Stilleståndsersättning. Förarlön. LV 15/695
STILLESTÅNDSERSÄTTNING. FÖRARLÖN.
LV 15/695
Plenum 27.11.2015
UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET
En personbil som användes som taxi hade skadats vid en trafikskada. I ersättning för reparationstiden (3 dygn) betalade försäkringsbolaget den kalkylmässiga kostnaden för en hyrd bil minus självriskandelen. Försäkringsbolaget konstaterade i sitt ersättningsbeslut dessutom att taxiföretagare bör använda ersättningsbil när fordonets stilleståndstid är 3 dygn.
ANHÅLLAN OM UTLÅTANDE
Den skadelidande yrkade i sin anhållan om utlåtande på att få en ersättning som motsvarar de faktiska kostnaderna. Han hade betalat förarlöner för reparationstiden.
BEMÖTANDE
Försäkringsbolaget konstaterade i sitt bemötande att den som anhållit om utlåtande skulle ha haft rätt att använda ersättningsbil i det aktuella fallet. Eftersom så inte skedde har försäkringsbolaget betalat kalkylmässig ersättning till denna del.
NÄMNDENS UTLÅTANDE
Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen person- och egendomsskador som uppkommit i följd av motorfordons användning i trafik.
Enligt 6 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen bestäms ersättningen för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).
Enligt 5 kap. 5 § i skadeståndslagen ska vid sakskada ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods. Trafikförsäkringen kan ersätta bara en skada som de facto har uppstått genom en trafikskada, och den skadelidande har bevisbördan för den.
När den ersättning som ska betalas från trafikförsäkringen bestäms är utgångspunkten att den skadelidande ska ersättas för hela den förlust som skadan medfört, enligt principen om full ersättning. Skadeståndet får emellertid inte resultera i att den skadelidande drar fördel av skadefallet. När ersättningen bestäms ska man dessutom beakta den allmänna skadeståndsrättsliga principen att den som tillfogats skada är skyldig att i den mån det är möjligt begränsa den förlust som ersätts.
I det här fallet har den som anhållit om utlåtande konstaterat att han blivit tvungen att betala förarlöner, och han har yrkat på att ersättningen ska motsvara de faktiska förlusterna (ca 330 e/dag, enligt en uppskattning). Försäkringsbolaget har i dagshyra för de tre dygnen betalat 95 euro minus självriskandelen 6 %.
Nämnden konstaterar att det i princip kan förutsättas att den som äger ett skadat fordon använder ett annat fordon till taxiverksamhet i stället för det fordon som skadats vid trafikskadan.Det har ansetts att en taxiåkare kan skaffa ersättningsbil inom 2–3 dagar.
I det aktuella fallet var stilleståndstiden bara tre dygn. Den som anhöll om utlåtande uppgav att han inte hade någon reservbil. Eftersom det var fråga om en så kort stilleståndstid ansåg nämnden att den som anhöll om utlåtande hade rätt till stilleståndsersättning och förarlön för de tre dygnen.
Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra ersättningsbeslutet på det sätt som sägs ovan.
Nämnden var enig.