Vårdbidrag. LV 08/616

Vårdbidrag

LV 08/616 nämndens utlåtande

Ett försäkringsbolag anhöll om trafikskadenämndens utlåtande om vårdbidrag. Bolaget hade sedan 1969 betalat vårdbidrag till A, som hade invalidiserats vid en trafikskada som inträffat samma år. A hade flyttat hemifrån till en rehabiliteringsanstalt 2002 och därifrån till ett vårdhem 2007.

Bolaget menade på basis av den utredning som lämnats in till det att det inte kunde anses att A regelbundet åsamkades kostnader vid sidan av boendeservicen. Enligt bolagets uppfattning skulle vårdbidragsersättning därför inte längre betalas till A månatligen i fortsättningen, i stället skulle A ersättas för de faktiska kostnader som den hjälp som hon behöver vid sidan av boendeservicen föranleder.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen ersätts skada, som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom från trafikförsäkringen. 

Enligt 6 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a-2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 4 § 2 mom. i lagen om trafikskadenämnden (441/2002) kan nämnden ge allmänna tillämpningsrekommendationer i ärenden om ersättning enligt trafikförsäkringslagen och i principiella frågor om tillämpningen av trafikförsäkringslagen. Trafikskadenämnden har meddelat normer och instruktioner för att förenhetliga praxis i ärenden som gäller ersättande av trafikskada. Dessa normer och instruktioner har nämnden beaktat vid sidan av annan utredning när den gett utlåtanden.

A hade 2002 flyttat hemifrån för att vårdas kontinuerligt på anstalt. De neurologiska och psykiatriska symtom som hennes hjärnskada efterlämnat beskrevs som grava. Enligt en statusbeskrivning från 2007 satt A i rullstol. Hennes kognitiva förmåga hade bedömts vara på ungefär samma nivå som en 10-årings och hennes tal var grötigt. Den skada på övre högra extremiteten som uppstått vid trafikskadan hade också efterlämnat nedsatt funktionsförmåga i högra handens fingrar. Av statusbeskrivningen framgick vidare att A inte kunde röra sig på egen hand med sin rullstol. På grund av att A:s säkerhet påkallade det hade hon bundits fast i sängen med ett s.k. magnetbälte nattetid och i rullstolen om dagarna. Bröstcancer hade också konstaterats hos A 2002.

Till en skadelidande för vilken det ordnats med serviceboende betalas med stöd av trafikförsäkringslagen vårdbidragsersättning för de kostnader som anlitandet av utomstående hjälp föranleder. Ersättningen är avsedd att täcka den skadelidandes kostnader för hjälp som behövs vid sidan av boendeservicen. Enligt vedertagen ersättningspraxis betalas ersättningen i dessa fall enligt vårdbidragsklass III i fråga om trafikskador som inträffat före 1.2.2003.

A var kapabel att växelverka med andra och för henne hade det bl.a. genom ett läkarutlåtande som daterats 2007 rekommenderats rekreationsresor, och det hade konstaterats att hon behövde en medhjälpare vid resor som företas för att uträtta ärenden och i hälsovårdssammanhang. I princip har alla människor kostnader vid sidan av serviceboendet. Nämnden ansåg att bolaget inte hade visat på ett tillräckligt sätt att A inte skulle ha kostnader vid sidan av serviceboendet. Utbetalningen av vårdbidrag skulle därmed fortgå enligt vårdbidragsklass III på det sätt som angetts i trafikskadenämndens utlåtande från 1974.

Nämnden var enig.