Inkomstbortfall. Arbetstidsförkortningsledighet. LV 04/2185

Inkomstbortfall. Semesterlön. Arbetstidsförkortningsledighet. LV04/2185

X hade råkat ut för en trafikskada 11.12.2003. På grund av de skador han hade ådragit sig vid den hade han varit arbetsoförmögen t.o.m. 31.5.2004.

X yrkade på ersättning för förlust av semesterpenning och semesterlön samt lediga veckor.

Försäkringsanstalten ersatte från trafikförsäkringen den semesterpenning för april och maj 2004 som X hade gått miste om. Den ansåg däremot att förlusten av semesterlön och arbetsförkortningsledigheter inte utgör ett sådant faktiskt inkomstbortfall som bör ersättas från trafikförsäkringen.

Nämnden konstaterade i sitt utlåtande att skada som åsamkats person eller egendom till följd av motorfordons användning i trafik ersätts från trafikförsäkringen enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959). Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättningen för trafikskada enligt 5 kap. 2-5 § och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kap. 2 § i skadeståndslagen har den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada rätt att få ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.

Enligt ett intyg som X:s arbetsgivare utfärdat hade X på grund av sjukledigheten inte intjänat semesterdagar för april och maj 2004; för denna tid skulle fem semesterdagar ha intjänats. Förlusten av semesterlön och semesterpenning uppskattades till sammanlagt 660 euro. Enligt intyget ingår i X:s arbete morgon-, kvälls- och nattskift samt lediga veckor. Lediga veckor intjänas när personen med fyra veckors mellanrum arbetar en söndag. Under den oavlönade sjukledigheten 6.2-31.5.2004 gick X miste om att intjäna sammanlagt 64 timmars ledighet under fyra söndagar. Inkomstbortfallet för 64 timmar hade uppskattats till 740 euro.

Nämnden konstaterade att det inkomstbortfall som följer av sådan arbetsoförmåga som skador uppkomna vid en trafikskada orsakar ersätts enligt det faktiska bortfallets storlek. Som inkomstbortfall ersätts det ekonomiska bortfall som den skadelidande har åsamkats, och målet är att i enlighet med principen om full ersättning placera den skadelidande i samma ekonomiska ställning som skulle ha rått om trafikskadan inte hade inträffat.

I ersättningspraxis för trafikskador har ersättning för "bortfall av rekreation" betalts när en person med anledning av arbetsoförmåga som orsakats av skador uppkomna vid en trafikskada har förhindrats att ta ut semester som intjänats tidigare. Storleken av den ersättning som då betalats har motsvarat den kalkylerade lönen för semestertiden. Mankantänka sig att situationen motsvarar en situation där arbetstagaren får ersättning för att han intekanta ut intjänad semester. I det aktuella fallet hade det inte visats att X hade gått miste om sådana semester- eller arbetstidsförkortningsledighetsdagar som han redan hade intjänat.

Intjäningen av semester och arbetstidsförkortningsledighet förutsätter en arbetsinsats.Omde lediga dagarna i fråga inte har intjänats därför att arbetsinsatsen har uteblivit, går det inte att betala kalkylerad ersättning för semester som inte tagits ut. Personen åsamkas inget ersättningsbart ekonomiskt bortfall, eftersom lönen för tiden i arbete motsvarar den lön som skulle ha betalts under de lediga dagar som inte intjänats.

Nämnden ansåg att det hade bevisats att X på grund av arbetsoförmåga som orsakats av skador han ådragit sig vid en trafikskada inte hade kunnat intjäna fem semesterdagar och 64 timmars arbetstidsförkortningsledighet. Förlusten av dessa ledigheter hade emellertid inte åsamkat X något annat ekonomiskt bortfall än semesterpenningen för de icke intjänade semesterdagarna, och den hade försäkringsanstalten ersatt.

Nämnden rekommenderade inte en ändring av försäkringsanstaltens ersättningsbeslut.