Ersättningsbarhet. Tillämpning av 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen. LV 06/2227

Ersättningsbarhet. Tillämpning av 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen

LV 06/2227

En motordriven arbetsmaskin skadade en pelare som bar upp en bro. Enligt den skadeanmälan som lämnades in till försäkringsbolaget Y användes arbetsmaskinen för att jämna till mark, när dess bakre vikt tog i bropelaren. Ett fotografi som fogats till skadeanmälan visar att den skadade bropelaren fanns på en plats där ett brobygge pågick.

Enligt företagare X som hade hyrt in arbetsmaskinen ägde skadan rum när grovt krossgrus som var avsett för stommen till en serviceväg som höll på att byggas lossades ur en lastbil på en lättrafikled och därifrån flyttades med hjullastare för att bredas ut och jämnas till. I samband med att krossgruset förflyttades skadade hjullastaren stödpelaren. När skadan skedde var avståndet mellan hjullastaren och en väg som var avsedd för allmän trafik omkring 12 meter.

X ansåg att arbetsmaskinen i detta fall hade använts till befordran av gods, dvs. krossgrus, med skopa till det slutliga målet. Enligt X:s uppfattning hade arbetsmaskinen inte använts enbart till utjämning utan en viktig del av arbetsuppgiften bestod i transport av krossgruset, och skadan inträffade i samband med denna transport. X ansåg att utförandet av transport- och utjämningsarbete inte utgör ett väsentligt annat ändamål än godsbefordran så som avses i 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen och att bestämmelsen bör tolkas snävt när det gäller begränsning av ersättningsansvaret. X ansåg således att det är fråga om en trafikskada som bör ersättas från hjullastarens trafikförsäkring.

Y bad nämnden ge ett utlåtande om skadans ersättningsbarhet. Y ansåg att platsen där skadan inträffade, ett brobygge, skulle betraktas som en i 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen avsedd utanför trafiklederna befintlig plats och att tillämpning av lagrummet inte kan uteslutas på den grund att det på området finns t.ex. enskilda fordon som används på bygget. Den väsentliga frågan är om utjämningsarbetet i fråga och andra med det jämförbara arbeten över huvud taget kan betraktas som trafikskador under omständigheterna i fråga. Y konstaterade att det i praktiken är allmänt att egentliga arbetsskador inträffar när traktorer eller motordrivna arbetsmaskiner används på sätt som avviker från sedvanlig trafik i olika uppgifter i samband med byggande, lyft, grävning, röjning och godsförflyttning. I regel anses de nämnda händelserna enligt Y inte utgöra godsbefordran i den bemärkelse som trafikförsäkringslagen avser utan ett väsentligt annat ändamål, och när det nämnda arbetet utförs utanför ett vägområde ingår skadan vanligen inte i lagens tillämpningsområde. I detta fall hade skadan enligt Y:s uppfattning inträffat på en utanför trafiklederna befintlig plats på ett bygge, och det var fråga om en sådan risk med väsentlig anknytning till arbetsskador som inte bör ersättas från trafikförsäkringen.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen skador som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom.

Med stöd av 4 § i trafikförsäkringslagen betalas ersättning för trafikskada från motorfordonets trafikförsäkring, vare sig någon är personligen skadeståndsskyldig på grund av fordonets användning i trafik eller ej.

Enligt 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen är ett motorfordon inte i trafik i den bemärkelse lagen avser, när det på en utanför trafiklederna befintlig plats används för gårdsbruksarbete eller för väsentligt annat ändamål än person- eller godsbefordran.

Syftet med det sistnämnda lagrummet är att begränsa ersättningsbarheten i fråga om sådana typer av olyckor som är främmande för användning av fordon i trafik och inträffar under vissa omständigheter. Som begränsande villkor bör detta lagrum tolkas snävt. För att denna begränsningsbestämmelse skall kunna tillämpas bör båda villkoren uppfyllas. Användningsplatsen och ändamålet bör bedömas var för sig. Fordonet bör användas på en plats utanför trafiklederna och ändamålet bör vara antingen gårdsbruksarbete eller väsenligt annat än person- eller godsbefordran.

Med beaktande av att skadan enligt den inlämnade utredningen inträffade på ett brobygge som inte var avsett för allmän trafik ansåg nämnden att arbetsmaskinen när skadan inträffade användes utanför trafiklederna i den bemärkelse som avses i 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen.

Nämnden konstaterade att det på basis av den inlämnade utredningen förhöll sig så att den skadade bropelaren var belägen på ett område där det var meningen att arbetsmaskinen skulle jämna till marken och att arbetsmaskinen både befordrade krossgrus till den plats där detta skulle bredas ut och jämnas till och utförde utbredningen och utjämningen. När det bedöms om arbetsmaskinen användes för ett väsentligt annat ändamål än person- eller godsbefordran spelar det i detta fall enligt nämndens uppfattning inte någon roll om arbetsmaskinen när skadan skedde befordrade krossgruset eller bredde ut och jämnade till det, utan dessa verksamheter måste betraktas som en helhet.

Enligt nämndens uppfattning användes arbetsmaskinen när skadan inträffade i ett arbete som är sådant att de skadesituationer som riskerar att inträffa till följd av det inte är avsedda att täckas via trafikförsäkringslagen. Fordonet måste därmed anses ha använts för väsentligt annat ändamål än person- eller godsbefordran som avses i 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen.

Utgående från vad som anges ovan anser nämnden att det med stöd av 2 § 2 punkten i trafikförsäkringslagen inte finns någon grund för att ersätta den förhandenvarande skadan från arbetsmaskinens trafikförsäkring .

Nämnden var enhällig.