Tillfälligt men (sveda och värk)

Ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men bestäms med beaktande av personskadans art och svårighetsgrad, arten av den behandling som skadan kräver samt tiden för konvalescens. Ersättningen bestäms i respektive fall på basis av omständigheter som hänför sig till personskadan och som kan iakttas objektivt. Ersättningsbeloppet påverkas därmed vanligtvis inte av den skadelidandes subjektiva uppfattning om till exempel smärtans svårighetsgrad.

Med personskadans art avses hur kroppsskadan tar sig uttryck. Med personskadans svårighetsgrad avses skillnaderna mellan sinsemellan likartade kroppsskador. Exempelvis är ersättningen för tillfälligt men för ett benbrott som på grund av splitter är svårare än ett sedvanligt benbrott större än ersättningen för ett enklare benbrott som drabbar samma skelettdel. När ett tillfälligt men som orsakats av hjärnskador bedöms ska uppmärksamhet ägnas åt skadans svårighetsgrad i initialskedet, undersökningsfynden, graden av medvetslöshet och medvetslöshetstidens längd, minnesluckans (amnesins) längd samt eventuellt behov av operation.

Arten av den behandling som personskadan kräver och tiden för konvalescens inverkar när ersättningen bestäms. Arten av behandling som krävs, såsom behovet av intensivvård, och behandlingstiden ger en hänvisning om personskadans art och svårighetsgrad. I ett enskilt fall är det möjligt att som en höjande faktor beakta det vårdbehov som följer av personliga egenskaper och omständigheter, till exempel att sjukhusvården har varit längre än normalt eller att fler operationer än det sedvanliga antalet har behövts.

 

Varaktigheten av ett tillfälligt men avser tiden från att personskadan uppkommer till dess att skadorna har läkts eller sviterna av skadorna kan anses ha stabiliserats. I fall där den skadelidande tillfogats ett bestående men avses med det tillfälliga menets varaktighet tiden från att personskadan uppkommer till dess att den skadelidandes hälsotillstånd har stabiliserats så att det bestående menet kan fastställas. Exempelvis om smärtan blir kronisk och bestående beaktas den i ersättningen för bestående men. Att funktionsförmågan återfås utgör å sin sida ett tecken på att det tillfälliga menet har upphört.

 

En klassificering av tillfälliga men följer nedan. När ersättningsinstruktionerna tillämpas avgör uppfyllandet av ett enskilt kriterium inte om personskadan ska hänföras till en viss klass eller en viss punkt inom en klass eller inte. Avgörandet träffas utifrån en helhetsprövning.

 

Ett eventuellt bestående men som den skadelidande har åsamkats till följd av kroppsskadan beskriver i allmänhet skadans art och svårighetsgrad, och det kan beaktas som en faktor när ersättningen för tillfälligt men fastställs.

 

När ersättningen för tillfälligt men bestäms beaktas likaså de framtida åtgärder som ingår i behandlingsplanen eller som annars är kända, till exempel rekonstruktionsoperationer eller åtgärder som annars anknyter till den valda behandlingsmetoden. Med anledning av en oförutsedd förvärrad skada eller rekonstruktionsoperation betalas en separat ersättning som bestäms enligt separat ersättningsinstruktioner. Det sammanräknade beloppet av den ersättning för tillfälligt men som redan betalts och den tilläggsersättning som bestäms på basis av en förvärrning som varit allvarligare än väntat kan överskrida det högsta ersättningsbeloppet för klassen i fråga enligt ersättningsinstruktionerna.

 

Fysiska skador

 

De fysiska skadorna har klassificerats enligt art och svårighetsgrad samt enligt arten av den behandling som de kräver och tiden för konvalescens. Klassificeringen är inte uttömmande, utan för varje klass uppräknas skador samt sådana åtgärder och följder som i typiska fall hänför sig till skadorna i den klassen.

 

Enligt trafikförsäkringslagen betalas ingen ersättning för obetydliga personskador.

 

Ersättningen för tillfälligt men bestäms med hundra euros noggrannhet.

 

Obetydliga personskador (1)

 

Ersättning för sveda och värk samt för andra tillfälliga men betalas inte

enligt trafikförsäkringslagen, om personskadan har varit obetydlig.

 

Obetydliga personskador är bland annat hudskråma, stötskada, vrickning, små sår och blåmärken.

 

Utmärkande för obetydliga personskador är att de

 

• inte kräver sjukhusvård,
• läks på 1–2 veckor utan att efterlämna men,
• föranleder högst 2 veckors arbetsoförmåga.

 

Lindriga skador (2)

 

Lindriga skador är bland annat krosskada, enkelt skär- eller rivsår, förlust av fingerled, blodutgjutning i en led, ledvrickning, enkelt benbrott eller enkel luxation som läks inom förutsedd normal tid och inte kräver operativ behandling, mycket lindrig hjärnskada som medför kortvarig medvetslöshet, pisksnärtsskada (whip lash) som vid avbildningsundersökningar inte har konstaterats medföra vävnadsskador, bristning av trumhinnan, ögonskada som inte efterlämnar bestående men, förlust av 1–5 tänder samt övergående hörselnedsättning.

 

Utmärkande för lindriga skador är att de

 

• inte kräver återupplivning eller intensivvård,
• inte kräver operativa ingrepp, såsom osteosyntes,
• kräver högst en veckas sjukhusvård,
• inom 2 månader läks så bra att funktionsförmågan återfås,
• föranleder obetydliga bestående följder.

 

Skador som är svårare än lindriga skador (3)

 

Skador som är svårare än lindriga skador är bland annat brott på de långa benen eller frakturer som kan kräva också operativa ingrepp men som läks inom förutsedd tid, svår luxation med ligamentbristningar som efterlämnar bestående men, enstaka eller multipla frakturer på ansiktsbenen, förlust av ett finger, senskada i fingret som kräver operativ behandling, multipla revbensfrakturer med blödning i lungsäcken men utan vare sig lungskada eller långvarig andningsinsufficiens, skada på bukhålans organ som krävt operativ behandling men som läkts utan komplikationer, lindrig hjärnskada, halskotskada som inte åtföljs av betydelsefull nervskada, ögonskada som medför varaktig nedsättning av synen på ena ögat till 0,1 (andra ögat friskt), förlust av 6 eller fler tänder.

Utmärkande för skador som är svårare än lindriga skador är att

 

• behandlingen av dem kan kräva stödbehandling av blodcirkulationen men inte avancerad vård,
• de eller behandlingen av dem inte är förknippade med komplikationer, som är svårare än lindriga,
• den fortsatta behandlingen av dem inte kräver några krävande rekonstruktionsoperationer,
• behandlingen av dem kräver sjukhusvård i 1–3 veckor,
• funktionsförmågan återfås inom 3–7 månader,
• det bestående funktionella men som de efterlämnar är lindrigt.

 

Svåra skador (4)

 

Svåra skador är bland annat benbrott med fördröjd läkning, skada på nerver eller blodkärl i samband med benbrott eller luxation, benbrott med åtföljande inflammation och varbildning, benbrott med åtföljande ledförstyvning och artros, svårartat brott på nack-, bröst- eller ländkotor som inte medför bestående, svår nervskada, multipel fraktur på revbenen med tillhörande blödning i lungsäcken eller lungkontusion, operation av bröstkorgen eller bukhålan som kompliceras genom följdsjukdomar, upprepade tarmocklusioner, striktur av urinröret som kräver fortlöpande vård, diafragmaruptur, medelsvår hjärnskada, svåra multipla frakturer på ansiktsbenen, multipla frakturer på extremiteterna eller motsvarande kombinationer av svåra skador, förlust av ett öga eller av synen på det ena ögat, förlust av flera fingrar, utbredd brännskada eller kylskada som medför förlust av tår.

 

Utmärkande för svåra skador är att

 

• behandlingen av dem kan kräva kortvarig respiratorvård på intensivvårdsavdelning eller trakeostomi,
• behandlingen av dem kräver behandlingsmetoder som förlänger sjukhusvistelsen (till exempel skalldrag, yttre fixeringsanordningar vid benbrott),
• behandlingen av skador på extremiteterna förutsätter krävande kirurgiska ingrepp (operativ fixering av många frakturer, större rekonstruktionsoperation av led, extremitet, blodkärl eller nerver, omfattande handkirurgisk åtgärd),
• eftervården omfattar utöver avlägsnande av osteosyntesmaterial ytterligare operationer (till exempel bentransplantationer, rekonstruktiva åtgärder vid extremitetsskador),
• behandlingen av dem kräver sjukhusvård i 3–8 veckor,
• funktionsförmågan återfås efter tidigast 8 månader,
• det bestående funktionella men som de efterlämnar är betydande.

 

Mycket svåra skador (5)

 

Mycket svåra skador är bland annat förlust av en extremitet, mycket omfattande skador på nerver och blodkärl som komplicerar benbrott i extremiteterna, omfattande skador på nervstammarna i skulderregionen och ländryggen med förlamningssymptom, multipla skador i bröstkorgen (till exempel diafragma- och lungruptur, blodutgjutning i hjärtsäcken och hjärtkontusion), öppen skada på bröstkorgen, förträngning av luftstrupen efter trakeostomi, brott på nack-, bröst- och ländkotor med åtföljande partiell skada på ryggmärgen eller förlängda ryggmärgen, svåra hjärnskador, svåra multipla skador och kombinationer av skador på hjärna, bål och extremiteter, skador vilkas behandling kräver många plågsamma operationer, bestående tarm- eller urinfistel, ögonskada som medför varaktig svår synnedsättning på båda ögonen och svårartad brännskada.

Utmärkande för mycket svåra skador är att

 

• behandlingen av dem kräver långvarigt upprätthållande av andning och blodcirkulation,
• behandlingen av dem kräver långvarig respiratorbehandling och trakeostomi,
• de eller behandlingen av dem medför svåra komplikationer,
• behandlingen av dem kräver omfattande thorax-, abdominal-, hjärn- eller extremitetskirurgi,
• behandlingen av dem kräver mer än 8 veckors sjukhusvistelse,
• det bestående funktionella men som de efterlämnar medför ansenlig olägenhet.

Exceptionellt svåra skador (6)

 

Exceptionellt svåra skador är bland annat mycket svåra hjärnskador, förlust av två extremiteter, ryggmärgsskada med åtföljande bestående tetra- eller paraplegi, fullständig blindhet.

 

Utmärkande för exceptionellt svåra skador är att

 

• de eller behandlingen av dem medför exceptionellt svåra komplikationer,
• behandlingen av dem kräver exceptionella, omfattande och mångfaldiga operativa ingrepp,
• de kräver mycket långvarig sjukhusvistelse eller förorsakar behov av bestående sluten vård,
• det funktionella men som de efterlämnar är av bestående slag och mycket stort.

Ersättningsnormer från och med 1.1.2025 för tillfälligt men som beror på fysiska skador

 

obetydliga personskador (1)	ingen ersättning
lindriga skador (2)	300–1 500 €
skador som är svårare än lindriga skador(3)	1 500–4 500 €
svåra skador (4)	4 500 –10 600 €
mycket svåra skador (5)	10 600–25 000 €
exceptionellt svåra skador (6)	25 000 €-

 

Ersättningen för tillfälligt men fastställs med hundra euros noggrannhet.

 

 

Tillfälligt psykiskt men

 

Enligt vedertagen rättspraxis berättigar en medicinskt konstaterad störning i den psykiska hälsan som har krävt hälsovårdsåtgärder till ersättning för tillfälligt men, oavsett om personskadan också är förknippad med fysiska skador eller inte. Ersättningen för en störning i den psykiska hälsan ska bestämmas med tillämpning av samma grunder som ersättningen för fysiska skador. Det som konstateras ovan om bestämmande av ersättningen för fysiska skador beaktas när ersättningen för tillfälligt men som beror på en psykisk störning bestäms.

 

Lindrigt  psykiskt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en trafikskada har

 

• vållats en psykisk störning som orsakat kortvarig nedgång i funktionsförmågan och
• denna i högst 6 veckors tid har krävt medicinering eller någon annan behandling som getts eller ordinerats av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Psykiskt men som är svårare än lindrigt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en trafikskada har

 

• behövt ett regelbundet, intensivt, högst 12 månader långt psykiatriskt vårdförhållande eller
• behövt långvarig, dock högst 12 månader lång, medicinering och
• återfått funktionsförmågan inom högst 12 månader.

 

Svårt psykiskt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en psykisk störning som orsakats av en trafikskada har

 

• behövt sjukhusvård på grund av en störning på psykosnivå eller
• behövt ett regelbundet psykiatriskt vårdförhållande som pågått i mer än 12 månader och
• återfått funktionsförmågan efter mer än 12 månader.  

 

Ersättningsnormer från och med 1.1.2025 för tillfälligt psykiskt men

 

lindrigt psykiskt men	300–1 500 €
psykiskt men som är svårare än lindrig men	1 500–4 500 €
svårt psykiskt men	4 500 –10 600 €

 

Beteckningarna för tillfälliga psykiska menets klasser har ändrats så att de motsvarar beteckningarna för fysiska skadornas klasser.

 

Ersättningen för tillfälligt psykiskt men fastställs med hundra euros noggrannhet.

 

Om en psykisk störning har blivit bestående har den skadelidande rätt till ersättning för bestående men.

 

Beaktande av livstiden

 

Enligt rättspraxis inverkar en skadelidandes död på beloppet av ersättning för tillfälligt men. Enligt nämndens praxis för avgöranden betalas ersättning för tillfälligt men fullt ut, om den skadelidande lever minst tre månader efter trafikskadan. Om den skadelidande har dött omedelbart efter trafikskadan betalas ingen ersättning för tillfälligt men. Om den skadelidande dör inom kortare tid än en månad efter trafikskadan betalas ersättningen sänkt med 2/3. Om den skadelidande dör när det har gått minst en månad men mindre än tre månader efter trafikskadan, betalas ersättningen sänkt med 1/3.

 

Förskottsersättningar och beaktande av dem vid utbetalningen av den slutliga ersättningen

 

Den ostridiga delen av ersättningen som förfallit till betalning betalas till den skadelidande. När den slutliga ersättningen betalas ut avdras förskottet till nominellt belopp.

 

Klassindelning av tillfälliga men före 2006

Före 2006 tillämpades andra klasser för tillfälliga men än de nuvarande. De tidigare klasserna var följande: