Stilleståndsersättning. LV 03/309

Stilleståndsersättning Plenum Dnr 03/309

Ett fordon hade varit under reparation 3.-17.1.2003. Försäkringsbolaget begärde av trafikskadenämnden utlåtande, om det uppstår ersättningsbar förlust av den nytta fordonets användning i trafik bereder under reparationstiden för fordonet som står i försäljningslager.

I sitt bemötande ansåg den skadelidande, att förlust av den nytta fordonets användning i trafik skulle ha berett hade uppstått, emedan ifrv. fordon vid skadetidpunkten även hade varit i leasingbilars "väntebilhyrningsanvändning".

I sitt utlåtande konstaterade nämnden, att i ersättning för trafikskada i följd av motorfordons användning i trafik betalas från trafikförsäkringen ersättning för förlust av den nytta fordonets användning i trafik skulle ha berett för den tid motorfordonet stått på reparationsverkstaden eller för stilleståndstiden.

Stilleståndsersättningens syfte är att ersätta de kostnader, som ett fordon av viss typ har i genomsnitt oberoende av, om fordonet har använts i trafik. Ersättningen betalas utan bevis på kostnader. Det räcker, att den skadelidande påvisar längden av den ersättningsgilla stilleståndstiden. Om den som lidit skada kan bevisa att han lidit verklig förlust utöver gällande riktersättningar, ersätts den verkliga förlusten enligt principen om full ersättning.

I nämnda fall har det för försäljningslager registrerade fordonet vid skadetidpunkten varit i s.k. leasingbilars "väntebilhyrningsanvändning". I detta fall betyder det, att fordonet har hyrts för korta perioder åt kunder, som väntar på leasingbilar. Enligt nämndens uppfattning har fordonet inte faktiskt varit i försäljningslager, emedan den skadelidande inte haft fordonet till salu utan har hyrt det, och enligt erhållen utredning har fordonet vid skadetidpunkten haft en egen individuell av ett annat försäkringsbolag meddelad trafikförsäkring.

Det har inte företetts utredning, att förlust av den nytta fordonets användning i trafik skulle ha berett hade lidits utöver normersättningen. Således ansåg nämnden, att stilleståndsersättningen borde bestämmas enligt normersättningen för personbil, som registrerats för privat användning.