Inkomstbortfall. Semesterlön. Arbetstidsförkortningsledighet. LV 06/2387

Inkomstbortfall. Semesterlön. Arbetstidsförkortningsledighet. LV 06/2387

A hade till följd av en trafikskada gått miste om två dagar av 2005 års semester och två dagar av 2006 års semester samt 25 arbetstidsförkortningstimmar för år 2005.

Försäkringsbolaget Y hade gett ett ersättningsbeslut enligt vilket bolaget bl.a. hade ansett att ingen ersättning från trafikförsäkringen betalas för utebliven möjlighet att ta ut intjänad semester och för bortfall av rekreation och av arbetstidsförkortningstimmar.

I sin anhållan om utlåtande ansåg A att hon hade åsamkats inkomstbortfall som bör ersättas från trafikförsäkringen genom att hon gått miste om semesterlön och arbetstidsförkortningsledigheter. A ansåg att det för semesterlönens del var fråga om ett faktiskt inkomstbortfall, eftersom hennes semesterlön blev mindre på grund av trafikskadan. Eftersom intjäningen av semester och arbetstidsförkortningsledighet förutsätter en arbetsinsats som förhindrades på grund av trafikskadan är A inte i samma ställning som skulle ha rått utan trafikskadan. I enlighet med principen om full ersättning bör A enligt hennes egen uppfattning få ersättning för den ekonomiska förlust som hon har lidit till följd av trafikskadan.

I sitt svaromål till anhållan om utlåtande meddelade Y att det från trafikförsäkringen hade ersatt A för den uteblivna semesterpenningen i enlighet med vad A:s arbetsgivare hade meddelat. Enligt Y:s uppfattning hade A inte åsamkats någon annan ekonomisk förlust som bör ersättas från trafikförsäkringen.

Trafikskadenämndens utlåtande

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen skador som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom.

Enligt den 6 § i trafikförsäkringslagen som gällde när skadan inträffade bestäms ersättningen för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2-5 § och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt den 5 kap. 2 § i skadeståndslagen som gällde när skadan inträffade har den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada rätt att få ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.

Enligt utredningen hade A till följd av trafikskadan gått miste om sammanlagt fyra semesterdagar och 25 arbetstidsförkortningstimmar.

Inkomstbortfall som följer av sådan arbetsoförmåga som skador som uppkommit vid en trafikskada orsakat ersätts till ett belopp som motsvarar det faktiska bortfallet. Som inkomstbortfall ersätts den ekonomiska förlust som den skadelidande har drabbats av, och målet är att i enlighet med principen om full ersättning placera den skadelidande i samma ekonomiska ställning som skulle ha rått om inte trafikskadan hade inträffat.

Intjäningen av semester förutsätter en arbetsinsats. Om de lediga dagarna i fråga inte har intjänats därför att arbetsinsatsen har uteblivit kan ingen kalkylerad ersättning för semester som inte tagits ut betalas. Personen i fråga åsamkas ingen ekonomisk förlust eftersom lönen för tiden i arbete motsvarar den lön som skulle ha betalts under den semester som inte intjänats.

Bortfallet av arbetstidsförkortningstimmar innebär att den skadelidande går miste om fritid, men det har inte visats att A skulle ha lidit någon ekonomisk förlust genom bortfallet av arbetstidsförkortningstimmarna heller.

Nämnden ansåg att det inte hade visats att A till följd av trafikskadan hade åsamkats ett inkomstbortfall som var större än den ersättning för inkomstbortfall som Y betalt. Det fanns således ingen grund för betalning av ytterligare ersättning.

Nämnden var enhällig.