Skuldfördelning. Avståndet mellan fordon. Hjort. LV 05/371
Skuldfördelning. Avståndet mellan fordon. Hjort. LV 05/371
A körde 18.2.2004 en personbil på riksväg 5 i riktning från Juva mot S:t Michel.Bakom henne körde B en lastbil med släpvagn. Som last hade fordonskombinationen enligt fraktsedlarna 40 350 kg sand. A observerade att en hjort sprang över vägen vänsterifrån i hennes färdriktning, och därför bromsade hon in kraftigt. Trots inbromsningen stötte A:s bil samman med hjorten i låg fart. B som körde bakom försökte få sin fordonskombination att stanna efter att ha uppfattat A:s inbromsning men lyckades inte med det.B försökte väja för A:s bil genom att svänga ut till vänster om den, varvid fordonskombinationens högra framhörn träffade personbilens vänstra bakhörn.
Försäkringsbolag 1 som hade beviljat lastbilen en trafikförsäkring och hos vilket A har ansökt om ersättning för skadorna på sin bil ansåg att det för B har varit överraskande och oförutsebart att den framförkörande bromsat in kraftigt på grund av att en hjort sprungit ut på vägen. Det har inte visats att B kört för fort vid olyckstillfället eller förfarit felaktigt på något annat sätt, och således finns inga bevis på vållande från hans sida.Bolaget har därmed inte ersatt skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för det fordon som B körde.
A ansåg i sin begäran om utlåtande att trafikskadan uppkommit genom B:s vållande sedan B underlåtit att anpassa avståndet till det framförkörande fordonet på sådant sätt att ingen risk för påkörning finns även om detta fordon stannas. Försäkringsbolag 1 bör ersätta de kostnader som kollisionen föranlett A.
Trafikskadenämnden konstaterade i motiveringen till sitt utlåtande att det i 8 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) sägs att om en av motorfordon förorsakad trafikskada har drabbat annat motorfordon, fordon som löper på skenor eller person eller egendom som befann sig i dylikt fordon, utgår ersättning för skadan inte från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick.
Enligt 2 mom. i den ovan nämnda paragrafen må rätten bestämma, med beaktande av alla till skadan bidragande omständigheter, i vad mån och till vem ersättning skall utgå, om vållande eller annat sådant förhållande som i 1 mom. sägs förekom även på den sida där skada uppkom.
För att det skall vara möjligt att betala ersättning för skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för det fordon som B körde, bör i ärendet visas att skadan åtminstone delvis har uppkommit genom B:s vållande eller att det finns någon annan ersättningsgrund som anges i det ovan nämnda lagrummet.
B har i sin skadeanmälan berättat att föraren i den framförkörande bilen observerat en hjort på vägen och gjort en häftig inbromsning. B saktade farten så mycket som omständigheterna tillät. När B noterat att hans fordon inte hinner stanna lika snabbt som den framförkörande personbilen försökte han, sedan filen blivit ledig, väja genom att köra ut i den andra filen. Han hann emellertid inte göra det utan kolliderade med personbilens vänstra bakhörn. B har ansett att ingen kollision skulle ha uppstått om personbilen hade hållit sig till höger i filen. Vägen var ställvis mycket hal och en lastbil kan inte stanna lika snabbt som en personbil.
A har berättat att det fordon som hon körde höll sig i sin egen fil under hela inbromsningen och att ingen trafik fanns i den mötande filen när händelseförloppet började. A har ansett att B borde ha fått sitt fordon att stanna. Det fordon som B körde kolliderade med det som A körde först när detta redan hade stött samman med hjorten i låg fart.
Nämnden konstaterade att frågan om det har varit möjligt för B att väja genom att köra ut i den mötande filen inte är av avgörande betydelse vid bedömningen av B:s vållande i det aktuella fallet. Inte heller är frågan om var i körfilen A:s fordon befann sig av betydelse vid bedömningen av B:s vållande.
När B:s vållande bedöms gäller det att i synnerhet beakta 10 § i vägtrafiklagen (267/1981). Enligt den skall avståndet till framförkörande fordon anpassas så, att risk för påkörning inte föreligger, även om detta fordon stannas. I vedertagen ersättningspraxis för trafikskador har det i påkörningssituationer kunnat anses att vållande hos den påkörande parten inte har förekommit närmast när den framförkörandes plötsliga inbromsning har skett i onödan på det sätt som avses i 24 § i vägtrafiklagen och helt oförutsägbart för den påkörande parten. I nämndens utlåtande LV 04/7, vilket försäkringsbolaget åberopar i sitt bemötande, ansågs vållande hos den påkörande parten inte förekomma på den grund att den framförkörande ögonblicket innan inbromsningen hade saktat farten på grund av en omkörning och den påkörande parten ännu inte hade hunnit anpassa avståndet till den framförkörande före dennes plötsliga inbromsning.
I det aktuella fallet ansåg nämnden att B inte har anpassat avståndet mellan det fordon han körde och det fordon som A körde på det sätt som förutsätts i 10 i vägtrafiklagen. I ärendet har enligt nämndens uppfattning inte heller visats någon sådan omständighet på basis av vilken det skulle kunna anses att vållande hos B inte förekommit. Föraren skall vid anpassningen av avständet till den framförkörande beakta väglaget och egenskaperna hos det fordon som han eller hon kör. Att A stött samman med en hjort har inte längre haft väsentlig inverkan på att farten saktat in.
För A:s vidkommande ansåg nämnden att hennes inbromsning inte har skett i onödan på det sätt som avses i 24 § i vägtrafiklagen och att hon därför intekananses ha vållat trafikskadan.
Med stöd av vad som anförts ovan ansåg nämnden att påkörningen hade orsakats endast genom B:s vållande eftersom B hade underlåtit att anpassa avståndet mellan det fordon han körde och det framförkörande fordonet i överensstämmelse med 10 § i vägtrafiklagen. Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ersätta skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för den lastbil som B hade kört.