom övergående urinretention, vilket är en följd som det alltid finns risk för vid TVT-operationer. Det urinträngningssymtom som uppkom senare var också en följd som det alltid finns risk för vid TVT-operationer och som inte kunde undvikas genom ett annat förfarande.

Begäran om rekommendation till avgörande                                          

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                                          

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Man hade bedömt att patienten skulle ha nytta av en TVT-operation flera år innan operationen slutligen genomfördes. Patienten var dock inte själv villig till operationen.

Cirka två år före operationen upplevde patienten att symtomen hade förändrats så att urinkontinensen förekom mer sällan och att ett större problem var att urinblåsan inte tömde sig ordentligt. Vid läckageprovokationstest konstaterades dock tydlig ansträngningsinkontinens. Symtomet förhindrades genom stöd av urinröret. Nämnvärd urinretention konstaterades inte. Som fortsatt undersökning planerades endoskopi, som patienten dock annullerade.

Sedan beslutade man att göra den planerade TVT-operationen på grund av patientens ansträngningsinkontinens.

Enligt nämndens bedömning kunde man anse att den TVT-operation som utfördes på patienten var en adekvat åtgärd i enlighet med gängse vårdpraxis. Enligt handlingarna hade man diskuterat operationen grundligt tillsammans med patienten. Vid det test som man utförde före operationen läckte urinen vid ansträngning ordentligt även när blåsan var rätt tom, vilket tydligt visar på ansträngningsinkontinens. Den genomförda operationen kan därmed anses som motiverad.

Enligt nämndens bedömning utfördes operationen i enlighet med gängse vårdpraxis och tekniskt korrekt. Enligt bedömning utifrån operationsjournalen var spändheten på det band som sattes in korrekt.

Nämnden konstaterade att övergående urinretention är en följd som det alltid finns risk för vid TVT-operationer. Enligt bedömning utifrån de tillgängliga utredningarna är de senare symtomen på trängningsinkontinens sannolikt inte heller en följd av att bandet skulle ha justerats för spänt vid TVT-operationen. Inga andra brister i genomförandet av operationen kan heller påvisas. De symtom som konstaterades efter operationen kunde sannolikt inte undvikas trots att operationen genomfördes korrekt.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.