Urininkontinens. TOT-operation. Brustet band. PV 70/2022

Urininkontinens. TOT-operation. Brustet band. PV 70/2022

Händelseförloppet

Patienten hade lidit av urininkontinens i flera års tid. Vid undersökningar konstaterades fynd som tydde på blandinkontinens (kombination av ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens). Lokal östrogenbehandling hade ingen effekt på tillståndet. Patienten genomgick en TOT-operation (transobturator tape, ett nätband som sätts in via slidan) för behandling av urininkontinensen. Efter operationen förvärrades urininkontinensen. Man påbörjade läkemedelsbehandling som inte gav önskat resultat. När besvären fortsatte beslutade man att göra ett ingrepp för att kapa bandet. Senare när symtomen fortsatte genomfördes Botox-behandling.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen                                          

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att TOT-operationen var medicinskt motiverad för behandling av urininkontinens. Centralen bedömde att operationen genomfördes tekniskt korrekt. Centralen konstaterade att vid TOT-operationer som görs på grund av blandinkontinens är förvärrad trängningsinkontinens en följd som det alltid finns risk för och som inte kunde undvikas. I detta fall behandlades komplikationen också korrekt.

Begäran om rekommendation till avgörande                                          

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION                                          

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Enligt journalhandlingarna hade man före TOT-operationen konstaterat besvärlig urininkontinens, som utifrån flera undersökningar var av blandform, dvs. båda formerna av inkontinens (ansträngnings- och trängningsinkontinens) förekom samtidigt.

Enligt journalhandlingarna hade patienten inte använt den östrogenbehandling som hade ordinerats till henne, utan hon önskade operativ behandling. Enligt handlingarna gick man på mottagningen igenom operationen och riskerna och fattade beslutet om operativ behandling i samförstånd. Nämnden ansåg att operationsmetoden (TOT) var i enlighet med gängse vårdpraxis och motiverad.

Enligt åtgärdsjournalen genomfördes TOT-operationen utan komplikationer. Enligt nämndens bedömning genomfördes operationen tekniskt korrekt.

Efter en slyngoperation kan urininkontinens av typen trängningsinkontinens förvärras, och detta är en följd som det alltid finns risk för i samband med åtgärden. Enligt anteckningarna i journalhandlingarna förekom inte urinläckage vid det hosttest som utfördes efter operationen, men trängningsinkontinensen förvärrades. Om trängningsinkontinensen blir värre efter en slyngoperation, inleder man enligt gängse vårdpraxis en tillräckligt långvarig läkemedelsbehandling, vanligen cirka tre månader, innan man fattar beslut om en eventuell kapning av bandet.

Nämnden har i sin beslutspraxis allmänt ansett, att bedömningen ska göras utifrån de uppgifter som har varit tillgängliga vid undersöknings- eller behandlingstillfället. Till exempel den medicinska utvecklingen efter denna tidpunkt eller senare förändringar i patientens hälsotillstånd och förändringar i behovet av undersökning och behandling till följd av detta har därmed ingen betydelse.

Nämnden konstaterade att patientens förvärrade symtom efter operationen inte beror på felaktigt eller bristfälligt genomförande av behandlingen, utan det är frågan om en komplikation som är förknippad med åtgärden, och som i detta fall inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt. Enligt nämndens bedömning kapades bandet i rätt tid. Nämnden konstaterade att även om TOT-bandet hade kapats tidigare, skulle trängningsinkontinensen inte ha undvikits. Behandlingen efter kapningen av bandet var korrekt.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.