Ersättning för inkomstförlust i fråga om personer som varaktigt förlorat sin arbetsförmåga då de varit under 18 år

Ersättning för inkomstförlust i fråga om personer som varaktigt förlorat sin arbetsförmåga då de varit under 18 år (SkadeståndsL 5:2 b §)

Om en person varaktigt har förlorat sin arbetsförmåga då han eller hon inte ännu har fyllt 18 år tillämpas 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen. I princip uppskattas inkomstförlusten också i dessa fall individuellt på basis av den skadelidandes personliga egenskaper samt utbildnings- och yrkesplaner. När man bedömer dessa planer bör man fästa uppmärksamhet vid deras genomförbarhet.  Det gäller också att fästa uppmärksamhet vid den skadelidandes personliga egenskaper, såsom hälsotillståndet före trafikskadan och en eventuell särbegåvning som skulle ha kunnat vara av betydelse för de framtida förvärvsinkomsterna. De personliga egenskapernas inverkan på ersättningen för inkomstförlust kan vara höjande eller sänkande.  

Eventuella utbildnings- och yrkesplaner samt eventuell särbegåvning har desto större tyngd ju närmare 18 års ålder personen i fråga är när skadan inträffar.

Vid uppskattningen beaktas inte personens närståendes utbildning, yrke, arbetslöshet eller andra till person kopplade omständigheter. Eventuella könsrelaterade inkomstskillnader bör inte beaktas när uppskattningen görs. Som personlig egenskap kan inte heller beaktas den skadelidandes eventuella grupptillhörighet, t.ex. ingående i en språklig eller etnisk minoritet där den genomsnittliga inkomstnivån avviker från finländarnas genomsnittliga inkomstnivå.

Framställningen om fortlöpande ersättning för inkomstförlust bereds efter skadan så fort som den bestående arbetsoförmågan går att konstatera. Den fortlöpande ersättningen för inkomstförlust fastställs för den skadelidandes återstående livstid på en enda gång i enlighet med 5:2 b § 1-3 punkten eller utgående från en individuell bedömning.

Den ersättning som betalas ut efter att den skadelidande uppnått åldern för ålderspension (se 5:2 b § 4 punkten) kan fastställas först efter att den skadelidande fyllt 65 år och när de fastställda ersättningarna samt de indexförhöjningar som gäller dem är kända.

Syftet med bestämmelsen är att ersättningen för inkomstförlust ungefär skall motsvara den genomsnittliga förvärvsinkomsten för personer som är bosatta i Finland.

I 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen 

sägs i 1 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 18 år skall betraktas ett belopp som motsvarar den statsskattepliktiga förvärvsinkomst som i Finland bosatta 18-22-åriga personer har i genomsnitt,

sägs i 2 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 23 år skall betraktas ett belopp som motsvarar den förvärvsinkomst som i Finland bosatta 23-34-åriga heltidsanställda löntagare har i genomsnitt,

sägs i 3 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 35 år skall betraktas ett belopp som motsvarar den förvärvsinkomst som i Finland bosatta 35-64-åriga heltidsanställda löntagare har i genomsnitt, och

sägs i 4 punkten att som ålderspension för den skadelidande när denne fyllt 65 år skall betraktas beloppet av den ålderspension som personen med stöd av lagen om pension för arbetstagare (395/1961) hade haft rätt till på basis av förvärvsinkomsterna enligt 1-3 punkten.

Statsrådet fastställer årligen genom förordning beloppen av de förvärvsinkomster som avses i 1-3 punkten. (Statsrådets förordning 645/2020)

När den skadelidande uppnår den i 4 punkten avsedda åldern för ålderspension skall försäkringsanstalten utreda och för sin framställning uträkna pensionsbeloppet enligt lämpliga grunder i lagen om arbetspension. Omnämnandet av en särskild framställning som gäller ålderspension vid 65 års ålder skall ingå i den framställning som gäller pensionen och i det beslut som försäkringsanstalten ger efter att trafikskadenämnden har gett sitt utlåtande.

Den standardiserade ersättning för inkomstförlust som refereras ovan bestäms inte för den tid under vilken den skadelidande inte har fyllt 18 år. Inkomstförlusten för denna tid fastställs således alltid individuellt på basis av de förvärvsinkomster som den skadelidande skulle ha haft före 18 års ålder. På uppskattningen inverkar också eventuella utsikter beträffande inkomstutvecklingen som har varit kända före skadan och utbilldnings- samt studieplaner. När den skadelidandes yrkesverksamma tid inletts redan före 18 års ålder gäller det att uppmärksamma den eventuella fortsättningen och utvecklingen inom yrkesbanan oberoende av vad som sägs i 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen. Individuella faktorer bör tillmätas desto större vikt ju varaktigare ett tidigt yrkesval kan bedömas ha varit.  

Om en skadelidandes särbegåvning konstateras i ett senare skede av utvecklingen, kan en tidigare fastställd normerad fortlöpande ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen omvandlas till ersättning som baserar sig på en individuell bedömning.