Ersättningsbarhet. Val av tillämplig lag. LV 05/2301

Ersättningsbarhet. Val av tillämplig lag. LV 05/2301

Nämndens plenum

En trafikskada hade inträffat på en motorsportbana i Spanien. Vid en körövning som försiggick under tillsyn körde A en finskregistrerad motorcykel som han ägde och för vilken en trafikförsäkring hade tecknats hos försäkringsbolaget Y i Finland. På en raksträcka förlorade A herraväldet över motorcykeln med den påföljd att motorcykeln välte och A ådrog sig svåra skador.

Försäkringsbolaget Y konstaterade i sitt ersättningsbeslut att den trafikförsäkring som hade beviljats för motorfordonet var giltig i alla stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I beslutet konstaterades med åberopande av punkt 2 i trafikförsäkringsvillkoren att ersättningen för en trafikskada som inträffat i dessa stater fastställs enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat. I beslutet konstaterades ytterligare att trafikförsäkringen inte gäller på motorsportbanor av det nämnda slaget i Spanien, enligt den spanska lagstiftningen. A:s personskada ersattes inte från motorcykelns trafikförsäkring, eftersom trafikförsäkringen inte gällde på den aktuella motorsportbanan i Spanien.

A bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande. A yrkade i första hand på att den personskada som hade åsamkats honom skulle ersättas från motorcykelns trafikförsäkring i enlighet med försäkringsvillkoren och med tillämpning av trafikförsäkringslagen i Finland. I andra hand yrkade A på att Y skulle konstateras vara ersättningsskyldig på basis av den trafikförsäkring som bolaget hade beviljat.

Till stöd för sitt yrkande åberopade A 1 § och 15 a § (29.12.1994) i trafikförsäkringslagen samt det tredje trafikförsäkringsdirektivet. Dessutom hänvisade han till att det i motiveringen till regeringens proposition 316/1994 rd anförts att den så kallade principen om bättre försäkringsskydd hade intagits i trafikförsäkringslagen genom en tidigare lagändring. Denna princip innebär att den ersättning som skall betalas för en trafikskada bestäms antingen enligt trafikförsäkringslagen i Finland eller enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat, beroende på vilket ersättningssystem som är förmånligare för den skadelidande. A ansåg att finländska bilister i EES-länderna kan välja den finska trafikförsäkringen som ger ett bättre skydd och täcker också eventuella ersättningar för sådan personskada som drabbar den som kör respektive äger ett finländskt fordon.

Y konstaterade i sitt genmäle att om den inträffade skadan är en sådan trafikskada som skall ersättas enligt lagstiftningen i det land där den inträffat, kan den ersättas enligt trafikförsäkringslagen i Finland, om det försäkringsskydd som den förutsätter är bättre. Den skadelidande körde motorcykel i Spanien på en motorsportbana där trafikförsäkringslagen inte gäller enligt spansk lagstiftning. Enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat var det inte fråga om en trafikskada som skall ersättas, så den ersätts inte enligt trafikförsäkringslagen i Finland heller.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Med stöd av 15 a § (1493/1994) i trafikförsäkringslagen skall den trafikförsäkring som medgivits enligt denna lag gälla i alla EES-medlemsstater på grundval av en enda premie.

Enligt uppgifter som nämnden fått hade det för motorcykeln beviljats en trafikförsäkring i försäkringsbolaget Y. Det var ostridigt att den för motorcykeln beviljade trafikförsäkringen hade varit giltig också när motorcykeln hade körts i Spanien. Tvisten gällde frågan om enligt vilketdera landets lagstiftning det skall definieras om händelsen på motorsportbanan är sådan att den ingår i trafikförsäkringens ersättningsområde.

I lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär (91/1993) föreskrivs det om vilken stats lag som skall tillämpas på ett försäkringsavtal när den risk som omfattas av skadeförsäkringen är belägen i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt lagens 14 § tillämpas lagen på avtal som har ingåtts efter att lagen har trätt i kraft (1.1.1994). Med stöd av lagens 8 § och utan hinder av vad som i övrigt bestäms i lagen skall på obligatorisk försäkring tillämpas lagen i den stat där det är obligatoriskt att teckna försäkring. Detta betyder bland annat att det i lagstiftningen och i bestämmelser på lägre nivå inte är möjligt att uppta en laghänvisning med ett annat innehåll. Enligt förarbetet till lagen (RP 235/1992 rd) är syftet med denna bestämmelse att säkerställa att finsk lag tillämpas på alla sådana försäkringar som är obligatoriska i Finland. I propositionen nämns trafikförsäkringen som ett exempel på obligatoriska försäkringar. I propositionen konstateras det ytterligare att det är möjligt att ett försäkringsavtal gäller en sådan försäkring som är obligatorisk i flera stater som har anknytning till avtalet. Då tillämpas lagen i den av staterna som kräver försäkringen och som har närmast anknytning till avtalet.

Enligt den inlämnade utredningen är det också i Spanien obligatoriskt att teckna trafikförsäkring. I det aktuella fallet hade försäkringsgivaren sin hemort och försäkringstagaren sin hemvist i Finland. Den försäkrade motorcykeln var också registrerad i Finland. På basis av de i propositionen nämnda principer som styr valet av tillämplig lag och de ovan konstaterade omständigheterna måste det anses att trafikförsäkringsavtalet har närmast anknytning till Finland.

Med stöd av 8 § i lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär och utan hinder av vad som i Y:s försäkringsvillkor konstateras angående fastställandet av ersättningen för trafikskada enligt lagstiftningen i den stat där skadan inträffat, ansåg nämnden att skyldigheten att betala ersättning på grundval av den aktuella trafikförsäkringen måste bedömas utgående från trafikförsäkringslagen (279/1959) i Finland.

Med stöd av 1 § i trafikförsäkringslagen ersätts en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom enligt trafikförsäkringslagen från den trafikförsäkring som meddelats för fordonet. Genom lagen 29.12.1994/1493 ändrades paragrafens tredje moment, och enligt dess ordalydelse som gällde också när den aktuella skadan inträffade ersätts enligt denna lag också trafikskada som inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet orsakats av att ett motorfordon som skall trafikförsäkras i Finland har använts i trafik, om inte den lagstiftning om ersättande av trafikskada som gäller i det land där skadan inträffade förutsätter ett bättre försäkringsskydd.

Trots att det utgående från det ovan nämnda lagrummet, förarbetet till det och det tredje trafikförsäkringsdirektivet (90/232/EEG) som legat till grund för stiftandet av lagen är oklart vad som i detta sammanhang avses med försäkringsskydd, har det i det ärende som här behandlas inte hävdats att den spanska lagstiftningen om ersättande av trafikskador förutsätter ett försäkringsskydd som är bättre än det som lagstiftningen i Finland möjliggör. Tvärtom omfattar trafikförsäkringslagen i Spanien inte ersättning för skador som inträffat på motorsportbanor. Trafikförsäkringslagen i Finland upptar inte bestämmelser om en sådan entydig avgränsning.

Med stöd av 8 § i lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär och 1 § 3 mom. i trafikförsäkringslagen ansåg nämnden att ersättningsbarheten i fråga om denna trafikskada måste bedömas med tillämpning av trafikförsäkringslagen i Finland, i linje med A:s yrkande.

Eftersom det för nämnden inte hade lagts fram mera ingående utredning om den i fallet avsedda motorsportbanans egenskaper och slaget av körövning, tog nämnden inte ställning till om den skada som hade inträffat på området i fråga var en trafikskada som skall ersättas med stöd av trafikförsäkringslagen i Finland.

Nämnden var enig.