Tillämpningsanvisning om beaktande av den förväntade livslängden i ersättningen för förlust av underhåll

Tillämpningsanvisning 1/2021                   

Allmänt möte 21.6.2021

Enligt 1 § i lagen om trafik- och patientskadenämnden har nämnden  till uppgift att  vid behov ge allmänna rekommendationer om tillämpningen av de lagar som hänför sig till trafik- och patientförsäkringen.

I detta syfte har nämnden beslutat att meddela följande tillämpningsanvisning om beaktande av den förväntade livslängden i ersättningen för förlust av underhåll:

Vid trafikskador som inträffat efter att denna tillämpningsanvisning meddelats beaktas vid bedömningen av ersättningen för förlust av underhåll den omkomnes förväntade återstående livslängd vid dödsfallet som en faktor som påverkar försörjningsförmågan. Tillämpningsanvisningen motsvarar den praxis som redan tillämpats i patientskadeärenden. Även om osäkerhetsfaktorer är förknippade med den statistiska uppskattningen av den förväntade livslängden, ska försäkringsanstalterna bedöma den förväntade återstående livslängden utgående från Statistikcentralens statistikuppgifter om den förväntade livslängden.

Länk till Statistikcentralens tabell ”Dödlighets- och livslängdstal efter ålder och kön”: https://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vrm__kuol/statfin_kuol_pxt_12ap.px/

Som sökkriterier vid statistiksökningen väljs ”förväntade livslängden, år”, det senaste statistikmaterialåret, den omkomnes kön och den omkomnes ålder vid dödsfallet. Den förväntade återstående livslängd som statistiksökningen anger avrundas uppåt till närmaste hela år.

Tillämplig reglering och bakgrund till tillämpningsanvisningen

Skadeståndslagen (412/1974) tillämpas på rätten till ersättning för förlust av underhåll i både trafik- och patientskadeärenden (34 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen, 24 § i patientförsäkringslagen).

I 5 kap. 4 § i skadeståndslagen föreskrivs att om en person som var underhållsskyldig eller som annars försörjde någon annan har omkommit, har den som var berättigad till underhåll eller underhållsbidrag, eller som annars för sin försörjning varit beroende av den omkomne, rätt till ersättning för förlust av underhåll. Ersättningen för förlust av underhåll bestäms med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och vad den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter. Med underhåll kan av synnerliga skäl jämställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

I regeringens proposition RP 167/2003 konstateras det i motiveringen till 5 kap. 4 § i skadeståndslagen att ersättning för förlust av underhåll i princip ska betalas för den tid under vilken den som har rätt till ersättning sannolikt skulle ha fått underhåll av den omkomne. Om det inte är fråga om ersättning till den omkomnes barn ska ersättningsskyldighetens längd övervägas utifrån den utredning som läggs fram i varje enskilt fall. Vid prövningen ska beaktas bland annat den omkomnes ålder och dennes hälsotillstånd före skadefallet. Ersättning för förlust av underhåll ska betalas för högst en så lång tid som den omkomne kan antas ha varit vid liv om det skadefall som ledde till dennes död inte hade inträffat. Om inte något annat visas, kan bedömningen ske enligt statistik uppgifter om den genomsnittliga livslängden.

När rätten till ersättning bedöms i fråga om dem som fått underhåll av den omkomne har den skadelidandes åldersenliga förväntade återstående livslängd vid tidpunkten för skadan i princip inte beaktats i trafikförsäkringens ersättningspraxis. Till en efterlevande make som är minst 45 år har ersättning för förlust av underhåll i regel betalats under hens återstående livstid, om inte betydande förändringar sker i hens egen ekonomiska situation. Däremot har det i fråga om patientskador vid bedömningen av den omkomnes möjlighet att försörja sina närstående varit brukligt att beakta den omkomnes ålder, hälsotillstånd före skadan och åldersenliga förväntade återstående statistiska livslängd vid skadetillfället också i sådana fall där ersättning för förlust av underhåll har betalats som en fortlöpande ersättning. Om den skadelidande inte har haft sjukdomar som påverkar den förväntade livslängden, har ersättning vid patientskador betalats för en tid som motsvarar den skadelidandes statistiska förväntade återstående livslängd.

Enligt skadeståndslagen ska ersättning för förlust av underhåll betalas för högst en så lång tid som den omkomne kan antas ha varit vid liv om det skadefall som ledde till dennes död inte hade inträffat. Som ovan framgår av de nämnda motiven till ändringen av skadeståndslagen kan denna tid bedömas utifrån statistikuppgifter om den genomsnittliga livslängden, om inte något annat visas.

I det lagstadgade ersättningssystem som grundar sig på skadeståndslagen ska rätten till ersättning bestämmas jämlikt och förutsebart, och med iakttagande av allmänna skadeståndsrättsliga principer, beträffande alla som har rätt till ersättning.

Den statistiska förväntade återstående livslängden anger hur många levnadsår personer i en viss ålder i genomsnitt har kvar vid granskningstidpunkten, om mortaliteten (dödligheten) förblir oförändrad. Mortaliteten är lika med andelen dödsfall bland befolkningen. Den förväntade livslängden vid födseln är nästan alltid lägre än den faktiska genomsnittliga livstiden, om befolkningens mortalitet sjunker. Mortaliteten och den förväntade livslängden påverkas av många olika faktorer såsom personens ålder, utbildningsnivå, socioekonomiska status, hälsotillstånd, bostadsort och sociala relationer.

Rätten till ersättning för förlust av underhåll fortgår vid både trafik- och patientskador så länge som den som omkommit på grund av en skada kan antas ha varit vid liv om det skadefall som ledde till dennes död inte hade inträffat. Den återstående förväntade livslängden om skadan inte hade inträffat är en rättslig bedömning som bygger på medicinsk sakkunskap och baserar sig på den tillgängliga utredningen. För både dem som är beroende av den omkomne för sin försörjning och försäkringsanstalten är det svårt att lägga fram tillförlitliga bevis för den förväntade återstående livslängden. Inte ens med medicinska metoder går det i de flesta fall att ge en säker uppskattning av den förväntade livslängden. För det mesta är det befogat att använda de senaste statistikuppgifterna om den förväntade livslängden som grund för att bestämma ersättningstidens längd. 

Denna tillämpningsanvisning handlar inte om beaktande av den omkomnes hälsotillstånd när ersättningsskyldighetens tidsmässiga omfattning bedöms. Det är åtminstone i detta sammanhang inte ändamålsenligt att meddela en generell tillämpningsanvisning om hur sådana uppgifter om hälsotillståndet som är kända ska beaktas vid trafikskador, utan de uppgifternas betydelse behöver avgöras separat i varje enskilt fall. I patientskadeärenden beaktas uppgifter om hälsotillståndet i enlighet med den avgörandepraxis som är vedertagen i samband med patientskador.

.