Ersättningsbarhet. Medverkan. LV 04/1710

Ersättningsbarhet. Medverkan. LV 04/1710

På en väg som ledde till ett egnahemshus och dess gårdsplan slingrade sig en vattenledning och en elkabel som hade buntats ihop till ett knippe tillsammans med rostfri skyddstråd. De ägdes av X Ab och hänförde sig till installeringen av en sänkpump i en borrbrunn. Y körde med bil över knippet med den påföljden att vattenledningen och elkabeln skadades.

Frågan i trafikskadenämnden gällde om den skada som hade vållats X Ab kunde ersättas från trafikförsäkringen för den bil som Y framförde.

Med hjälp av de fotografier som tillställts nämnden kunde det fastställas att knippet som bestod av en vattenledning, en elkabel och rostfri skyddstråd hade slingrat sig fram och tillbaka ett långt stycke på gårdsplanen och vägen.

Nämnden konstaterade i sitt utlåtande att det i 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) sägs att skada som till följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom ersätts från trafikförsäkringen.

Enligt 4 § i trafikförsäkringslagen utgår ersättning för trafikskada, såvida icke annorlunda nedan stadgas, från motorfordonets trafikförsäkring, vare sig någon är personligen skadeståndsskyldig på grund av fordonets användning i trafik eller ej. En skada som orsakats av användning av motorfordon i trafik ersätts enligt huvudregeln i enlighet med objektivt eller s.k. strikt ansvar. För att ersättning skall betalas räcker det att skadan är en följd av att fordonet har använts i trafik.

Det var oomtvistat att skadan hade uppkommit genom att den taxibil som Y körde användes i trafik. Utgående från vad som sägs ovan är principen därmed att skadan skall ersättas från trafikförsäkringen. Vid prövningen av ersättningsbeloppet gäller det dock att beakta 7 § 2 mom. (1144/2002) i trafikförsäkringslagen, enligt vilket ersättningen för egendomsskada på basis av den skadelidandes medverkan kan nedsättas enligt vad som anses skäligt eller förvägras med anledning av den skuld som ligger den skadelidande till last och övriga omständigheter.

På basis av den utredning som inlämnats i ärendet konstaterade nämnden att det på den väg som ledde till egnahemshuset och dess gårdsplan inte hade satts upp något märke som skulle ha varnat för att knippet på vägen lätt tog skada eller som skulle ha förbjudit eller hindrat fordon från att köra in på gårdsplanen. Knippet i fråga hade dock varit lätt att få syn på. Det avvek enligt nämndens uppfattning också till sin omfattning och sitt utseende från bevattningsslangar och andra slangar som det är brukligt att ha på en gårdsplan.

Nämnden ansåg att X Ab när knippet drogs längs vägen borde ha förutsett att fordon eventuellt skulle röra sig på vägen trots att det var fråga om en föga trafikerad väg som ledde till gårdsplanen till ett egnahemshus. X Ab hade därmed genom sitt eget förfarande medverkat till att skadan hade uppkommit. Med beaktande av att också de fordon som rörde sig på vägen under de förhållanden som här beskrivits borde ha förvissat sig om beskaffenheten hos föremål på vägen innan de körde in på gårdsplanen bedömde nämnden att X Ab:s medverkan hade utgjort ½.

Nämnden rekommenderade att försäkringsbolaget till X Ab skulle betala ersättningen för de uppkomna skadorna minskad med ½ av beloppet av full ersättning.