Förlorad nytta av användning. Stilleståndstid. Försening av reparation LV 23/808

ÖRLORAD NYTTA AV ANVÄNDNING. STILLESTÅNDSTID. FÖRDRÖJNING AV REPARATION PÅ GRUND AV PROBLEM MED TILLGÅNGEN TILL RESERVDELAR

Plenum 10.4.2024

LV 23/808

I ärendet var det fråga om under hur lång tid den förlorade nyttan av användning av ett fordon skulle ersättas, när reparationen hade dragit ut på tiden på grund av ett av parternas åtgärder oberoende problem med tillgången på reservdelar. Nämnden ansåg att försäkringsbolaget inte kunde begränsa sitt ersättningsansvar, även om tillgången till reservdelar hade fördröjts betydligt. Orsaken till att reparationen fördröjdes hade inte visats vara så oförutsedd och exceptionell att försäkringsbolaget skulle kunna begränsa sitt ersättningsansvar på grund av den.

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

Ett fordon (fordonskategori T1b, jordbrukstraktor) skadades i en trafikskada. Reparationen av den så att den skulle återfå ett trafikdugligt skick fördröjdes på grund av bristande tillgång till reservdelar. Stilleståndstiden kom att bli 133 dygn, av vilka de egentliga reparationsdagarna var fyra stycken.

Försäkringsbolaget ersatte den förlorade nyttan av användning under totalt 34 stilleståndsdagar, av vilka fyra berodde på reparation av fordonet och 30 berodde på väntan på reservdelar som behövdes för reparationen.

Enligt försäkringsbolaget var en så lång fördröjning av erhållandet av reservdelar inte något som skadevållaren skäligen kunde förutse. Enligt bolaget hade väntan på reservdelar och den därav följande förlängningen av reparationstiden efter 30 väntedagar inte längre ett direkt och omedelbart orsakssamband med trafikskadan, i stället hade de andra orsaker.

Den skadelidande yrkade i sin begäran om rekommendation till avgörande på att den förlorade nyttan av användning skulle ersättas under hela stilleståndstiden, eller åtminstone under en betydligt längre tid än den ersatta tiden.   Reparationen hade tagit lång tid, eftersom skadan drabbade delar som behöver ersättas med nya bara vid motsvarande skador, som inträffar sällan. Ambitionen var hela tiden att fordonet så snabbt som möjligt skulle kunna börjas användas i vägtrafik igen.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Tillämpliga lagrum      

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller denna lag bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik och om trafikförsäkring som tecknas mot sådana skador.

Enligt 37 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för sakskada i enlighet med 5 kap. 5 § i skadeståndslagen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Enligt 2 mom. ersätts reparationskostnaden eller motsvarande belopp som skada på fordon. Fordonets värdeminskning ersätts inte.

Enligt 5 kap. 5 § i skadeståndslagen ska vid sakskada ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.

Ersättning för stilleståndstid

Ersättning för trafikskada som åsamkats till följd av motorfordons användning i trafik betalas från trafikförsäkringen i det fall att motorfordonet inte har kunnat användas (stilleståndstid). Förlorad nytta av fordonsanvändning ersätts i allmänhet utgående från de grunder för och belopp av stilleståndsersättning som fastställs i nämndens instruktioner. Om den skadelidande kan visa att den faktiska skada som han eller hon lidit överstiger den riktvisande stilleståndsersättning som nämnden fastställt, ersätts det faktiska skadebeloppet..

Som skada som ska ersättas från trafikförsäkringen har av hävd betraktats förlorad nytta av användning av motorfordon under den tid som åtgår till anskaffning av reservdelar som behövs för att reparera fordonet (HD 1973 II 70). Förlorad nytta av användning under stilleståndsdagar har dock inte ansetts vara en skada som ska ersättas från trafikförsäkringen, när reparationen av en bil har fördröjts genom reparationsverkstadens vållande (HD:1985-II-32).

I nämndens avgörandepraxis har det vedertaget utgåtts från att överenskommelsen om reparation av skadorna är ett avtal mellan fordonets ägare eller innehavare och reparationsverkstaden, när reparationsarbetet inte utförs på uppdrag av försäkringsbolaget. Då är en fördröjning som orsakas av ett fel i reparationsverkstadens prestation inte en sakskada som trafikförsäkringen ska ersätta, utan den skadelidande ska framställa sitt ersättningsanspråk till reparationsverkstaden. Ansvaret för kvaliteten på reparationsarbetet och för att reparationsarbetet utförs utan dröjsmål omfattas av avtalsförhållandet mellan den som beställt reparationsarbetet och den som utför reparationen.

I ärendet var det ostridigt att fordonet i 133 dygn inte var i trafikdugligt skick. Ostridigt var likaså att reparationstiden inte förlängdes av en orsak som berodde på fordonets ägare eller den som utförde reparationsarbetet. Enligt försäkringsbolagets skadeinspektör hade tillgången till delar som behövdes för fordonet varit betydligt försvårad på grund av en brand i tillverkarens lager, och därför fanns inte heller den reservdel som skulle ersätta en skadad del i den skadelidandes fordon att tillgå inom rimlig tid. Tillfällig reparation var inte möjlig.

Enligt 37 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för sakskada i enlighet med 5 kap. 5 § i skadeståndslagen, om inte något annat föreskrivs i trafikförsäkringslagen.  Trafikförsäkringslagen innehåller inte någon hänvisning till vare sig 2 kap. 1 § 2 mom. eller 6 kap. 1 § i skadeståndslagen, där det föreskrivs om jämkning av skadestånd. Av de tillämpliga bestämmelserna framgår inte om risken t.ex. vid problem med tillgången på reservdelar ska bäras av fordonsinnehavaren eller försäkringsbolaget.

När en ersättning från trafikförsäkringen bestäms är utgångspunkten att ekonomiskt bortfall som en skada resulterat i ersätts fullt ut i enlighet med principen om full ersättning.

På grund av logistiska förändringar inom bilindustrin förlängs produktionskedjorna, vilket har lett till att leveranstiderna för reservdelar blivit längre. En enskild konsuments möjlighet att påverka den här situationen är liten, medan försäkringsbolaget kan beakta i försäkringspremierna som det tar ut hos försäkringstagarna att utgifterna för ersättningar som beror på de här omständigheterna stiger.

Enligt nämndens uppfattning ska förlorad nytta av användning av fordon i överensstämmelse med principen om full ersättning i allmänhet ersättas under hela den tid då ett fordon inte har kunnat användas till följd av en trafikskada och när förhindrandet av användning inte beror på den som utför reparationsarbetet eller på fordonets innehavare. Ersättningsansvaret minskas därför inte ens av en betydande fördröjning i tillgången till reservdelar för motorfordon. I fallet hade det inte visats att reparationsarbetet skulle ha fördröjts av en så oförutsedd exceptionell orsak att försäkringsbolaget på grundval av den skulle kunna begränsa sitt ersättningsansvar.

Nämnden rekommenderade att den förlorade nyttan av användning ersätts under hela den 133 dygn långa reparationstiden.

Nämnden var enig.