Bestående kosmetiskt men. Sammanjämkning med menersättning som betala enligt lagen om olycksfallsförsäkring LV 16/469

Bestående kosmetiskt men.

Sammanjämkning av ersättningen med menersättning som betalas enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

LV 16/469

Nämndens plenum 30.9.2016

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

A hade varit med om en trafikskada, och de skador som uppkom vid den medförde ett bestående kosmetiskt men.  

Frågan i nämnden gällde bland annat trafikförsäkringsbolagets rätt att från den ersättning som betalas från trafikförsäkringen dra av ett belopp motsvarande den menersättning som olycksfallsförsäkringsbolaget tidigare hade betalat till A för de ärr som trafikskadan gett upphov till.   

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts person- och egendomsskada som åsamkats i följd av motorfordons användning i trafik från trafikförsäkringen.

Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättningen för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kap. 2 § i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för 1) nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter, 2) inkomstförlust, 3) sveda och värk och andra tillfälliga men samt 4) bestående men.

Enligt det beslut om menersättning som olycksfallsförsäkringsbolaget gett har bolaget betalat ersättning enligt invaliditetsklass 3 till A för skador som olycksfallet förorsakat, dvs. sår i ansiktet och ärr som kvarstått omkring munnen.

Enligt 18 a § 1 mom. (1639/2009) i lagen om olycksfallsförsäkring, det lagrum som gällde när skadan inträffade och därför är tillämpligt, betalas menersättning till en arbetstagare som har fått bestående allmänt men av skada eller sjukdom som beror på olycksfall i arbetet. Enligt 2 mom. i samma paragraf avses med allmänt men nedsatt funktionsförmåga till följd av olycksfall (funktionsnedsättning).

Enligt förarbetet till lagrummet täcker begreppet allmänt men också sådana bestående men som orsakas av ärr eller andra deformiteter till följd av en skada eller sjukdom. Menet kan då yppa sig i form av begränsningar som påverkar den fysiska funktionsförmågan. Dessutom kan ärr eller andra deformiteter i ansiktet eller på den övriga kroppen redan utseendemässigt vara så betydande att de minskar funktionsförmågan i och med att de försvårar t.ex. det sociala umgänget. (RP 224/2009 rd s. 11)

I trafikskadenämndens normer och instruktioner tas det inte ställning till förhållandet mellan menersättning som betalas med stöd av lagstiftningen om olycksfallsförsäkring och den ersättning för bestående kosmetiskt men som betalas från trafikförsäkringen, annat än vad som i det följande bestäms om olycksfallsförsäkringsbolagets regressrätt: När det gäller menersättning som betalas enligt lagen om olycksfallsförsäkring har olycksfallsförsäkringsbolaget inte regressrätt till ersättning för bestående kosmetiskt men som betalas från trafikförsäkringen.

Nämnden konstaterar att enligt den ovan refererade regeringspropositionen beaktas också t.ex. ärr i den menersättning som betalas med stöd av lagstiftningen om olycksfallsförsäkring. I det aktuella fallet har menersättningens storlek bestämts på basis av sår och ärr i A:s ansikte. Likaså baserar sig den från trafikförsäkringen betalda ersättningen för bestående kosmetiskt men på förändringarna i A:s ansikte.

Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ska den skadelidande ersättas för hela skadan, men han eller hon får på grund av skadan inte uppnå en bättre ställning än den som han eller hon innehade före skadan. Nämnden ansåg därmed att trafikförsäkringsbolaget i överensstämmelse med sin framställning, trots det som sägs i trafikskadenämndens normer och instruktioner, får dra av menersättningen från den ersättning för bestående kosmetiskt men som betalas från trafikförsäkringen.

Nämnden var enig.