Ersättningsbarhet. Personligt bruksföremål. LV 15/1274

Ersättningsbarhet. Personligt bruksföremål

LV 15/1274

Nämndens plenum 4.3.2016

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

En bilförare tappade kontrollen över sitt fordon under en specialetapp i ett rally, varpå fordonet körde av vägen. En av följderna av trafikskadan var att den hjälm som passageraren hade använt skadades. Föraren har berättat att han hade lånat hjälmen av en tredje person för att användas under tävlingen.

Bilförare ansökte om ersättning för den skadade hjälmen hos det försäkringsbolag som var ersättningsansvarigt för trafikskadan. Försäkringsbolaget biföll inte ersättningsanspråket, eftersom det konstaterade att personliga kläder och andra personliga bruksföremål som en passagerare i ett fordon som orsakat en skada har haft på sig ersätts från trafikförsäkringen. Den skadade hjälmen hade lånats ut av en tredje part och var därmed inte passagerarens personliga egendom.

I sin anhållan om utlåtande yrkade bilföraren med fullmakt av hjälmens ägare alltjämt på att den hjälm som passageraren hade använt skulle ersättas från trafikförsäkringen. Ägaren ansåg att hjälmen är passagerarens klädesplagg och också ett personligt bruksföremål. Lagen förutsätter inte att användaren äger hjälmen. Många personliga föremål ägs inte av den som använder dem.

I det bemötande som försäkringsbolaget gav med anledning av anhållan om utlåtande anförde bolaget att man utgående från den helhet som 5 § 4 punkten i trafikförsäkringslagen utgör och av dess innehåll kan uttolka normens syfte, som är att erbjuda skydd för passageraren. Ersättandet av egendom som har en koppling till passageraren är ett undantag från huvudregeln. Med beaktande av de i normen ingående uttrycken ”på sig”, ”med sig” och ”personliga bruksföremål” bör man förstå att kopplingen avser både egendom i passagerarens ägo och sådan egendom som passageraren till följd av fortgående bruksrätt har åtminstone begränsad sakrätt till. Detta är situationen i det reella livet när det gäller kläder som människor har på sig eller med sig, och också i fråga om personliga bruksföremål. I det aktuella fallet har det berättats att en tredje person på begäran av dem som anhållit om utlåtande lånat ut hjälmen, och den som anhållit om utlåtande har sedan överlämnat hjälmen till passageraren för att användas under specialetappen i rallyt. En sådan hjälm som lånas ut eller är i gemensam användning är inte passagerarens personliga bruksföremål som avses i lagen. Det har av hävd ansetts att personliga bruksföremål kan avse föremål som inte överlämnas vidare på det sätt som anges ovan för att användas av andra. Den passagerare, som fick tillgång till hjälmen, var inte hjälmens ägare och hade inte ens begränsad sakrätt till den. I det här fallet kan det inte anses att skyddsändamålet för undantaget från huvudregeln har varit att tillhandahålla skydd för egendom som funnits i fordonet och som inte har en koppling av avsett slag till passageraren, utan bara slumpmässigt varit ett klädesplagg som passageraren använt.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Det är fråga om huruvida ersättning från trafikförsäkringen bör beviljas för en hjälm som en passagerare har använt.

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom, nedan kallad trafikskada, enligt denna lag från den trafikförsäkring som meddelats för fordonet.

Enligt 5 § (361/1993) 4 punkten i trafikförsäkringslagen ersätts en skada inte från motorfordonets trafikförsäkring om den drabbat egendom som funnits i motorfordonet eller fordonsägarens eller fordonsförarens övriga egendom; från försäkringen ersätts dock skador på kläder eller andra personliga bruksföremål som passagerare haft på sig eller med sig.

Enligt huvudregeln omfattar trafikförsäkringens ersättningsområde inte egendom som funnits i motorfordonet. Beviljandet av ersättning för kläder och andra personliga bruksföremål som passageraren haft på sig eller med sig innebär därmed ett undantag från lagens begränsningsnorm, och undantaget bör tolkas snävt. När ersättningsbarheten bedöms gäller det dock alltid att beakta särdragen i vart och ett fall.

Nämnden ansåg i sitt publicerade utlåtande LV 14/728 att man varken av lagen eller av förarbetena till den kan dra en sådan slutsats att ett föremål på grund av att det är obligatoriskt inte kan anses vara ett sådant personligt bruksföremål som avses i lagen. I vedertagen ersättningspraxis har som personliga bruksföremål betraktats annan motorcykelutrustning, exempelvis mc-stövlar, mc-handskar och mc-dräkter samt ryggskydd. Nämnden ansåg därmed att hjälmar numera kan anses vara sådana personliga bruksföremål för passagerare som avses i lagen, trots att hjälmarna samtidigt också är obligatorisk skyddsutrustning. I det nämnda fallet ägdes hjälmen av en person som hade åkt på en motorcykel i egenskap av passagerare.

På basis av det utlåtande av nämnden som refereras ovan står det klart att en hjälm som en passagerare använt när en trafikskada inträffat kan betraktas som ett personligt bruksföremål som ersätts från trafikförsäkringen. Nämnden anser att en hjälm inte är ett i lagrummet avsett klädesplagg som passageraren haft på sig.

På basis av den utredning som lagts fram kan det konstateras att föraren hade lånat hjälmen och överlämnat den vidare till passageraren för att användas under den specialetapp som ingick i rallyt. Det centrala i ärendet är att bedöma lagrummets innehåll för de personliga bruksföremålens del och särskilt vilken betydelse som i ärendet bör tillmätas den omständigheten att hjälmen hade lånats ut till passageraren för det kortvariga bruk som beskrivs ovan.

Enligt nämndens uppfattning är det nödvändigt att utgå från föremålets karaktär och sedvanliga användningsändamål när man bedömer hurdana föremål som kan anses vara passagerarens personliga bruksföremål som avses i lagrummet. Ägarförhållandena har ingen betydelse vid den här bedömningen. En hjälm är ett personligt bruksföremål till sin karaktär och sitt sedvanliga användningsändamål. I det här fallet var hjälmen i passagerarens personliga användning när trafikskadan inträffade. Därmed ska den skada som drabbade hjälmen ersättas från trafikförsäkringen. Bedömningen påverkas inte av att passageraren inte ägde hjälmen.

Nämnden rekommenderade att försäkringsbolaget skulle betala ersättning för hjälmen.

Nämnden var enig.