Ersättningsansvar LV 21/1925

Plenum 19.10.2023

Föraren hade vurpat vid en motocrosstävling, och efter det hade han blivit påkörd av medtävlare. Den uppkomna skadan var under de omständigheter som beskrivits att betrakta som ett och samma försäkringsfall, oberoende av att en del av skadorna hade orsakats av fallet och en del hade orsakats av att andra förare kolliderat med den omkullfallna föraren. Föraren hade rätt att i första hand få ersättning för personskadan från det bolag där hans fordon var trafikförsäkrat, även om den slutliga fördelningen av ersättningsansvaret hade varit oklar när ersättningen söktes. Inte heller var det fråga om en i 44 § i trafikförsäkringslagen avsedd skada som orsakats av ett fordon som förblivit okänt.  

ÄRENDE: ERSÄTTNINGSANSVAR

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

Under en motocrosstävling vurpade X med sin motorcykel, som var trafikförsäkrad i försäkringsbolaget Y. I samband med att X föll omkull blev han påkörd av en medtävlares motorcykel. Till följd av skadefallet ådrog sig X personskador.

X ansökte om ersättning för sina personskador både hos det egna fordonets trafikförsäkringsbolag Y och hos försäkringsanstalten Z, som hade ersättningsansvaret för den skada som ett fordon som förblivit okänt hade orsakat.

Enligt Z:s ersättningsbeslut var vurpan som X gjorde så pass oförutsebar från de andra tävlarnas synpunkt att det hos dem som hade kört på X inte kunde visas vållande, och inte heller kunde någon annan ansvarsgrund som anges i 33 § i trafikförsäkringslagen visas. Därmed ersattes personskadan inte som skada som orsakats av ett fordon som förblivit okänt.

Försäkringsbolaget Y meddelade i sitt ersättningsbeslut att det från trafikförsäkringen ersätter sjukvårdskostnader som uppkommit den dag då skadan inträffade. Varken sjukvårdskostnader eller andra kostnader som uppkommit efter den dagen ersätts från den trafikförsäkring som tecknats för det trafikförsäkrade fordonet, eftersom behovet av sjukvård hänför sig till personskador som orsakats av ett fordon som förblivit okänt. Ersättning bör sökas hos försäkringsanstalten Z.

Med anledning av begäran om rekommendation till avgörande bad nämnden Y och Z ge in bemötanden.

I sitt bemötande upprepade Y det som Y tidigare hade konstaterat i sitt ersättningsbeslut. Enligt läkarutlåtandena ådrog sig X kontusionsskador i samband med vurpan, och skadeenergin var låg. Medan X låg på marken körde en medtävlare över hans huvud och nacke. Skadorna som då uppkom orsakades inte av att det i försäkringsbolaget Y trafikförsäkrade fordonet användes i trafik, utan av att ett okänt fordon användes i trafik. Därmed ska de kostnader för undersökning och vård som de här skadorna föranledde inte ersättas av Y.

Z konstaterade i sitt bemötande att vurpan som X gjorde var så pass överraskande och oförutsebar från de andra tävlarnas synpunkt att det i ärendet inte kan visas vållande hos medförarna och inte heller någon annan ansvarsgrund som anges i 33 § i trafikförsäkringslagen. I andra hand ansåg Z att det fordon som orsakat skadan inte kunde anses vara okänt i den bemärkelse som avses i 44 § i trafikförsäkringslagen. Syftet med den ovannämnda bestämmelsen är att under vissa förutsättningar trygga den skadelidandes rätt till ersättning i situationer där den som orsakat en skada tar till flykten eller lämnar skadeplatsen utan att ha gett sina kontaktuppgifter. Enligt trafikförsäkringslagens förarbeten kan dock t.ex. fordon som varit delaktiga i en seriekrock och därmed är kända inte anses vara okända fordon. I seriekrockar är de fordon som varit delaktiga i skadan i allmänhet kända, men det går inte att individualisera vilket av fordonen som orsakat skadan (RP 123/2015). I det här fallet var det fråga om ett tävlingsevenemang som grenförbundet Suomen Moottoriliitto - Finlands Motorförbund ry arrangerade, och det är känt vilka som deltog i tävlingen. Starterna och deltagarna i tävlingsevenemanget har publicerats bl.a. på förbundets webbplats.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämpade bestämmelser

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller denna lag bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik och om trafikförsäkring som tecknas mot sådana skador.

Enligt 1 § 2 mom. 3 punkten är ett motorfordon inte i trafik i den bemärkelse som avses i denna lag när det används på ett område som avspärrats från trafik för tävlings- eller testningsändamål eller för övning som direkt hänför sig till en tävling.

Enligt 31 § betalas ersättning för en trafikskada, fastän ingen är personligen skadeståndsskyldig till följd av fordonets användning i trafik.

I 33 § 1 mom. föreskrivs det att när en skada som ett fordon har orsakat drabbar ett annat fordon eller ett spårtrafikfordon som rör sig på skenor eller en person eller egendom som fanns i ett sådant fordon, ersätts inte skadan från det förstnämnda fordonets försäkring, om inte skadan har orsakats av

1) vållande hos fordonets ägare, innehavare, förare eller passagerare,

2) att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som strider mot trafikreglerna, eller

3) fordonets bristfälliga skick eller felaktiga lastning.

I 33 § 2 mom. föreskrivs att om det också hos den part i skadan som drabbats av skadan fanns vållande eller någon annan omständighet som anges i 1 mom. 1–3 punkten, ska ersättningsansvaret fördelas mellan parterna med beaktande av alla faktorer som bidragit till skadan.

I 33 § 3 mom. föreskrivs att trots vad som föreskrivs i 1 och 2 mom., ska ersättning för personskada betalas till den skadelidande i sin helhet från försäkringen för det fordon där den skadelidande var passagerare eller förare, och att andra skadelidande får välja vilket av de delaktiga fordonens försäkring som ersättningen betalas från. Därefter fördelas ansvaret mellan försäkringsbolagen enligt 51 §.

Enligt 44 § ersätter Trafikförsäkringscentralen personskador som orsakas av användning i trafik i Finland av fordon som förblir okända samt sakskador som drabbar hov- eller klövdjur och andra sakskador som orsakas i samband med betydande personskador.

I 51 § föreskrivs det att om två eller flera försäkringsbolag är ansvariga för samma trafikskada, ansvarar försäkringsbolagen solidariskt för ersättningen enligt vad som är skäligt med beaktande av det vållande som framkommit och övriga omständigheter som förorsakat skadan. Om skadan dock uteslutande har orsakats av bristfällighet i, felaktig lastning av eller av vållande hos ett visst fordon, ansvarar det försäkringsbolag som beviljat försäkring för det fordonet för ersättningen.

Enligt 60 § har den skadelidande rätt att kräva ersättning direkt av försäkringsbolaget. Ersättningsanspråket ska framställas hos det försäkringsbolag som sannolikt bär ersättningsansvar för skadefallet. När det gäller personskador kan ersättningsanspråket också framställas hos det försäkringsbolag som har beviljat försäkring för det fordon i vilket den skadelidande befann sig när skadan inträffade. Andra skadelidande som drabbats av personskador än fordonets förare eller passagerare får framställa ett ersättningsanspråk hos vilket försäkringsbolag som helst som försäkrat ett i trafikskadan delaktigt fordon.

Enligt 1 § 1 mom. i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019) har nämnden till uppgift att ge rekommendationer till avgörande och avge utlåtanden i enskilda ersättningsärenden enligt trafikförsäkringslagen (460/2016), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) och patientförsäkringslagen (948/2019) och att vid behov också ge allmänna rekommendationer om tillämpningen av dessa lagar.

Bedömning

Trafikförsäkringen är en lagstadgad skadeförsäkring, vars syfte är att ge ett omfattande försäkringsskydd mot sak- och personskador som drabbar skade-        lidande vid användning i trafik av motorfordon. Den som lidit en personskada har alltid rätt att få ersättning fullt ut från trafikförsäkringen, utom vid de grunder för att förvägra eller minska ersättning som nämns i trafikförsäkringslagen.

Enligt ovannämnda bestämmelser i trafikförsäkringslagen och motiveringar till den (RP 123/2015) ska föraren för varje delaktigt fordon göra en skadeanmälan till försäkringsbolaget för det fordon som han eller hon har framfört, när det är fråga om en trafikskada mellan två eller flera fordon där skuldfrågan är oklar.  Personskadorna handhas i dessa situationer i första hand genom det egna fordonets försäkring, och efter att den slutliga ansvarsfördelningen klarlagts kan behandlingen av skadan överföras till det försäkringsbolag som ansvarar för skadan. Om skulden fördelas mellan olika försäkringsbolag, ska ansvaret för behandlingen av skadan fortsätta i det egna bolaget och detta bolag kan med stöd av regressrätten söka den ersättning som det har betalat från det ansvariga bolaget eller de ansvariga bolagen.

Trots att det skulle vara oklart vilket försäkringsbolag som har det slutliga ersättningsansvaret för en skada, ska det försäkringsbolag som enligt 60 § är ersättningsansvarigt vara skyldigt att betala ersättningarna till den skadelidande. Den slutliga ansvarsfördelningen mellan bolagen ska klarläggas i enlighet med 51 §.

För nämnden har inte lagts fram någon utredning om de förhållanden som rådde under evenemanget och om tävlingsarrangemangen. Eftersom det i ärendet inte ens har hävdats att det är fråga om en situation som avses i 1 § 2 mom. 3 punkten i trafikförsäkringslagen bedömer nämnden att det är fråga om en trafikskada som orsakats av motorfordons användning i trafik och som ska ersättas från trafikförsäkringen.

Trafikskadan inträffade när X vurpade vid en motocrosstävling medan han framförde ett fordon som var trafikförsäkrat hos försäkringsbolaget Y. Enligt patientjournalerna berättade X:s mamma att X efter att ha fallit omkull blev påkörd av kanske så många som tre medtävlare, och att en av dem körde över hans huvud och hals. Medtävlaren/medtävlarna har inte identifierats, enligt vad Y uppgett.

Nämnden konstaterade att X vid tidpunkten för händelsen framförde ett fordon som var trafikförsäkrat för händelse av X:s personskador och att han ådrog sig skador som ska ersättas enligt trafikförsäkringslagen.  En skada som uppkommit under ifrågavarande förhållanden ska betraktas som ett och samma försäkringsfall, oberoende av att en del av de personskador som X råkade ut för orsakades av att andra förare kolliderade med honom. Med stöd av 60 § i trafikförsäkringslagen har X haft rätt att kräva och få full ersättning för sina personskador från Y, som har beviljat en trafikförsäkring för det fordon som X framförde. 

Därmed gäller frågan om huruvida det är fråga om en skada som ett i 44 § avsett fordon som förblivit okänt har orsakat Y:s rätt att framställa regressanspråk till Z. 

I motiveringen till 44 § konstaterats att t.ex. fordon som varit delaktiga i en serie-krock och därmed är kända inte kan anses vara okända fordon. Nämnden konstaterar att det var fråga om ett tävlingsevenemang som grenförbundet Suomen Moottoriliitto - Finlands Motorförbund ry arrangerade, och att det är känt vilka som deltog i tävlingen eller att Y åtminstone skulle kunna ta reda på deras namn utan oskälig ansträngning. Enligt nämndens uppfattning kan skador som drabbar dem som övar eller deltar i en tävling i samband med ett motorsport-evenemang av det här slaget i princip inte betraktas som skador som avses i 44 §.

Nämnden ansåg att Y enligt vad som ovan konstaterats ansvarar för att ersätta de personskador som X ådrog sig vid trafikskadan. Nämnden rekommenderar därför att Y ändrar det ersättningsbeslut som Y tidigare gett i ärendet.  

Nämnden rekommenderar inte en ändring av Z:s ersättningsbeslut.  

Nämnden var enig.