Anvädning i trafik. Skador som åsamkats Vägförvaltningens vägvisare och trafikmärken. LV 07/321

Anvädning i trafik. LV 07/321.Skador som åsamkats Vägförvaltningens vägvisare och trafikmärken.

Användning i trafik.

LV 07/321 nämndens plenum

Trafikmärken och en vägvisare som tillhör Vägförvaltningen åsamkades skada med en personbil.

Det försäkringsbolag som beviljat personbilen en trafikförsäkring ansåg att den skada som hade förorsakats vägvisaren och trafikmärkena med bilen hade varit uppsåtlig. Den hade därmed inte åsamkats till följd av bilens användning i trafik och ersattes därför inte från bilens trafikförsäkring. Till stöd för sitt avgörande åberopade bolaget högsta domstolens prejudikat HD 1991:169.

Vägförvaltningens centralförvaltning bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande och yrkade på att ersättningsbeslutet skulle ändras så att försäkringsbolaget ålades att ersätta Vägförvaltningen för de kostnader som skadegörelsen hade föranlett.

Den som begärde utlåtande berättade att motorfordonet i fråga när skadan inträffade framfördes på en landsväg som var avsedd för allmän trafik. Även om föraren hade kört på trafikmärkena uppsåtligen hade skadorna uppkommit när bilen använts i trafik eftersom bilen hade använts i en sedvanlig trafiksituation. Den som begärde utlåtande ansåg atthögsta domstolens prejudikat HD 1991:169 inte är tillämpligt i det aktuella fallet eftersom det i prejudikatet 1991:169 var fråga om en väsentligen annorlunda situation. Den som begärde utlåtande ansäg däremot att det aktuella fallet var likartat som i högsta domstolens prejudikat HD 2003:3. Enligt den som begärde utlåtande bör åtskillnad inte göras mellan om det är person- eller sakskador som förorsakas uppsåtligen, eftersom en annan praxis skulle leda till ett för de skadelidande oskäligt slutresultat.

I försäkringsbolagets svaromål med anledning av begäran om utlåtande konstaterades det att begreppet trafik inte definieras i trafikförsäkringslagen och att samma lag inte heller anger några kännetecken för användning i trafik, vilket har lett till att tillämpningen av trafikbegreppet huvudsakligen har blivit beroende av rätts- och nämndepraxis. Enligt de riktlinjer som högsta domstolen dragit upp skall skador som förorsakats när fordon har använts i ett för dem helt främmande syfte inte ersättas från trafikförsäkringen. Enligt bolagets uppfattning kunde paralleller dras mellan det aktuella fallet och prejudikatet HD 1991:169, eftersom fordonet hade använts som medel att begå brott med och skadan inte hade drabbat någon annan vägtrafikant. Det var enligt bolagets uppfattning fråga om en självständig händelse som inte hade något samband med normal färdsel på väg, i stället hade handlingen syftat bara till att skada trafikmärkena. Enligt bolagets synsätt kan det aktuella fallet inte jämställas med högsta domstolens prejudikat 2003:3, vilket gällde ersättning för personskador.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom från trafikförsäkringen.

Nämnden konstaterade att det i trafikförsäkringslagen inte definieras vad som avses med användning i trafik. Trafikförsäkringssystemet har dock inrättats i syfte att täcka skadesituationer som åsamkas genom så kallad trafikrisk, och det anses allmänt att endast skador som uppkommit till följd av att denna risk realiserats kan ersättas från trafikförsäkringen.

Det har kunnat anses att också skador som har åsamkats uppsåtligen genom motorfordon har förorsakats till följd av användning av fordonet i trafik, om det inte har varit fråga om ett sådant användningsändamål som är helt främmande för användning av motorfordon i trafik och om skadan har åsamkats på ett område som allmänt används i trafik. Det har däremot varit vedertaget att anse att skador som har uppkommit till följd av användning av motorfordon i ett för dem främmande syfte inte ingår i trafikförsäkringslagens tillämpningsområde.

Nämnden konstaterade att högsta domstolen i sitt prejudikat HD 1991:169 ansåg att det inte var liktydigt med användning av motorfordon i trafik att köra en lastbil genom dörrarna ut ur den bilhall där den förvarades. Orsaken var att bilen avsiktligt användes i främmande syfte, dvs. för att bräcka bilhallsdörrarna. Den princip som framgår av detta prejudikat har tillämpats i vedertagen ersättningspraxis. I prejudikat HD 2003:3 ansåg högsta domstolen att situationen var en annan när en uppsåtligen vållad skada hade åsamkats medan bilen kördes på allmän väg och skadan hade drabbat andra som färdades på vägen. I detta fall ansåg högsta domstolen att skadan hade förorsakats till följd av användning av bilen i trafik.

I det aktuella fallet hade personbilsföraren i polisförhöret berättat att bilen först hade körts på ett åkerområde, varpå någon av dem som satt i bilen hade fått idén att köra på trafikmärkena. Föraren hade kört på trafikmärkena och avlägsnat sig från platsen. En stund senare hade han återvänt och kört över trafikmärket på nytt på samma plats som tidigare.

Utgående från utredningen konstaterades det att föraren uppsåtligt och på ett område som allmänt används för trafik hade kört på trafikmärken och en vägvisare som tillhör Vägförvaltningen. Bilen var både innan skadan förorsakades och efter det i trafik på det sätt som avses i trafikförsäkringslagen. Att trafikmärken tar skada till följd av att fordon används i trafik är i och för sig en allmän företeelse. Nämnden ansåg att trots att motorfordonet i det aktuella fallet hade använts uppsåtligen som medel för skadegörelse hade användningen av det på landsväg förorsakat utomstående och deras egendom sådan av trafikrisk vanligen följande skada som den lagstadgade trafikförsäkringen är avsedd att täcka. Bilen hade således inte använts i ett för den helt främmande syfte utan måste anses ha varit i trafik på det sätt som avses i 1 § i trafikförsäkringslagen.

På de ovan nämnda grunderna ansåg nämnden att de skador som åsamkats Vägförvaltningens vägvisare och trafikmärken med bilen bör ersättas från bilens trafikförsäkring.

Nämnden var enhällig.