Ersättning för inkomstbortfall. Enpersonsaktiebolag. LV 21/1650

 Ersättning för inkomstbortfall. Enpersonsaktiebolag. 

I det här fallet gällde frågan hur ersättningen för inkomstbortfall ska bestämmas när en personskada har drabbat en ensamföretagare som bedriver affärsverksamhet i aktie-bolagsform. Eftersom företagaren i det här fallet ägde hela aktiestocken ansåg nämnden att det tillfälliga avbrott i verksamheten som berodde på arbetsoförmåga inte var skada som orsakats en tredje man och som inte ska ersättas. Förutom den lön som företaget betalade gällde det att ersätta det belopp med vilket perioden av arbetsoförmåga hade minskat den utdelning som företagaren kunde ta ut ur sitt aktiebolag.   

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

Den skadelidande var under tiden 6.8–10.10.2021 oförmögen att utföra sitt arbete som målare på grund av en skada som hen i augusti 2021 hade ådragit sig vid en trafikskada. Hen hade från och med år 2019 haft ett aktiebolag i måleribranschen där hen är den enda arbetstagaren och äger hela aktiestocken.

FÖRSÄKRINGSANSTALTENS ERSÄTTNINGSBESLUT

Försäkringsbolaget ersatte inkomstbortfallet genom att som årsinkomst fastställa den lön och utdelning som den skadelidande hade tagit ut ur företaget. Dessutom ersatte försäkringsbolaget de fasta kostnaderna för företagsverksamheten under den tid avbrottet i affärsverksamheten pågick. Årsinkomsten fastställdes av bolaget till 36 335 euro. 

BEGÄRAN OM REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Den skadade var missnöjd med ersättningsbeslutet och yrkade på att försäkringsbolaget skulle ersätta det bortfall som drabbade företaget med anledning av bortfallet av entreprenader, kunder, inkomster och vinst samt på grund av att arbeten måste senareläggas.

Enligt begäran om rekommendation till avgörande hade personliga ersättningar och företagets fasta kostnader betalats som de ska, men försäkringsbolaget hade ersatt företaget bara för de fasta kostnaderna. Måleriföretagarens arbetskö sträckte sig till augusti 2022, dvs. ungefär ett år framåt i tiden. På grund av olyckan miste hen arbetstillfällen, kunder och inkomster och var tvungen att senarelägga en del av arbetena till år 2022. När inkomstbortfallet bedöms gäller det att beakta företagets uteblivna vinst, som de facto är inkomst för den skadelidande på samma sätt som det direkta inkomstbortfallet, även om företagaren till denna del inte nödvändigtvis skulle komma att ta ut resultatet ur bolaget under samma räkenskapsperiod. Företaget har varit solitt och därmed skulle hela resultatet ha kunnat delas ut till delägaren i form av lön eller utdelning, och det har inte funnits någon företagsekonomisk förutsättning eller grund för att lämna ens en del av vinsten innestående i företaget.

Den skadelidande lyckades trots sina försök inte anställa en vikarie, så företagsverksamheten avbröts. Hens faktiska inkomstbortfall under tiden av arbetsoförmåga (den uteblivna inkomsten från företaget som hen äger i dess helhet minus kostnaderna) har varit åtminstone 43 521,45 euro.

Den skadelidande gav till nämnden förutom en utredning som medföljde begäran om rekommendation till avgörande också en av företagets bokförare uppgjord månatlig omsättningsjämförelse för perioden 11/19–12/21 samt företagets bokslut för år 2021 inklusive noter.   

FÖRSÄKRINGSANSTALTENS BEMÖTANDE

Eftersom bara inkomstbortfall som drabbat den skadelidande själv ersätts från trafikförsäkringen, har inte eventuella förluster som drabbat företaget ersatts.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Bestämmelser och andra rättsliga anvisningar

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller lagen i fråga bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik.

Enligt 34 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en personskada i enlighet med 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Enligt 5 kap. 2 § (509/2004) i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för bl.a. inkomstförlust.

Enligt 1 § 1 mom. i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019) är nämnden ett oavhängigt och opartiskt rättsskyddsorgan som behandlar trafik- och patientskadeärenden. Nämnden har till uppgift att ge rekommendationer till avgörande och avge utlåtanden i enskilda ersättningsärenden enligt trafikförsäkringslagen (460/2016), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) och patientförsäkringslagen (948/2019) och att vid behov också ge allmänna rekommendationer om tillämpningen av dessa lagar. I syfte att förenhetliga ersättningspraxis i trafikskadeärenden har nämnden meddelat ersättningsinstruktioner som den vid sidan av den inlämnade utredningen har beaktat när den gett sitt utlåtande.

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner uppskattas inkomstförlusten för företagarnas del enligt samma principer som för löntagarna. En företagares ersättningsgilla inkomstförlust utgörs av den löneinkomst och kapitalinkomst som företagaren har förlorat. För att fastställa inkomstförlusten för en företagare klarläggs företagsformen, företagets bransch och antalet anställda, företagarens egen arbetsinsats samt dess innehåll och andel i företaget, hur arbetsoförmågan påverkar företagets verksamhet, arbetsförhållandena, företagarens ägarandel i företaget samt hur arbetsturer och vikariat ordnats under tiden av arbetsoförmåga, vilka ersättningar som betalats till eventuella vikarier samt hur mycket företagets omsättning eller försäljningsbidraget minskat.

Ett aktiebolags resultat delas oftast ut till delägarna i form av dividender (dvs. utdelning) eller lön. Det är också möjligt att lyfta medel i form av delägarlån och utbetalning från fonden för fritt eget kapital.

När företagsverksamheten tillfälligt avbryts under den tid företagaren är arbetsoförmögen kan ersättning betalas för såväl företagarens inkomstförlust som företagets fasta kostnader under en skälig tid. Sådana fasta kostnader är t.ex. kostnader för verksamhetslokaler, vederlag och försäkringspremier. För att få ersättning krävs att verksamheten sannolikt kan fortsätta som ett lönsamt företag när företagaren har återfått sin arbetsförmåga.  

Enligt den framlagda utredningen är den skadelidande ensamföretagare i sitt företag inom byggnadsmåleribranschen. Hen är företagets enda delägare.

Utgångspunkten i fråga om ersättningar som betalas med stöd av trafikförsäkringslagen och skadeståndslagen är att ersättning betalas bara för skada som till följd av skadefall direkt har åsamkats den skadade själv. När det gäller förmögenhetsskador som har drabbat en tredje man i samband med en personskada upptar lagen bestämmelser om rätten för personer som står den skadelidande särskilt nära till ersättning samt bestämmelser om ersättning för förlust av underhåll och om ersättning för begravningskostnader. I rättspraxis (bl.a. HD 1984 II 61) har det ansetts att rätten att få ersättning kan övergå på arbetsgivaren när denne har betalt lön för tiden av arbetsoförmåga till sin arbetstagare.  Arbetsgivaren har rätt att få ersättning bara för sådan förlust för vilken arbetstagaren skulle ha rätt till ersättning från försäkringen. En förmögenhetsskada som en tredje man har drabbats av ersätts däremot inte, om arbetsgivaren lider förlust av affärsinkomst på grund av att den arbetsinsats som en arbetstagare som drabbats av personskada skulle ha stått för inte kan tas i bruk. Det är då fråga om tredje mans skada som inte ersätts utan en bestämmelse i lag.

I det här fallet gäller det att bedöma om utdelning som uteblivit till följd av trafikskadan medfört inkomstbortfall för den skadelidande under tiden av arbetsoförmåga, och i vilken utsträckning.

Nämnden konstaterar att utgångspunkten är att ekonomiskt bortfall som en skada resulterat i ersätts fullt ut i enlighet med principen om full ersättning. I 5 kap. 2 § i skadeståndslagen föreskrivs det om rätt till ersättning för inkomstförlust med anledning av skada. Med inkomstförlust avses bortfall av inkomster. Som inkomstbortfall ersätts sådant bortfall eller sådan minskning av inkomster eller andra ekonomiska förmåner som har ett orsakssamband med den av en personskada orsakade arbetsoförmågan eller nedsättningen av arbetsförmågan. Som inkomstbortfall ersätts också förlorad näringsinkomst, det vill säga sådana ekonomiska förluster som den skadelidande tillfogas på grund av den skada som den skadelidandes förlust av arbetsförmåga eller nedsatta arbetsförmåga orsakar på den näringsverksamhet som den skadelidande bedriver. Beräkningen av den förlorade näringsinkomsten sker enligt prövning från fall till fall utifrån den utredning som företes. Uppmärksamhet kan exempelvis fästas vid arten och omfattningen av den näringsverksamhet som bedrivs, den skadelidandes personliga insats i näringsverksamheten, ersättningar som betalas ersättare och skatteuppgifter (RP 167/2003).

I det aktuella fallet hade aktiebolagets omsättning för skadeåret sjunkit betydligt i förhållande till det föregående året, 2020. Enligt utredningen var de utdelningsbara tillgångarna 31.12.2020 ca 59 773 €, vid utgången av år 2021 var de 70 782 €. Rörelsevinsten år 2021 var ca 20 011 €, ett år tidigare hade den varit ca 68 685 €. År 2020 var omsättningen under perioden januari–augusti ca 85 000 €, under motsvarande period av skadeåret var den ca 80 000 €.   Inom den bransch där företaget är verksamt står affärsverksamhetens övriga kostnader och avskrivningar för en ganska liten andel, och de är bundna till verksamhetens volym. Jämförelseuppgifter för flera år som gäller t.ex. säsongsvariationer står inte att få, eftersom företaget hade grundats år 2019.

Omsättningen kan inte delas ut till delägarna direkt i form av inkomst, utan de kostnader som affärsverksamheten föranleder dras av från den. Dessutom ska aktiebolag betala skatt som föranleds av verksamheten. Räkenskaps-periodens vinst kan dock överföras till de utdelningsbara tillgångarna och användas till betalning av utdelning. I ärendet kan det anses sannolikt att den skadelidandes arbetsoförmåga som orsakats av trafikskadan har minskat företagets utdelningsbara tillgångar och därmed det tillgängliga beloppet av utdelning.  Nämnden ansåg därmed att när den skadelidandes inkomstbortfall beräknas ska hänsyn tas inte bara till den lön som företaget betalat utan också till det uppskattade utdelningsbelopp som hen förlorat på grund av arbets-oförmågan.

Nämnden var enig.