Användning i trafik. Skoplastare bredde ut jord på byggets gårdsplan. LV 18/1676
Användning i trafik. Ersättningsansvar.
LV 18/ 1676
Nämndens plenum 6.6.2019
UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET
A hade använt en skoplastare för att transportera och breda ut jord på en tomt där ett egnahemshusbygge pågick. Skoplastaren började glida på grund av den våta jorden och gled mot grannens garagevägg, som skadades.
ANHÅLLAN OM UTLÅTANDE
Ansvarsförsäkringsbolaget A bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande om huruvida skadan orsakats av användning av motorfordon i trafik så som föreskrivs i trafikförsäkringslagen. Enligt A var det fråga om en trafikskada som det bolag som hade beviljat skoplastaren en trafikförsäkring var skyldigt att ersätta. Skoplastaren användes för att transportera jord, alltså gods, från en plats till en annan. Skoplastaren användes inte på en plats utanför trafiklederna på det sätt som föreskrivs i 1 § 2 mom. 1 punkten i trafikförsäkringslagen. Egnahemshusets framgård var inte inhägnad på något sätt och man kom dit direkt från vägen, längs vilken också jordlasset hade körts med lastbil. Från vägen till egnahemshusets framgård och därifrån till bakgården löpte en tydlig led som också skoplastaren använde.
BEMÖTANDE
Skoplastarens trafikförsäkringsbolag B ansåg att skoplastaren när skadan inträffade befann sig på en plats utanför trafiklederna (gårdsplanen till egnahemshuset) och användes för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.
B anförde att det i trafikförsäkringslagen (460/2016) definieras vad som avses med trafikled. Enligt lagens 2 § 19 punkt avses med begreppet allmän eller enskild väg, gata, byggnadsplaneväg, snöskoterled och torg samt annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik. Definitionen av begreppet är helt identisk med definitionen av väg i gällande vägtrafiklag (3.4.1981/267).
I rättspraxis har gårdsplaner till både egnahems- och flervåningshus ansetts vara område utanför väg. Högsta domstolens avgörande HD:1985-II-126 gäller gårdsplanen till ett egnahemshus.
När det bedöms om skoplastaren användes för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods saknar det enligt B i detta skadefall betydelse huruvida skoplastaren när skadan skedde användes för att transportera jord eller för att breda ut den, i stället bör dessa verksamheter granskas som en helhet. Bhänvisade tillnämndensavgörande LV 06/2227.Att breda ut och transportera jord på gårdsplanen till ett egnahemshus är inte i trafikförsäkringslagen avsedd transport av personer eller gods.
NÄMNDENS UTLÅTANDE
Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller trafikförsäkringslagen bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik.
Enligt 1 § 2 mom. 1 punkten är ett motorfordon inte i trafik i den bemärkelse som avses i trafikförsäkringslagen när det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.
Enligt 2 § 19 punkten avses med trafikled allmän eller enskild väg, gata, byggnadsplaneväg, snöskoterled och torg samt annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik.
Bedömning
I ärendet är det fråga om huruvida den skada som beskrivits i uppgifterna om händelseförloppet orsakats på ett i 1 § 2 mom. 1 punkten i trafikförsäkringslagen avsett sätt i en situation där motorfordonet använts på en plats utanför trafiklederna för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.
I trafikförsäkringslagen definieras begreppet användning i trafik inte separat. Med användning av motorfordon i trafik har det i den tidigare trafikförsäkringslagens (279/1959) tillämpningspraxis hävdvunnet avsetts all sådan användning av ett fordon som är utmärkande för att fordonet används för det ändamål som det har tillverkats för. Ett fordon är i trafik i den bemärkelse som avses i trafikförsäkringslagen för det första när det används för transport av personer eller gods på eller utanför väg. Användningen i trafik förutsätter enligt vedertagen ersättningspraxis inte att fordonet varit i rörelse när skadan inträffade. Det kan bli aktuellt att ersätta en skada från trafikförsäkringen, även om fordonet stått stilla när skadan inträffade (HD 1990:159). Också skador som inträffar i samband med att ett fordon lastas eller lossas har i princip orsakats av fordonets användning i trafik. Skador har ansetts orsakade av användning i trafik också när de har inträffat i samband med instigning i eller urstigning ur fordonet.
I regeringens proposition med förslag till den gällande trafikförsäkringslagen (RP 123/2015) konstateras i detaljmotiveringen bl.a. följande beträffande lagens tillämpningsområde: En detaljerad definition av lagens tillämpningsområde skulle begränsa den flexibilitet som behövs vid tolkningen av lagens tillämpningsområde i enskilda fall. Därför föreslås det inte att till lagen ska fogas en allmän och uttömmande definition på användning i trafik. Begreppet trafik ska således även i framtiden bli beroende av ersättnings- och rättspraxis.
I 1 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) nämns begränsningsbestämmelser som har till syfte att begränsa rätten till ersättning för sådana olyckstyper som inträffat under vissa omständigheter och är främmande för motorfordons användning i trafik. Enligt 1 punkten är ett motorfordon inte i trafik när det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.
För att begränsningsbestämmelsen ska kunna tillämpas bör båda villkoren vara uppfyllda, och därför gäller det att bedöma användningsplatsen och användningsändamålet skilt för sig. Avgörandet förutsätter att omständigheterna bedöms som en helhet i det enskilda fallet.
Bedömning av trafikled
Enligt 2 § 19 punkten i trafikförsäkringslagen (460/2016) avses med trafikled allmän eller enskild väg, gata, byggnadsplaneväg, snöskoterled och torg samt annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik.
I detaljmotiveringen i regeringens proposition RP 123/2015, som gäller ändring av trafikförsäkringslagen, konstateras det i fråga om 2 § 19 punkten i trafikförsäkringslagen att med trafikled ska avses allmän eller privat väg, gata, byggnadsplaneväg, motorkälksled, torg samt annat område avsett för trafik eller allmänt använt för trafik. Med annat område avsett för trafik avses bl.a. parkeringsplats, gårdsväg eller motsvarande led, längs vilken man kan köra till en byggnad. Definitionen behövs bl.a. när det lagstiftas om lagens tillämpningsområde. Dessutom konstateras att det i den gällande lagen inte ingår någon definition på trafikled, men att den bestämmelse som nu föreslås motsvarar den nuvarande tolkningen.
Riksdagens kommunikationsutskott konstaterade i sitt betänkande (KoUB 4/2016 rd – RP 123/2015 rd) följande angående definitionen av begreppet trafikled: ”Sakkunniga har påpekat att definitionerna av fordon och trafikled avviker från motsvarande definitioner i fordonslagen (1090/2002) och vägtrafiklagen (267/1981). Enligt inkommen utredning är det, till följd av EU-regleringen bakom trafikförsäkringslagen, i detta sammanhang inte möjligt att göra definitionen av fordon enhetliga med definitionerna i fordonslagen. Däremot anser utskottet att definitionen av trafikled, för att undvika oklarheten i fråga om tolkningen, helt bör motsvara definitionen [av väg] i vägtrafiklagen. Därför föreslår utskottet att den föreslagna 2 § 19 punkten ändras i enlighet med det”. Definitionen av begreppet godkändes i den form som utskottet hade föreslagit i sitt betänkande.
När man överväger om definitionen av trafikled ska tolkas på motsvarande sätt som i tidigare tillämpningspraxis, vilket föreslogs i den regeringsproposition som ledde till att lagen stiftades, eller om det tillägg som ingår i definitionens slutliga ordalydelse ska anses vara avsett att inverka på definitionens innehåll, gäller det enligt nämndens uppfattning att lägga märke till att kommunikationsutskottet i sitt betänkande inte alls förde fram att preciseringen skulle ha varit ämnad att inskränka trafikförsäkringens ersättningskrets. Tvärtom föreslog utskottet att den enda betydande inskränkning av ersättningskretsen som föreslogs i regeringens proposition, dvs. slopandet av det så kallade förarplatsskyddet i samband med motorsport, skulle utgå ur lagförslaget, och riksdagens beslut var i linje med utskottets betänkande. Nämnden anser att det tillägg till definitionen av trafikled som föreslogs vid utskottsbehandlingen och som senare godkändes var en ändring av tekniskt slag och att tillägget inte var avsett att inverka på definitionens innehåll. Vid bedömningen av när det är fråga om en trafikled gäller det därmed också efter den nya lagens ikraftträdande att följa den ersättningspraxis som blev vedertagen under den tidigare lagens giltighetstid.
I det aktuella fallet har skoplastarföraren berättat för B att han brett ut jord med skoplastaren på den tomt där egnahemshusbygget pågick. Före utbredningen hade han transporterat jord med skoplastaren från framgården till bakgården. Skoplastaren började glida i den våta jorden och törnade mot grannens garagevägg.
I en utredning som föraren gett in till A berättade föraren att han varit i färd med att lasta jord på byggets gårdsplan. Lerbottnen hade blivit hal, skoplastaren gled mot grannens garagevägg och träffade den.
Att döma av fotografier som getts in till nämnden och som tagits på skadeplatsen inträffade skadan på ett egnahemshusbygge på ett område där man skulle anlägga gräsmatta. Mellan egnahemshuset och det skadade garaget fanns ett smalt område där skoplastaren hade börjat glida så att den skadat garaget. Nämnden ansåg att det inte kan anses vara fråga om en sådan gårdsplan som ska betraktas som trafikled. Platsen där skadan inträffade är inte en sådan gårdsplan till ett egnahemshus där motorfordon, t.ex. de boendes fordon eller sopbilar, servicebilar eller liknande bilar, allmänt är i trafik. Nämnden anser därmed att skoplastaren när skadan inträffade användes på en plats utanför trafiklederna så som avses i 1 § 2 mom. 1 punkten i trafikförsäkringslagen.
Bedömning av användningsändamål
I avsnitt 1.1 i detaljmotiveringen i regeringens proposition RP 123/2015 konstateras det att definitionen på användning av fordon för ett väsentligen annat ändamål än transport av personer eller gods har tolkats snävt så att den sällan blir tillämplig i praktiken. Ett väsentligen annat ändamål har ansetts föreligga t.ex. i situationer där fordonet har använts som kraftkälla.
Avgörandet av huruvida det är fråga om en arbetsprestation som utförs med arbetsmaskin, alltså väsentligen annan användning än transport av personer eller gods, eller om användning av fordonet i trafik förutsätter en helhetsbedömning som görs från fall till fall.
Enligt de utredningar som lämnats in i ärendet hade jord transporterats från framgården på ett egnahemshusbygge till bakgården. Efter det hade jord bretts ut på gårdsplanen med skoplastaren. Enligt den framlagda utredningen befann sig det skadade garaget strax intill det område där det var meningen att skoplastaren skulle forsla och breda ut jorden. När det bedöms huruvida skoplastaren användes för ett väsentligen annat ändamål än transport av personer eller gods saknar det i detta fall enligt nämndens uppfattning betydelse om skoplastaren när skadan inträffade transporterade jord eller bredde och jämnade ut jord, i stället gäller det att se på dessa verksamheter som en helhet.
Enligt nämndens uppfattning användes skoplastaren vid skadetillfället för en arbetsprestation av sådant slag att de skadesituationer som riskerar att uppstå inte är avsedda att täckas genom trafikförsäkringslagen. Fordonet ska därför anses ha använts för ett väsentligen annat ändamål än sådan transport av personer eller gods som avses i 1 § 2 mom. 1 punkten i trafikförsäkringslagen.
Därmed finns det ingen grund för att ersätta skadan från skoplastarens trafikförsäkring.
Nämnden var enlig.