Huvudprinciper för ersättningar
Allmänna skadeståndsrättsliga principer gällande ersättning
Trafikskador ersätts enligt trafikförsäkringslagen. Om inget annat föreskrivs i trafikförsäkringslagen fastställs ersättningarna enligt skadeståndslagen. Oftast kompenseras negativa följder som har orsakssamband med trafikskadan fullt ut. Det finns dock undantag till denna huvudregel: i vissa fall begränsas ersättningarna bland annat utifrån en bedömning av nödvändighet och skälighet. Den skadelidande är dessutom skyldig att begränsa skadan. Ersättningen kan också minskas eller helt förvägras på grund av den skadelidandes medvållande.
Det är inte ändamålsenligt att styra ersättningspraxis och ersättningsbelopp med detaljerade ersättningsinstruktioner i fråga om alla ersättningsslag. Att ersättningsinstruktioner saknas innebär inte nödvändigtvis att exempelvis en viss kostnad som har orsakssamband med en trafikskada inte borde ersättas ur trafikförsäkringen. Rätten till ersättning bedöms i varje enskilt fall i första hand enligt trafikförsäkringslagen och skadeståndslagen.
Orsakssamband
En förutsättning för betalning av försäkringsersättning är att det föreligger ett orsakssamband mellan förlusten och användningen av motorfordonet i trafik. Utgångspunkten med tanke på trafikskador är att den som yrkar på ersättning ska kunna visa att förutsättningar för ersättning föreligger. Dessa inkluderar ett orsakssamband mellan skadefallet och skadepåföljden.
En bil var inblandad i en kollision. Efter skadan noterade ägaren att bilens styrenhet inte fungerade. Styrenheten hade emellertid inte utsatts för någon direkt stöt vid kollisionen. I samband med skadeinspektionen konstaterades ett fel på bränslepumpens krets, vilket hade orsakat felet på styrenheten. Felet på styrenheten hade alltså inget sannolikt orsakssamband med trafikskadan.
Konstaterandet av orsakssambandet grundar sig vid personskador på medicinska forskningsrön om olika skadetyper och faktorer som orsakar dem. Utöver det beaktas också de uppgifter som i varje enskilt fall har fåtts om det sätt på vilket olycksfallet inträffade, skademekanismens energi och den konstaterade skadans art. Vid bedömningen av orsakssambandet fästs uppmärksamhet vid hur väl de konstaterade fynden och symptomen passar in på den beskrivna skademekanismen och andra tillgängliga uppgifter om ärendet. Vid bedömningen beaktas dessutom hur den skadelidandes övriga sjukdomar inverkar på hans eller hennes aktuella hälsotillstånd. Orsakssambandet kan i allmänhet inte betraktas som påvisat endast med motiveringen att symptomen har visat sig efter skadefallet.
Avgörandet av orsakssambandet är en rättslig fråga. Vid bedömningen av orsakssambandet beaktas utöver den medicinska utredningar också andra faktorer som påverkar bedömningen. I detta sammanhang är också försäkringsrättsliga principer av betydelse, som syftar till en enhetlig bedömning av försäkringshändelser och en konsekvent ersättningslinje.
En fotgängare har fallit då hen blev knuffad av en backande bil. Fotgängaren fick blåmärken och krosskador på axeln. I en undersökning på hälsostationen konstaterades inga frakturer eller svårare skador än krosskador. Senare fick den skadade ont i axeln och rörelserna blev begränsade. Orsaken konstaterades vara en rotatorkuffruptur. En rotatorkuffruptur kan orsakas av kraftig yttre påverkan, men den kan också utvecklas till följd av degeneration, utan att något olycksfall inträffat. Eftersom skadeenergin var lindrig och symptomen uppträdde först ett par månader efter fallet, hade rupturen sannolikt ingen orsakssamband med trafikskadan.
En bilist kolliderade med en cyklist på en skyddsväg. På grund av kollisionen föll cyklisten till marken och landade på axeln. Omedelbart efter skadan gjordes en ultraljudsundersökning där man konstaterade en rotatorkuffruptur, som bekräftades vid en MRT-undersökning. Cyklisten visade inga tecken på tidigare degeneration av rotatorkuffen. Rotatorkuffrupturen hade sannolikt ett orsakssamband med trafikskadan.
Principen om full ersättning och berikningsförbudet
Centrala principer vid ersättning av skador är principen om full ersättning och berikningsförbudet. Enligt principen om full ersättning bör den skadelidande försättas i samma ekonomiska ställning som denne skulle ha varit i utan olyckan. Skadans omfattning uppskattas genom att jämföra händelseförloppet med vad som sannolikt skulle ha inträffat utan skadan.
Enligt berikningsförbudet får den skadelidande inte dra nytta av skadan, alltså får skadeståndet inte överskrida skadans faktiska omfattning.
Principen om skyldighet att begränsa skadan
Den skadelidande har en skyldighet att begränsa omfattningen på den skada som ska ersättas. Den skadelidande ska handla på ett sätt som gör skadans omfattning så liten som möjligt. Den skadelidande kan till exempel inte skjuta upp reparations- eller andra motsvarande åtgärder för att ett avgörande inte gjorts i ersättningsärendet. Den skadelidande är enligt denna princip också skyldig att i regel anlita de tjänster som är förmånligast. För en företagares del kan begränsning av skadan till exempel innebära att anställa en ersättare för att undvika större förluster under tiden då företagaren är arbetsoförmögen.
I fall av arbetsoförmåga innebär skyldigheten att begränsa skadan bland annat skyldighet att aktivt delta i rehabilitering enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991).
Egen medverkan
En allmän skadeståndsrättslig princip är att ersättningen kan nedsättas eller helt förvägras beroende på i vilken grad den skadelidande själv har medverkat till uppkomsten av sin skada.
I trafikförsäkringslagen finns bestämmelser om hur ersättningen kan nedsättas eller förvägras på grund av egen medverkan. Vid egendomsskador kan nedsättning på grund av egen medverkan göras på grund av normalt vållande. Med vållande avses att man försummar den omsorgsfullhet som krävs för att undvika en skada. I fråga om personskador förutsätts uppsåt, grovt vållande, påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel eller brottsligt förfarande i samband med skadan, för att nedsättning på grund av egen medverkan ska kunna göras.
Motorfordonets värdeminskning
Med värdeminskning avses den förlust i värdet som ett föremål förlorar på den fria marknaden på grund av skadan. Motorfordonets värdeminskning ersätts inte från trafikförsäkringen.