Livslängd. Bestående lyte och men. Sveda och värk. LV 03/891

Bestående lyte och men. Sveda och värk. Livslängd.

Plenum Dnr 03/891

Vid en trafikskada 16.7.2001 ådrog sig X en hjärnkontusion, en fraktur på näsbenet, frakturer på silbenen i ansiktet, en stötskada på lungorna, en stötskada på levern samt kontusioner på olika delar av kroppen. X avled 8.2.2003 av en orsak som inte hade något samband med de skador som uppstått vid trafikolyckan.

I trafikskadenämnden gällde frågan på vilket sätt ersätttningarna för bestående lyte och men samt sveda och värk skall fastställas när den skadade har dött innan ersättningen har hunnit betalas ut och huruvida ersättningen för sveda och värk skall sänkas på grund av att livstiden blivit kort.

Bestående lyte och men

Invaliditetsklassificeringen i fråga om bestående lyte och men som skall ersättas från trafikförsäkringen grundar sig på social- och hälsovårdsministeriets beslut 1012/1986, enligt vilket skadorna indelas i 20 invaliditetsklasser utgående från svårighetsgraden. Vid beräkningen av ersättningen för bestående lyte och men inverkar den skadelidandes ålder på ersättningsbeloppet i enlighet med trafikskadenämndens normer och instruktioner.

I skadeståndsrätten följs allmänt principen att betalningen av ersättning för bestående lyte och men förutsätter att det till följd av skador som uppkommit i ett skadefall uppträder en funktionsnedsättning som blir bestående, och som vanligtvis kan bedömas först när den skadelidandes tillstånd har stabiliserats tillräckligt. Om lytet eller menet läks eller förändras till sin karaktär, betalas ersättningen utifrån den situation som blir bestående. Nämnden ansåg att X:s tillstånd enligt den utredning som inlämnats i det aktuella fallet hade stabiliserats på så sätt att det är möjligt att bedöma ersättningen.

Nämnden ansåg att den bestående funktionsnedsättning som följt av de skador som X ådragit sig vid trafikolyckan motsvarade invaliditetsklass 4. I det aktuella fallet hade X levt i nästan 19 månader efter att trafikskadan inträffat.

Högsta domstolen har bland annat i sina prejudikat KKO 1980 II 27 och KKO 1983 II 6 ansett att när den skadade har dött efter att ha yrkat ersättning för bestående lyte och men skall endast tiden mellan skadefallet och dödsdagen beaktas vid bedömningen av ersättningen. I de nämnda prejudikaten ingår emellertid inte mera detaljerade rättsnormer beträffande i vilken utsträckning ersättningen för bestående lyte och men bör sänkas med beaktande av den skadades livslängd efter skadan.

Enligt trafikskadenämndens cirkulär 15/1988 och 14/1999 kan ersättning för bestående lyte och men betalas som fortlöpande ersättning i invaliditetsklass 20 bland annat när det är fråga om en skadad person som är bestående medvetslös. Dessutom kan fortlöpande ersättning betalas till en person som på grund av en svår hjärnskada varaktigt vårdas på anstalt och vars kommunikations- och rörelseförmåga har begränsats höggradigt och bestående. Som årlig fortlöpande ersättning betalas ett belopp som utgör normersättningen för bestående lyte och men enligt invaliditetsklass 20 och den skadades ålder vid tidpunkten för skadan, dividerad med en koefficient¹ som korrelerar med den skadades ålder. Kvoten höjs efter detta med koefficienten 1,5.

Nämnden ansåg att det är befogat att tillämpa trafikskadenämndens ovan nämnda instruktion också vid bedömning av ersättningen för bestående lyte och men i sådana fall där ett ersättningsyrkande har framställts och den skadade därefter har dött innan ersättning från trafikförsäkringen har betalts.

I det aktuella fallet skulle beloppet av ersättning för bestående lyte och men motsvarande invaliditetsklass 4, som engångsersättning enligt trafikskadenämndens tillämpningsanvisningar för 2003 och med beaktande av den skadades ålder, vara 9 430,80 euro. Enligt trafikskadenämndens instruktion om betalning av fortlöpande ersättning för bestående lyte och men bestäms det årliga ersättningsbeloppet i detta fall som följer:

1,5 x 9 430,80 = 817,70 € per år, vilket räknat på 19 månader ger 1 294,70 €.

17,30

Sveda och värk

Syftet med ersättningen för sveda och värk är att gottgöra den skadelidande för sådana smärtor i det akuta skedet som orsakats genom trafikskadan och för annan därmed jämförbar olägenhet. Enligt trafikskadenämndens normer och instruktioner påverkas ersättningen för sveda och värk dels av trafikolycksskadornas mängd och svårighetsgrad, dels av det behov av sjukhusvård och behandlingsåtgärder som skadorna medför efter det inledande skedet samt av den sveda och värk som den skadelidande åsamkas under konvalescenstiden. När den skadelidandes livstid efter att trafikskadan inträffat blir mycket kort bör ersättningen för sveda och värk därför fastställas i proportion till den skadelidandes livslängd efter trafikskadan.

Efter trafikskadan hade X levt i över tre månader. Nämnden ansåg att det inte är befogat att sänka ersättningen för sveda och värk med anledning av den skadelidandes livslängd.

[1] Koefficienter som skall användas vid beräkningen av reserveringarna för fortlöpande ersättningar från trafikförsäkringen. Ingår i de av social- och hälsovårdsministeriet fastställda beräkningsgrunderna.