Bestående men. Tillfälligt men. Bestående kosmetiskt men LV 22/753

Nämnden hade att bedöma ersättningsklassen för tillfälligt men samt beloppet av ersättning för kosmetiskt men, då fotografier av ärren efter ett ingrepp inte var tillgängliga.

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner baserar sig bedömningen av ersättningsbeloppet i fråga om tillfälligt men på en helhetsbedömning där man beaktar skadans art och svårighetsgrad, arten av den behandling som skadan kräver och behandlingstiden samt konvalescenstiden. På de grunder som framgår närmare av rekommendationen till avgörande kom nämnden fram till att aortabristningen jämte komplikationer placerade sig på gränsen mellan klasserna 4 (svåra skador) och 5 (mycket svåra skador) i ersättningsinstruktionerna för tillfälligt men.

Ganska ofta måste beloppet av ersättning för kosmetiskt men bedömas utan att fotografier är tillgängliga. Enligt nämndens vedertagna avgörandepraxis ska den ostridiga delen av ersättningen för kosmetiskt men betalas också när fotografier inte finns att tillgå. Inte heller då ska ersättningen bestämmas så att den motsvarar den undre gränsen för en ersättningsklass i nämndens ersättningsinstruktioner, om man med tillräcklig säkerhet kan bedöma att ersättningsbeloppet placerar sig högre än så.

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

En motorcykel kolliderade 17.9.2020 med den bil som den skadelidande körde.   Den skadelidande upptäckte inga symtom genast efter skadan, men på natten efter skadedagen började hen ha kraftig smärta i bröstkorgen. Orsaken konstaterades vara en bristning, alltså en ruptur, i den stigande aortan (dissekation av A-typ). Blödningen i hjärtsäcken tömdes med nålpunktion, och halspulsådern rekonstruerades akut med en blodkärlsprotes. Efter hjärtopera-tionen konstaterades svaghet i de vänstersidiga extremiteterna. Orsaken visade sig vara en till operationen anknytande hjärninfarkt som orsakats av emboli i hjärnartärerna. Dessutom konstaterades förmaksflimmer som kräver kontinuerlig läkemedelsbehandling.

Den skadelidande skrevs ut från sjukhuset 6.10.2020. Vid hemförlovningen sågs inte längre behov av ergoterapi eller neuropsykologisk rehabilitering, men den skadelidande stödde sig på rollator när hen gick längre sträckor. Inga betydande kognitiva symtom som försvagar kör- eller arbetsförmågan konstaterades. På grund av hjärninfarkten ålades hen dock tillfälligt körförbud inledningsvis.

Enligt anteckningar från ett kontrollbesök i december 2020 upplevde den skadelidande att hen mådde bra. Hen kunde utan problem röra sig i terrängen tillsammans med sin hund, rundorna var 4–5 km långa. Vid undersökningarna konstaterades det att aorta- och mitralklaffen läckte. Enligt anteckningar som gjorts vid ett kontrollbesök i mars hade den skadelidande haft andnöd vid ansträngning. Lindriga läckage i aorta- och mitralklaffen kvarstår hos hen.

BEGÄRAN OM REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Enligt försäkringsbolagets begäran om rekommendation till avgörande är ersättningsklassen för tillfälligt men klass 4 (svåra skador), och bolaget föreslog ersättningsbeloppet 5 800 euro.

Försäkringsbolaget föreslog invaliditetsklass 2 för det bestående menets del. Eftersom den skadelidande var 67 år när skadan inträffade är det åldersenliga ersättningsbeloppet

3 985,60 euro. 

Fotografier föreställande ärret hade inte getts in till försäkringsbolaget, och på basis av de tillgängliga läkarutlåtandena ansåg bolaget att skadan inte hade efterlämnat något bestående kosmetiskt men.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämpade bestämmelser

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) ersätts från trafikförsäkringen person- och sakskador som orsakats av motorfordons användning i trafik.

Enligt 34 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kap. 2 § (509/2004) i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter, inkomstförlust, sveda och värk och andra tillfälliga men samt bestående men.

Enligt 1 § i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019) har nämnden till uppgift att ge rekommendationer till avgörande i enskilda ersättningsärenden. När trafik- och patientskadenämnden ger rekommendationer till avgörande beaktar den vid sidan av den framlagda utredningen de ersättnings-instruktioner som den i syfte att förenhetliga ersättningspraxis har gett.

Bestående men

Som grund för bestämmande av invaliditetsklassen för bestående men använder nämnden den invaliditetsklassificering som gäller vid bedömningstillfället, så i det här fallet bedöms invaliditetsklassen i enlighet med statsrådets förordning 768/2015. I invaliditetsklassificeringen grupperas skadorna in i 20 invaliditetsklasser utgående från svårighetsgraden. När beloppet av ersättning för bestående lyte och men beräknas inverkar den skadelidandes ålder på ersättningsbeloppet i enlighet med nämndens ersättningsinstruktioner.

Enligt förordningen om invaliditetsklassificering är utgångspunkten vid bedömningen av den funktionsnedsättning som sjukdomar i cirkulationsorganen orsakar nedsättningen i den allmänna prestationsförmågan. Symtom som medför funktionsnedsättningar är bl.a. smärta, andnöd, rytmstörningar och klaudikation (dvs. smärta i benen vid gång). Bedömningen ska basera sig på en genom undersökningar bekräftad varaktig sjukdom som man följt med under en tillräckligt lång behandlingstid. Resultaten av olika undersökningar som mäter prestationsförmågan, t.ex. kliniskt belastningsprov som utförts med optimal medicinering, är nödvändiga vid fastställandet av funktionsnedsättningen. De utgör emellertid inte den enda grunden för bedömningen, utan menet bedöms på basis av helhetssituationen. Lätt funktionsnedsättning motsvaras av invaliditetsklassen 0–5.

Hos den skadelidande kvarstod lindriga aorta- och mitralklaffsläckage efter trafikskadan. Hen behöver dessutom kontinuerligt medicin mot förmaksflimmer och mot förhöjt blodtryck. Däremot hade sviterna av hjärninfarkten inte efterlämnat något bestående men, enligt de utredningar som nämnden haft tillgång till.  

Nämnden kom fram till att det bestående funktionella men som skadan gett upphov till motsvarar invaliditetsklass 2. Den ersättning som försäkringsbolaget till denna del betalat motsvarade vedertagen ersättningspraxis.

Tillfälligt men

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner bestäms ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men med beaktande av skadans art och svårighetsgrad, arten av den behandling som skadan kräver samt tiden för konvalescens.

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner baserar sig bedömningen av beloppet av ersättning för tillfälligt men på en objektiv helhetsprövning där man beaktar dels personskadans art och svårighetsgrad, dels arten av den behandling som personskadan kräver och tiden för konvalescens. Den skadelidandes subjektiva uppfattningar saknar i regel betydelse när ersättningen bestäms. När instruktionerna tillämpas avgör uppfyllandet av ett enskilt kriterium inte om personskadan ska hänföras till en viss klass eller en viss punkt inom en klass eller inte. Avgörandet träffas utifrån en helhetsprövning.

Svåra skador är enligt ersättningsinstruktionerna bl.a. benbrott med fördröjd läkning, skada på nerver eller blodkärl i samband med benbrott eller luxation, benbrott med åtföljande inflammation och varbildning, benbrott med åtföljande ledförstyvning och artros, svårartat brott på nack-, bröst- eller ländkotor som inte medför bestående, svår nervskada, multipel fraktur på revbenen med tillhörande blödning i lungsäcken eller lungkontusion, operation av bröstkorgen eller bukhålan som kompliceras genom följdsjukdomar, upprepade tarmocklusioner, striktur av urinröret som kräver fortlöpande vård, diafragmaruptur, medelsvår hjärnskada, svåra multipla frakturer på ansiktsbenen, multipla frakturer på extremiteterna eller motsvarande kombinationer av svåra skador, förlust av ett öga eller av synen på det ena ögat, förlust av flera fingrar, utbredd brännskada eller kylskada som medför förlust av tår.

Utmärkande för svåra skador är att behandlingen av dem kan kräva kortvarig respiratorvård på intensivvårdsavdelning eller trakeostomi, att behandlingen av dem kräver behandlingsmetoder som förlänger sjukhusvistelsen (t.ex. skalldrag, yttre fixeringsanordningar vid benbrott), att behandlingen av skador på extremiteterna förutsätter krävande kirurgiska ingrepp (operativ fixering av många frakturer, större rekonstruktionsoperation av led, extremitet, blodkärl eller nerver, omfattande handkirurgisk åtgärd), att eftervården omfattar utöver avlägsnande av osteosyntesmaterial ytterligare operationer (t.ex. bentransplantationer, rekonstruktiva åtgärder vid extremitetsskador), att behandlingen av dem kräver sjukhusvård i 3–8 veckor, att funktionsförmågan återfås efter tidigast 8 månader, och att det bestående funktionella men som de efterlämnar är betydande.

Mycket svåra skador (klass 5) är enligt ersättningsinstruktionerna bl.a. förlust av en extremitet, mycket omfattande skador på nerver och blodkärl som komplicerar benbrott i extremiteterna, omfattande skador på nervstammarna i skulderregionen och ländryggen med förlamningssymptom, multipla skador i bröstkorgen (t.ex. diafragma- och lungruptur, blodutgjutning i hjärtsäcken och hjärtkontusion), öppen skada på bröstkorgen, förträngning av luftstrupen efter trakeostomi, brott på nack-, bröst- och ländkotor med åtföljande partiell skada på ryggmärgen eller förlängda ryggmärgen, svåra hjärnskador, svåra multipla skador och kombinationer av skador på hjärna, bål och extremiteter, skador vilkas behandling kräver många plågsamma operationer, bestående tarm-     eller urinfistel, ögonskada som medför varaktig svår synnedsättning på båda ögonen och svårartad brännskada.

Utmärkande för mycket svåra skador är att behandlingen av dem kräver långvarigt upprätthållande av andning och blodcirkulation, att behandlingen av dem kräver långvarig respiratorbehandling och trakeostomi, att de eller behandlingen av dem medför svåra komplikationer, att behandlingen av dem kräver omfattande thorax-, abdominal-, hjärn- eller extremitetskirurgi, att behandlingen av dem kräver mer än 8 veckors sjukhusvistelse, och att det bestående funktionella men som de efterlämnar medför ansenlig olägenhet.

Ersättning för tillfälligt men ersätter den skadade för försvagad livskvalitet under den behandlings- och konvalescenstid som personskadan ger upphov till. Men som ska ersättas är de obehagliga förnimmelser och andra symtom som en personskada framkallar. De mest typiska av dem är sveda och värk. Men som ska ersättas är även psykiska symtom såsom ångest och depression samt exempelvis oförmåga att känna eller röra sig på ett normalt sätt. Även kosmetiska men ersätts. Däremot ersätts inte en känsloreaktion som personskadan eller dess menliga följder i vanliga fall framkallar, exempelvis känslan av sorg, förargelse eller bedrövelse.

Att någon råkar i livsfara är enligt nämndens uppfattning inte i sig en grund för att bedöma beloppet av ersättning för tillfälligt men på ett sätt som avviker från ersättningsinstruktionerna. Däremot kan ångest som det här framkallar vara ett ersättningsgillt tillfälligt psykiskt men, om det kan betraktas som en medicinskt påvisad rubbning i den psykiska hälsan.  

Skadan hade orsakat en aortadissekation av typ A (bristning i den stigande aortans inre membran) som åtgärdas med en livräddande, akut operation. Vid den öppna operationen sattes en blodkärlsprotes in. Den skadelidande låg på sjukhus i 19 dygn. Den hjärninfarkt som dissekationen ledde till medförde först funktionellt men redan vid utskrivningen från sjukhuset klarade den skade-lidande självständigt av de dagliga rutinerna. Av de tillgängliga patienthandlingarna att döma återhämtade hen sig snabbt utan komplikationer så att han sköter sina dagliga rutiner utan hjälp, och av handlingarna framgår inte att hen skulle ha drabbats av psykiska symtom till följd av skadan.

En bristning i den stigande aortan motsvarar vad skadans art beträffar ersättningsklass 5 (mycket svåra skador) i fråga om tillfälligt men. Å andra sidan motsvarar det tillfälliga menet klass 4 (svåra skador) när man ser till behandlingens art och återhämtningstiden.                 

Även om det varit fråga om en livsfarlig skada som krävt en akut öppen hjärtoperation har den skadelidande återhämtat sig snabbt, och bara ett lindrigt bestående men kvarstår hos hen. Utgående från helhetsprövning bedömer nämnden att den skadelidandes skador ligger på gränsen mellan ersättningsklasserna 4 och 5 i fråga om tillfälligt men, och som ersättning som följer vedertagen ersättningspraxis rekommenderar nämnden 9 600 euro enligt nivån för 2022 års ersättningsinstruktioner.

Bestående kosmetiskt men

Ersättning för bestående kosmetiskt men betalas för en förfulning av den skadelidandes utseende (t.ex. vanställande ärr, deformation, förfulande stympning eller hållningsfel) som uppkommit till följd av trafikskada. Betalningen av ersättning förutsätter att det kosmetiska menet är bestående.

Storleken hos ersättningen för bestående kosmetiskt men bestäms på basis av trafikskadenämndens klassificering, där skadorna delas in i skadeklasserna 1–5. I skadeklassificeringen beaktas defektens art, omfattning, form, färg och läge samt synlighet. Också den skadelidandes ålder vid tidpunkten för skadan inverkar på ersättningens storlek.

Den skadelidande har inte gett in bildmaterial för bedömning av det bestående kosmetiska menet. Av dokumentationen att döma har hjärtoperationssåret efterlämnat ett ärr.

På basis av den tillgängliga utredningen bedömer nämnden vilken klass av kosmetiskt men ärret eller ärren motsvarar, enligt ersättningsinstruktionerna.  I enlighet med principen om full ersättning ska den ostridiga delen av ersättningen för kosmetiskt men betalas också när den skadelidande inte har gett in foton som visar ärret eller ärren.

På basis av den tillgängliga utredningen anser nämnden att det bestående kosmetiska men som trafikskadan efterlämnat motsvarar klass 1, lindrigt kosmetiskt men. Även utan fotografier kan man sluta sig till att operationsärret med beaktande av det berörda ingreppets art är sådant att det ostridiga ersättningsbeloppet kan fastställas vara 1 500 euro. Med beaktande av den skadelidandes ålder vid skadetillfället, 67 år, är ersättningsbeloppet 375 euro. Om den skadelidande ger in till försäkringsbolaget foton som visar ärren kan det kosmetiska menet omprövas.

Nämnden var enig.