Användning i trafik. Ersättningsbarhet. Fordonet som hade förflyttats på grund av en storm. LV 10/2012

Användning i trafik. Ersättningsbarhet.

LV 10/2012

Nämndens plenum 25.11.2011

Händelseförloppet

Skadan inträffade när en storm hade lyft upp en lätt släpvagn i luften för ett ögonblick och fört den ungefär 15 meter längs marken med den följden att släpvagnen törnade mot en parkerad personbil.

Frågan i nämnden gällde om det rör sig om en trafikskada och om skadan kan ersättas med stöd av trafikförsäkringen.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen person- eller egendomsskador som åsamkats i följd av motorfordons användning i trafik.

Enligt 3 § i trafikförsäkringslagen förstås med motorfordon i denna lag maskindrivna fordon eller arbetsmaskiner som är avsedda för färd på marken och inte löper på skenor samt fortskaffningsmedel som är av en sådan konstruktion att de rör sig endast då de är kopplade till sådana fordon eller arbetsmaskiner.  Genom förordning kan dock bestämmas att såsom motorfordon inte anses fordon eller arbetsmaskiner vars vikt eller hastighet är ringa, och inte heller lätta fordon som tas på släp.

En allmän förutsättning för ersättning av skador som hör till trafikförsäkringslagens tillämpningsområde är att motorfordonet har använts i trafik när skadan inträffade. Med motorfordons användning i trafik avses all sådan användning av ett fordon som är utmärkande för att fordonet används för det ändamål som det har tillverkats för.

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ersätts en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom, nedan kallad trafikskada, enligt denna lag från den trafikförsäkring som meddelats för fordonet.  Enligt 4 § i samma lag betalas ersättning för trafikskada, såvida inget annat bestäms nedan, från motorfordonets trafikförsäkring, vare sig någon är personligen skadeståndsskyldig på grund av fordonets användning i trafik eller ej.

Person- och egendomsskador ersätts från trafikförsäkringen enligt principen om strikt ansvar. Betalningen av ersättning förutsätter emellertid att skadan har uppkommit i följd av motorfordonets användning i trafik. I trafikförsäkringslagen definieras det inte i hurdana fall det är fråga om användning i trafik.  Begreppet användning i trafik motiveras inte heller mera ingående i den regeringsproposition (RP 68/1958 rd) som ledde till att trafikförsäkringslagen stiftades.

I 2 § i trafikförsäkringslagen finns det däremot bestämmelser om när ett motorfordon inte är i trafik. Nu är det inte fråga om en sådan situation som anges i 2 § i trafikförsäkringslagen.

Försäkringsanstalten har i sin anhållan om utlåtande konstaterat att skadan enligt försäkringsanstaltens uppfattning inte har orsakats i följd av släpvagnens användning i trafik och inte heller vållats av dess ägare, innehavare eller förare eller uppkommit till följd av att släpvagnen rörde sig på ett sätt som stred mot trafikreglerna. 

Nämnden har till sitt förfogande haft bara den skadelidandes redogörelse för händelserna och kopior av två fotografier som tagits på skadeplatsen och som visar fordonens ungefärliga placering före skadan. Ingen redogörelse för de uppkomna skadorna har getts in till nämnden. Försäkringsanstalten har i sin anhållan om utlåtande utgått från att skadan inträffade på det sätt som den skadelidande berättat. 

Nämnden ansåg att släpvagnen vid skadetidpunkten användes i trafik på det sätt som avses i 1 § i trafikförsäkringslagen. Efter detta återstår det att bedöma om ersättning ska betalas från trafikförsäkringen, dvs. om det finns ett orsakssamband mellan den uppkomna skadan och användningen av släpvagnen i trafik.

Endast sådana händelser som är en direkt följd av en trafikskada kan ersättas som trafikskada. Trafikförsäkringssystemet har skapats för att täcka skadesituationer som orsakas av s.k. trafikrisk. För att ersättningsansvar ska uppstå krävs det alltså ett orsakssamband mellan skadan och användningen av fordonet i trafik. När orsakssambandet bedöms är det avgörande om risken är sedvanlig och typisk för användning av motorfordonet i trafik eller främmande för den och så avlägsen att den inte längre kan anses höra ihop med användningen i trafik.

Nämnden ansåg att den skada som det här är fråga om inte är en följd av släpvagnens användning i trafik utan har orsakats av ett överraskande naturfenomen. Nämnden ansåg att skadan inte ska ersättas med stöd av trafikförsäkringen. 

Nämnden var enig.