Användning i trafik. Ersättningsbarhet. Oljeskada efter påfyllning av oljecistern. LV 05/1180
Användning i trafik. Ersättningsbarhet. LV 05/1180
En cistern inne i en byggnad hade på kvällen fyllts på med brännolja via ett påfyllningsrör som befann sig utanför byggnaden. Följande morgon hade det observerats att det på golvet inuti byggnaden fanns brännolja, som via golvbrunnarna hade runnit in i stadens avloppsnät.
Försäkringsbolaget avslog den skadelidandes yrkande på ersättning för den uppkomna skadan från trafikförsäkringen för den tankbil som hade levererat brännoljan.
Nämnden konstaterade i sitt utlåtande att ett fordon måste anses vara i trafik på det sätt som avses i trafikförsäkringslagen när det används för transport av personer eller gods på eller utanför väg eller när det annars är i trafik, t.ex. är parkerat. Som användning i trafik betraktas enligt hävdvunnen praxis också att föraren eller passagerare stiger in i eller ut ur fordonet och att fordonet lastas eller lossas. Riskerna i samband med användning i trafik kan realiseras också när fordonet står stilla eller sätts i gång, om den planerade åtgärden har ett omedelbart samband med att fordonet sätts i trafik.
Att ett fordon är i trafik kan i sig inte utan undantag anses vara liktydigt med användning i trafik. Motorfordonet kan i och för sig vara delaktigt i en skada, men skadan har kunnat vara en följd av en sådan form eller ett sådant sätt för användning av motorfordonet eller en sådan egenskap hos motorfordonet att skadan inte kan betraktas som orsakad av användning i trafik på det sätt som avses i trafikförsäkringslagen. Inte heller är det uteslutande på basis av transport av gods eller lossning möjligt att dra slutsatser om huruvida det är fråga om en skada till följd av användning i trafik eller ej. Uppkomsten av ersättningsansvar förutsätter alltså ett orsakssamband mellan skadan och användning av fordonet i trafik. Det avgörande vid prövning av orsakssambandet är frågan om huruvida risken är sedvanlig och typisk för användning av motorfordonet i trafik eller främmande för den och så avlägsen att den inte längre kan anses hänföra sig till användning i trafik. Utgångspunkten måste alltså anses vara att skadans uppkomst har en nära anknytning till motorfordonets rörelse eller läge eller till någon annan därmed sammanhörande s.k. allmänfarlig egenskap i samband med användning i trafik.
I praxis för betalning av ersättning från trafikförsäkringen har det ansetts att om föraren vid lossning handlar vårdslöst när det gäller det tekniska genomförandet och detta leder till en skada eller om fordonsutrustning som används vid lastning eller lossning går sönder eller har varit i bristfälligt skick är det fråga om en risk som hänför sig till användning av fordonet i trafik, och skador som har ett orsakssamband med detta har ersatts från trafikförsäkringen. Om skadan däremot har berott enbart på att mottagarens lossningsanordning har varit behäftad med ett fel har det inte ansetts att skadan har ett orsakssamband med användning av motorfordonet i trafik.
Nämnden konstaterade att det med stöd av 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen är möjligt att från trafikförsäkringen ersätta bara sådana händelser som har visats ha ett tillräckligt orsakssamband med trafikskador. Bevisbördan i samband med visning av orsakssambandet vilar i princip på den skadelidande som yrkar ersättning. Enligt utredningarna har man gått till väga på normalt sätt när cisternen fyllts på, och ingen utredning om en tryckstöt eller andra felaktigheter hos fordonsutrustningen i anslutning till påfyllningen eller om vårdslöshet från förarens sida har inlämnats. Med beaktande av att påfyllningssslangen av okänd anledning har lossnat från skarvstycket inne i byggnaden kan det inte anses att den aktuella skadan står i ett sådant orsakssamband med användning av motorfordonet i trafik som ligger till grund för ersättningsansvar. De yrkade ersättningarna skall därmed inte betalas med stöd av trafikförsäkringslagen.
Nämnden var enig.