Tillfälligt men. Fördröjd ersättning LV 21/398

Trafikförsäkringsbolagen ska begära nämndens rekommendation till avgörande bland annat gällande ersättning vid svåra personskador. Nämnden tar i allmänhet inte utan en uttrycklig begäran ställning till riktigheten i förskottsersättningar som har betalats med anledning av personskador eller gällande huruvida ersättningen har fördröjts. Eftersom beloppet på den ersättning för tillfälligt men som i detta fall hade betalats 2010 enligt nämndens åsikt var alltför liten, och eftersom begäran om rekommendation lämnades in för sent först 2020, rekommenderade nämnden utöver ersättningsbeloppen även skyldighet att betala dröjsmålsförhöjning.

Plenum 22.12.2021

ÄRENDE: Tillfälligt men. Fördröjd ersättning.

HÄNDELSEFÖRLOPPET

Den skadelidande åsamkades en trafikskada i februari 2010, där den skadelidande tillfogades bland annat splitterfrakturer i övre delen av båda skenbenen, fraktur i vänster lårbenshals, frakturer i mellanhandsbenen, partiell pares i vänster peronealnerv samt en lindrig hjärnskada. Till följd av skadan utvecklades också nekros i lårbenshuvudet och besvärlig artros.

Den skadelidande har efter de behandlingsåtgärder som genomfördes 2010 genomgått en vänstersidig höftledsplastik 30.11.2020.                     

BEGÄRAN OM REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

I försäkringsbolagets begäran om rekommendation till avgörande som inkommit 11.3.2021 är förslaget på ersättningsklass för sveda och värk samt andra tillfälliga men klass 4, svåra skador, och på ersättningsbelopp 7 100 euro. Från ersättningen avdras den förskottsersättning på 3 500 euro som betalades 17.6.2010, varvid det återstående beloppet som ska betalas ut är 3 600 euro. 

BEMÖTANDE

Den skadelidande har beretts möjlighet att bemöta begäran om rekommendation. Inget bemötande har inlämnats.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelser som ska tillämpas

Det är frågan om ett sådant ersättningsärende som avses i 66 § i trafikförsäkringslagen (460/2016) i vilket försäkringsbolaget ska begära nämndens rekommendation till avgörande.

Enligt 1 § 1 momentet i den gällande trafikförsäkringslagen (279/1959) vid tidpunkten för skadan ersätter trafikförsäkringen person- eller sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik.

Enligt 6 § i den gällande trafikförsäkringslagen vid tidpunkten för skadan fastställs ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kapitlet 2, 2a–2d, 3, 4, 4a, 4b, 5, 7 och 8 § samt 7 kapitlet 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kapitlet 2 § i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter, inkomstbortfall, sveda och värk och andra tillfälliga men samt bestående men.

Bestämmelser om tidsfristen för betalning av ersättning för en personskada och den dröjsmålsförhöjning som ska betalas när ersättningen fördröjs finns i 12 a § i den gällande trafikförsäkringslagen vid tidpunkten för skadan (279/1959) och i 62 § i den trafikförsäkringslag (460/2016) som trädde ikraft 2017.

Enligt 1 § 1 momentet i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019) har nämnden till uppgift att ge rekommendationer till avgörande och avge utlåtanden i enskilda ersättningsärenden enligt trafikförsäkringslagen (460/2016), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) och patientförsäkringslagen (948/2019) och att vid behov också ge allmänna rekommendationer om tillämpningen av dessa lagar. Trafik- och patientskadenämnden beaktar i sin rekommendation utöver de utredningar som har framställts även de normer och anvisningar som trafikskadenämnden har gett för att förenhetliga trafikskador.

Tillfälligt men

Nämnden konstaterar att försäkringsbolaget redan 2010 borde ha konstaterat att det är frågan om ett ärende där trafikförsäkringsbolaget enligt 6 § i lagen om trafikskadenämnden (441/2002) ska begära nämndens utlåtande innan ersättningsärendet avgörs. En sådan här framställan har dock inte gjorts förrän år 2021 efter höftledsplastiken.

Den ersättning som betalas på grund av sveda och värk samt andra tillfälliga men fastställs enligt skadans art, svårighetsgrad, den behandling skadan kräver och tiden för konvalescens.

Behandlingen av de skador som uppkom till följd av trafikskadan var en inledande operation av tibiafrakturerna med hjälp av yttre stödram, öppning av muskelloger i vänster underben och platt- och skruvfixation (DHS) i vänster lårbenshals. I mars 2010 behandlades frakturerna i höger underben genom fixation med metallplatta och skruvar och en fraktur i höger metacarpale V med metall- och skruvfixation. Dessutom behandlades nekroser i operationssåret i höger underben med hjälp av vadmuskeltransplantat och hudtransplantat. Frakturen i vänster skenben behandlades med hjälp av metallskruvar och en yttre ram.

Plattan och skruvarna i vänster höft avlägsnades i januari 2020. Den nekros som utvecklades i lårbenshuvudet till följd av trafikskadan och på grund av artros utfördes på den skadelidande i november 2020 höftledsplastik i vänster höft.

Den skadelidande vårdades 2010 på sjukhus i cirka ett halvt års tid, och av denna tid 1,5 månader i intensivvård, på grund av de skador som den skadelidande åsamkades vid trafikskadan. År 2020 vårdades den skadelidande på sjukhus i 3 dygn med anledning av höftledsplastik.

Nämnden anser att den skadelidandes skador helhetsmässigt sett enligt de instruktioner som nämnden fastställer årligen motsvarar tillfälligt men enligt invaliditetsklass 5, mycket svåra skador, med hänsyn till de många operationsåtgärder som den skadelidande har genomgått och särskilt de långa sjukhus- och intensivvårdsperioderna.

Största delen av den sveda och värk samt andra tillfälliga men som den skadelidande har upplevt orsakades 2010, även om bland annat ett individuellt anpassat peroneusstöd framställdes ännu 2011. Enligt ett E-utlåtande daterat april 2012 planerades ingen operativ behandling för att korrigera situationen i vänster vrist och enligt en journa-lanteckning daterad 2012 avtalades ingen fortsatt kontroll på ortopediska polikliniken. 

Enligt gällande bestämmelser och ersättningspraxis vid tidpunkten för utbetalningen av förskottsersättning för tillfälligt men ska försäkringsbolaget på eget initiativ se till att ersättningsärendet utreds tillräckligt och utreda vilka ersättningar trafikskadan berättigar till, även om den skadelidande inte förstår att kräva någon ersättningsförmån eller har krävt en mindre ersättning än vad till exempel nämndens rekommendationer förutsätter. Försäkringsbolaget är också skyldigt att skaffa tilläggsutredningar, om de utredningar som har lämnats in är otillräckliga. Försäkringsbolaget ska betala ersättning för personskador inom tre månader från det att bolaget har fått ersättningsanspråket och en tillräcklig utredning, där ersättningsskyldigheten och skadans omfattning framgår.  

Enligt nämndens bedömning skulle ersättningsbeloppet för sveda och värk och andra tillfälliga men enligt vedertagen ersättningspraxis år 2010 ha varit 8 500 euro. Eftersom ersättningen borde ha betalats enligt detta redan då, anser nämnden att man för skillnaden mellan detta belopp och den ersättning som betalades 17.6.2010 ska betala lagstadgad ersättningsförhöjning enligt trafikförsäkringslagen.

Dessutom berättigar avlägsnandet av fixeringsmaterial och den höftledsplastik som utfördes 2020 till en ersättning på sammanlagt 2 000 euro för sveda och värk samt andra tillfälliga men som dessa åtgärder orsakade. Även för denna ersättning ska lagstadgad dröjsmålsförhöjning betalas.

Nämnden konstaterar att försäkringsbolaget ska lämna en begäran om rekommendation till avgörande till nämnden även angående övriga ersättningsslag, såsom för bestående men.  

Nämndens beslut är enhälligt.