Begränsning av skada. LV 24/545.

Det gällde att bedöma frågan om huruvida en försäkringsanstalt som hänvisar till försummelse av principen att skador ska förhindras och begränsas kan begränsa ersättningen för inkomstförlust, när den skadelidande har vägrat att genomgå ett ingrepp som eventuellt skulle kunna förbättra hens arbets- och funktionsförmåga. Enligt nämnden blir det aktuellt att avgöra frågan först efter att alla möjligheter till yrkesinriktad rehabilitering har utretts.   

Plenum 11.12.2024

HÄNDELSEFÖRLOPP

Den skadelidande hade år 2002 varit med om en trafikskada vid vilken hen ådrog sig en fraktur i högra lårbenshuvudet. Efter att de fixeringsskruvar som använts på frakturstället hade avlägsnats utvecklades nekros i lårbenshuvudet. Följden var posttraumatisk artros. Nämnden har senare bedömt att invaliditetsklassen för det bestående men som trafikskadan orsakat är 4. 

Försäkringsanstalten betalade inte ersättning för inkomstförlust efter 30.4.2024 eftersom den skadelidande inte hade gått med på att genomgå en ledprotesoperation som flera läkare hade rekommenderat. Försäkringsanstalten ansåg att den skadelidande genom att motsätta sig ingreppet försummade sin skyldighet att begränsa skadan.             

Den skadelidande yrkade på ändring av ersättningsbeslutet med åberopande av sin självbestämmanderätt.

AVGÖRANDE

Tillämpliga bestämmelser och rättsnormer

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen person- och sakskador som orsakats av motorfordons användning i trafik.

 Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2-5 § och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kap. 2 § i skadeståndslagen äger den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada rätt att utfå ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.

Bedömning

En skadelidande är skyldig att begränsa omfattningen av en ersättningsgill skada i enlighet med den allmänna skadeståndsrättsliga principen om skadebegränsning. Den skadelidande ska handla så att skadans omfattning blir så liten som möjligt. Hen ska genom aktiva åtgärder som skäligen kan förutsättas av hen minimera skadan och kostnaderna för den. Om den skadelidande till följd av en trafikskada har blivit oförmögen att utföra sitt tidigare arbete ska det bedömas vilkens hens kvarstående arbetsförmåga är, vilka möjligheter hen har att genom rehabilitering av funktionsförmågan eller yrkesinriktad rehabilitering få ett nytt arbete som är lämpligt med tanke på begränsningarna och om hens kvarstående arbetsförmåga är sådan att hen kan förutsättas förvärva inkomster.

Självbestämmanderätten, alltså individens rätt att bestämma över sitt eget liv och rätt att bestämma i frågor som gäller individen själv, är en ledande princip i social- och hälsovårdstjänsterna. Begränsningsprincipen åsidosätter inte den skadelidandes självbestämmanderätt, men å andra sidan medför självbestämmanderätten ingen rätt för den skadelidande att låta bli att begränsa en skada när hen skäligen kan förutsättas begränsa den.

Enligt nämndens uppfattning ska det alltid avvägas från fall till fall hurdana åtgärder för att förhindra och begränsa skada det skäligen kan förutsättas att en skadelidande vidtar. När följdtillståndet efter en skada som orsakats av en trafikskada sänker arbetsförmågan betydligt, är den åtgärd som i första hand kommer i fråga för att förhindra och begränsa skadan yrkesinriktad rehabilitering samt vid behov också rehabilitering som främjar funktionsförmågan.  Först när man utgående från en grundlig rehabiliteringsutredning kommer fram till att följdtillståndet efter skadorna inte gör det möjligt för den skadelidande att skaffa sin huvudsakliga försörjning med hjälp av arbetsplatsrehabilitering eller omskolning till ett nytt yrke blir det dags att överväga om det kan förutsättas att den skadelidande söker sig till operativ behandling mot sin vilja.

Före trafikskadan har den skadelidande arbetat som elektronikmontör, postutdelare och taxichaufför. Den skadelidande har avlagt grundexamen inom elbranschen och bedrivit studier inom ett utbildningsprogram som leder till ingenjörsexamen inom informationsteknik. De sistnämnda studierna har avbrutits två gånger. På grund av trafikskadan har den skadelidande begränsningar som gäller i synnerhet fysiskt arbete. Situationen i höften medför utmaningar också när det gäller att sitta.

För att underlätta situationen har flera läkare rekommenderat en höftprotesoperation för  den skadelidande, och försäkringsanstalten har gett en betalningsförbindelse till en sådan operation.  Den skadelidande har emellertid motsatt sig ingreppet. I samband med rehabiliteringsutredningen har den skadelidande konstaterat att hens ovilja att låta sig opereras beror på att inte heller tidigare operationer har gjort höften bättre.

Utredningen av yrkesinriktad rehabilitering avslutades vid utgången av 2023, eftersom främjandet av rehabilitering ansågs vara utmanande med beaktande av situationen som helhet och den skadelidande inte var villig att genomgå en ledprotesoperation. I den avslutande sammanfattningen av rehabiliteringsuppdraget har det angetts att den skadelidande förundrat sig över varför hen inte rehabiliteras utan operation. 

Även om det i anslutning till den redan genomförda rehabiliteringsutredningen inte har åstadkommits en genomförbar plan för återgång till arbetet utgående från nuläget, anser nämnden att det ännu finns skäl att fortsätta att utreda rehabiliteringsmöjligheterna. Därför borde inte utbetalningen av ersättning för inkomstförlust ha avslutats per 30.4.2024.  

Försäkringsanstalten bör fortsätta utreda möjligheterna till yrkesinriktad rehabilitering med utgångspunkt i de nuvarande funktionsbegränsningar som artrosen i höften ger upphov till.

Nämndens beslut var enhälligt.