Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder. LV 06/553

Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder.

LV 06/553 nämndens plenum

A och B körde sina fordon på ett affärscentrums parkeringsområde. A körde med sin bil längs en körled som går mellan parkeringsrutorna medan B körde längs körleden i områdets mitt, från vilken det utgår körleder som för till parkeringsrutorna. I korsningen mellan körlederna stötte fordonen samman.

Försäkringsbolaget X ansåg att matarleden och körleden mellan parkeringsrutorna är av klart olika karaktär och därmed olikvärda. När A kom ut från området med parkeringsrutor till matarleden hade hon underlåtit att iaktta den väjningsplikt som det bestäms om i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen. Försäkringsbolaget X ansåg därför att skadan inte hade vållats av B och att B inte hade handlat i strid med trafikreglerna. På grund av detta ersatte bolaget inte kostnaderna för reparation av skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för B:s fordon.

A bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande, eftersom hon ansåg att 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen inte kan tillämpas på det ifrågavarande affärscentrumets parkeringsområde.

Försäkringsbolaget X konstaterade i sitt svaromål till trafikskadenämnden att B hade kört längs en körled på parkeringsområdet från vilken det utgår olika körleder som leder till parkeringsrutorna. I ändan på dessa separata körleder har det placerats ett trafikmärke nr 521 som anger en parkeringsplats och ett trafikmärke nr 521 a som anger fordonens placering på parkeringsplatsen. Det är inte möjligt att parkera längs den körled som B använde. A hade kommit in på den körled som B använde från ett område utanför körbanan som märkts ut som ett område reserverat för parkering av fordon. Avsaknaden av likvärdhet mellan de körleder som A och B använde är uppenbar, och därför iakttas 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen på händelseplatsen. A borde således ha väjt för B:s fordon.

Försäkringsbolaget Y som hade beviljat en trafikförsäkring för A:s fordon konstaterade i sitt eget svaromål att det på basis av skadeanmälningarna och teckningarinte är lika uppenbartsom vad som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen att körlederna på det parkeringsområde där händelsen inträffade är olikvärda. På området finns inga trafikmärken som anger väjningsplikt. I ändan på raderna av parkeringsrutor har det enligt B:s skadeanmälan funnits trafikmärken som anger parkering. På de grunder som nämns ovan ansåg bolaget Y att B hade varit skyldig att väja för det fordon som A körde och att B ensam hade vållat trafikskadan.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ersätts från trafikförsäkringen en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom.

I 8 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen sägs att om en av motorfordon förorsakad trafikskada har drabbat annat motorfordon, utgår ersättning för skadan inte från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick.

Enligt 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen skall föraren iaktta särskild försiktighet när han närmar sig en korsning. Han skall väja för fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg. Enligt 3 mom. i samma paragraf skall föraren dock alltid väja för den övriga trafiken när han kommer in på en väg från en gårdsgata, gårdsplan, parkeringsplats, servicestation eller något annat motsvarande område eller från en stig, ägoväg eller någon annan mindre väg eller från en snöskoterled.

Nämnden ansåg att utgångspunkten för bedömning av trafikskador som inträffar i korsningarna mellan körleder på parkeringsområden är 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen, enligt vilket föraren när fordonet närmar sig en korsning skall väja för fordon som samtidigt närmar sig från höger. Det är möjligt att avvika från denna huvudregel bara när olikvärdheten mellan körlederna på parkeringsområdet är så pass uppenbar att förhållandet mellan körlederna kan liknas vid den situation som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen.

På basis av den tillgängliga utredningen hade B kört sitt fordon längs en körled längs vilken det inte finns parkeringsrutor, medan A som hade kommit in i korsningen mellan körlederna högerifrån från B:s bil sett hade kört sin bil längs en körled invid vilken det fanns parkeringsrutor på båda sidorna.

Nämnden ansåg att det åtminstone inte råder någon påfallande skillnad mellan karaktären hos de olika körlederna på parkeringsområdet i fråga. Det har inte beskrivits att trafikmärken som anger väjningsplikt skulle finnas på parkeringsområdet. Enligt det ersättningsbeslut som försäkringsbolaget X har fattat har trafikmärken (nr 521 och 521 a) som anger parkering satts upp i ändan på raderna av parkeringsrutor.

Nämnden konstaterade att körlederna inte kan anses vara uppenbart olikvärda på det sätt som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen enbart på den grund att den ena av dem löper mellan parkeringsrutorna medan man inte kör in i parkeringsrutor från den andra. I det aktuella fallet har körlederna inte varit uppenbart olikvärda på det sätt som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen. Därför hade B varit skyldig att på den plats där körlederna korsades väja för den av A framförda personbilen, som hade kommit högerifrån. B hade därmed vållat trafikskadan ensam i det aktuella fallet genom att ha underlåtit att väja för den personbil som A körde och som hade kommit in i korsningen mellan körlederna högerifrån.

Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget X att ersätta skadorna på den av A framförda bilen från trafikförsäkringen för B:s bil.

Nämnden var enig.